ÖSTERSJÖREGIONEN / INTERREG: Medan överläggningar om de nya strukturfonderna inletts i Bryssel, försöker man i Sverige samla ihop erfarenheter av pågående program. Lär vi oss något av alla gränsöverskridande projekt?

Näringsdepartementet bör kunna känna sig nöjt. De 10 miljarder kronor från EU som gått till gränsöverskridande program med svenskt deltagande (13 st), har till en överväldigande del haft mål som sammanfaller med Sveriges nationella strategi för regional utveckling.

EU har också anledning att vara belåtet. Östersjöstrategin är EU:s första försök med en makroregion och Bryssel hoppas på efterföljare. Men när strategin antogs år 2009 var det politiskt omöjligt för EU att bidra med pengar, man fick nöja sig med att hänvisa alla aktörer till de redan existerande strukturfonderna. Nu visar det sig att de EU-finansierade projekten verkligen sammanfaller med Östersjöstrategin. Samlade krafter Trots att regionalt utvecklingsarbete har så många faddrar, har man alltså lyckats dra åt samma håll. Det framgår av den rapport om ”Lärande inom territoriellt samarbete 2011”* som Tillväxtverket sammanställt, ungefär halvvägs in i strukturfondernas program.

Uppenbart är att de flesta projekt flockas inom de två kategorierna samarbete för att främja innovation och hållbart utnyttjande av natur samt kulturarv . Dit hör till exempel ett projekt för att ta fram regionala strategier för att minska CO2-utsläppen, lett av Norrbotten. En mer konkret kategori som ”gränshinder för bosatt i gränsregionerna” lockar däremot få projektgrupper. I Jämtland har dock kommunerna Strömsund och norska Lierne satsat på att bromsa avfolkningen genom att ge sig i kast med allt från arbetsgivaravgifter till gemensamma skollov för barnen.

Vad visar rapporten? Sätter det territoriella samarbetet några konkreta avtryck? – Visst gör det, säger Christina Skantze, koordinator på Tillväxtverket och nämner som exempel SMHI:s väderövervakning där 200 observatörer genom ett EU-projekt följer Östersjöns algbildning, isdjup och temperatur. – Men syftet är mycket större än så. Det handlar om att det en dag ska vara vardag för oss runt Östersjön att samarbeta, att vi ska vara en fungerande region, understryker Skantze. Bekant byråkrati bland de rent praktiska erfarenheter som återges, finns en välbekant trötthet över pappersarbetet som krävs i EU-projekt, rapporteringsplikt och krångel med växelkurser. En obalans i inflytande mellan könen rapporteras, liksom att det finns en tendens att ge mer tyngd åt nordiska företrädare än östeuropeiska. En tidigare rapport tog också upp problem med att kunna sprida resultaten, att de skulle få effekter såsom ringar på vattnet och konstaterade att det kräver stark politisk förankring såväl som administrativt stöd. Erfarenheterna tas nu om hand inför att den kommande strukturfondsperioden, 2014-2020. – Territoriellt samarbete kommer utan tvekan bli prioriterat här också, förhoppningsvis få större anslag. Jag hoppas bara att det nya fokuset på Europa 2020 inte gör att vi tappar vad vi vunnit inom Östersjöstrategin, säger Christina Skantze. Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Ylva Nilsson

Lämna en kommentar