NORDEN: Islänningarna börjar ångra sin ansökan om EU-medlemskap och funderar istället på om de ska låta en rik kinesisk affärsman stärka deras svaga ekonomi.  

I Bryssel flyter förhandlingarna om Islands medlemskap i EU på utan mankemang. 28 av 33 förhandlingskapitel är i stort sett identiska med det EES-avtal som Island redan har med EU och två kapitel kunde faktiskt stängas första dagen. Den utdragna tvisten om ersättning till lurade brittiska och holländska sparare i Ice Save-skandalen tycks kunna lösas med kapital som frusits i Landsbankis konkursbo. Framöver väntar visserligen en rejäl dragkamp om fiskefrågor men detta är egentligen den enda stötestenen. Island kan mycket väl bli EU:s medlemsland nr 29 inom några år. Island svänger Men hemma på Island flyter EU-frågan inte alls på lika odramatiskt. En grupp europaparlamentariker som besökte ön i september upptäckte till sin häpnad att det finns ett stort EU-motstånd i detta nordiska land. Opinionsundersökningar från augusti visade att drygt 64 procent av islänningarna rentav vill dra tillbaka EU-ansökan. Flera borgerliga politiker har uttalat sig för detsamma. Splittringen om EU-medlemskapet går tvärs igenom de flesta isländska politiska partier och ända in i den sittande koalitionsregeringen (S+V). Den stora förändringen i synen på EU heter kort och gott: Eurokrisen. När Island ansökte om EU-medlemskap 2009, sedan landets ekonomi totalkollapsat, såg EU ut som en trygg hamn.

Kina hägrar Tack vare lån från IMF och de nordiska länderna på runt 2,5 miljarder dollar börjar Island nu sakta ta sig upp ur det ekonomiska träsket. Och precis som svensk bilindustri och EU:s krisfond har islänningarna istället fått upp ögonen för Kina som ett alternativ för att lösa ekonomiska problem. Den rike affärsmannen Huang Nubo, mångmiljardär och föredetta hög chef på Kinas propagandaministerium men som helst kallar sig poet, lade i somras ett bud på 1 miljard isländska kronor om att köpa 0,3 procent av Islands mark. Han vill bygga lyxhotell och golfbana i Grímsstaðir á Fjöllum. Huangs bud är frestande i ett land där kreditvärderingsinstitut fortfarande klassar statsobligationerna som skräp-papper. Lika många islänningar som säger nej till EU-medlemskap (drygt två tredjedelar) säger ja till det kinesiska budet. Ändå väcker självfallet planen stor misstänksamhet. Är det här Kinas försök att få in en fot i Arktis? Ska Islands unika natur exploateras för massturism? Alla icke-européer måste ha särskilt tillstånd för att köpa mark på Island och inrikesdepartementet drar än så länge ut på svaret till Huang.

För EU spelar Islands medlemskap mycket liten praktisk roll, men det vore utan tvekan en prestigeförlust om landet drog tillbaka sin ansökan när den i stort sett är beviljad.

 

Bryssel har i så fall en upplagd möjlighet att rädda ansiktet: Att kräva makrillen tillbaka. Island utvidgade i vintras ensidigt sina fiskevatten för att kunna mångdubbla sin makrillfångst. Det har slagit hårt mot skotska fiskare. Ett krav från EU om att Island underkastar sitt fiske samma regler som övriga EU-länder skulle garanterat få förhandlingarna att stranda. Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Ylva Nilsson

Lämna en kommentar