På 500 år har universiteten inte förnyats. Nu kommer en beslutsam utmanare - som ser en vinstbringande affär.

Minerva CC BY Anthony Majanlahti
Minerva CC BY Anthony Majanlahti

Skoldebatten är het inte bara i Sverige. Utbildning ses mer och mer som en topprioritering för länder som vill nå framgång i den tuffa globala konkurrensen.

Utländska studenter har därför länge varit föremål för en internationell dragkamp. Chansen är tillräckligt stor att dessa hårt arbetande talanger stannar i sitt gästland efter studierna för att göra det lönsamt att satsa på dem.
Och stannar de inte, har de ändå lärt språket och kulturen vilket i sig kan leda till viktiga kontakter i framtiden.

Tyskland har ansträngt sig hårt och lyckats dubbla sin andel sedan år 2000. Landet är nu uppe i en kvarts miljon utländska universitetsstuderande och därmed snart ifatt Frankrike (cirka 280 000) medan det alltid eftertraktade Storbritannien (drygt 700 000 utländska studenter) just nu tappar en del på grund av en allmänt invandrarfientlig politik.

Drömlandet
USA är självklart den stora magneten för världens unga talanger med sina Nobelpris-nedtyngda universitet: Harvard, Yale, Princeton och Stanford… Men samtidigt som studenterna flockas dit, utmanas toppuniversiteten från flera håll.
Tunga kritiker hävdar att universiteten lägger allt sitt krut på sidoaktiviteter och att jaga donationergrovt men försummar utbildningen som mer ger en bräkande fårskock än kapabla och bildade individer.[1]
Näringslivet utnyttjar läget och stjäl begåvade studenter innan de är färdigutbildade.
På nätet erbjuds dessutom gratis föreläsningar från universitetsprofessorer och det går att få en examen från dessa MOOCs (massive open online courses).

Allt detta överlever förstås Harvard, Yale och Stanford utan att blinka – elitstudenter tvekar inte om vilken examen som ser bäst ut i arbetsgivarnas ögon.
Men nu skjuter sig en tvättäkta kapitalist in i den högdragna Ivy League-världen. Hans utmaning mot de gamla universiteten kan bli starten för en genomgripande förändring.

Bra och billigt?
Kapitalisten heter Ben Nelson, en desillusionerad f d Princeton-student som blivit framgångsrik i IT-världen.
Hans projekt Minerva för elitstudenter erbjuder helt enkelt bättre undervisning till halva priset.

För närvarande går 33 av de första Minerva-studenterna sitt första läsår i San Fransisco, därefter ska de tillbringa några terminer i andra delar av världen.
Studenterna är handplockade, absoluta toppbetyg krävs för att komma in här.
Genom att ta bort campus, bibliotek och extra aktiviteter som sport och kultur hålls skolavgiften nere. I gengäld får de en toppundervisning av de bästa lärarna.

IT-kapitalisten Nelson ser inget behov av att lärarna ska vara på plats – denna geografiska frihet gör en anställning hos honom extra intressant för många akademiker.
Undervisningen utgår alltså från en IT-plattform med webbkamera och flera datorskärmar. Läraren kan se varje student hela tiden. När han ställer en fråga måste alla svara – och alla svar kommer blixtsnabbt upp på skärmarna så att läraren eller andra studenter kan be om utvikningar.

Intensiteten i undervisningen blir maximal, berättar studenterna, det gives inga tomma stunder för att titta ut genom fönstret eller klottra i kanten på böckerna.
Eftersom det är en elit som ska utbildas så handlar undervisningen om att lära sig att tänka, att vara kreativ, att kommunicera och att leda.

I mellangärdet
Minervas attack mot de gamla universiteten träffar två svaga punkter. Dels priset – de höga avgifterna utestänger många ungdomar (trots stora federala subsidier).
Dels undervisningen – den klassiska metoden med en professor som föreläser i stora salar har inte förändrats sedan medeltiden. Eleverna förväntas anteckna och återge vad de har hört vilket lett till anklagelsen om att de blir en fårskock.

Intresset för Minerva är mycket stort och hittills övervägande positivt. Den intellektuella eliten i USA (se The Atlantic) och Storbritannien (se The New Statesman) ger Nelson rätt i hans kritik av toppuniversiteten.

Invändningarna mot Minerva är tills vidare få. En invändning handlar dock om forskningen – den får ingen plats i Minervaprojektet medan den utgör en stor del av de gamla universitetens verksamhet. Å andra sidan är det inte svårt att hitta kritiker av systemet att forskare tvingas ta tid från sin viktiga uppgift för att undervisa.
En annan invändning är Minervas studiemateriel. Kunskapsinhämtning ur de gamla klassikerna saknas – ger det oss inte i slutänden fattigare intellektuella?

Början på något nytt
Ungdomar strömmar till universitet och högskolor just nu utan att universiteten har behövt göra sig det minsta attraktiva. Istället är det medelklassens snabba tillväxt som lett till att en gymnasieutbildning inte längre räcker för den som hoppas på ett bra jobb.

Minerva ensamt kommer inte rubba den gamla ordningen. Men Minerva är riggat för att göra vinst och räknar med att lyckas med detta eftersom kostnaderna kan hållas så låga.
I så fall kan snart fler kapitalister lockas till en ny spännande sektor att investera i. Om Minerva-universiteten mångdubblas kan de på allvar utmana Ivy League-universiteten.

Sverige har just fått en regering med tre skolministrar.[2] Deras första initiativ – att göra gymnasiet obligatoriskt – var inte särskilt avancerat eftersom 99 procent av alla ungdomar redan går där.[3]
Minerva skulle kunna inspirera till ett nytänkande.
Sverige klarar sig dåligt i den globala konkurrensen om utländska studenter. Vi är ett litet land med ett konstigt språk.
En moderniserad och förbättrad undervisning på de svenska universiteten kunde bli ett lockbete för de utländska talangerna vi gärna ser komma.
 

[1]Debatten drogs igång av William Deresiewicz, lärare på Yale under tio år.

 

[2]Gustav Fridolin, utbildningsminister. Aida Hadzialic, gymnasieminister. Helen Hellmark Knutson, minister för högre utbildning och forskning.
[3]Fast bara drygt 75 lyckas ta examen.
Lämna en kommentar