Antalet kommuner minskar i de nordiska länderna. Nu går Norge snart samma väg som Finland och Danmark. Det är bara Sverige som inte ritar om sin kommunala karta.

CC BY Ahinsajain

Norge följer Danmarks och Finlands exempel och driver på för att få färre och större kommuner. Det livliga samarbetet mellan småkommunerna har blivit ett demokratiskt problem, anser den norska regeringen.

I slutet av mars tar den nya högerregeringen första steget i förberedelserna av en kommunreform i Norge. Då ska en grupp experter redovisa några av de förutsättningar som gäller för en ny kommunindelning. I mitten av maj tänker regeringen presentera planerna i sin helhet i en proposition till Stortinget.

– Då blir konturerna tydligare. Då kommer regeringen redogöra för reformens mål och visa en plan för hur den ska genomföras säger Erna Øren, avdelningschef på kommunal- och moderniseringsdepartementet och ansvarig för förberedelserna av kommunreformen.

Än så länge har regeringen inte sagt något om hur många kommuner man vill minska antalet med, från nuvarande 428, eller vilka uppgifter de ska få efter en reform. Några av motiven för att lägga samman kommuner anger kommunal- och moderniseringsminister Jan Tore Sanner i ett uttalande på regeringens hemsida:

Vi behöver större och mer robusta kommuner. Det är nödvändigt både för att säkra medborgarnas behov av service och för att stärka lokaldemokratin.

Samarbete skymmer sikten

Erna Øren utvecklar skälen till att det behövs en reformering av kommunindelningen:

Idag pågår mycket samarbete mellan kommuner, inte minst på välfärdsområdet. Regeringen anser att det är ett demokratiskt problem. Många kommuners verksamhet har vuxit in i varandra, gränserna blir oklara och det blir svårt för medborgarna att se vem som har ansvaret och fattar beslut.

Ekonomin har inte i sig varit ett argument i reformplanerna. Oljemiljarderna gör Norge till ett av de rikaste länderna i världen, men för att klara sina uppgifter på sikt behöver kommunerna bli resursstarkare.

Även det norska kommunförbundet KS är öppet för en reform, förutsatt att det sker på frivillig väg.

– Det vi sagt är att om Stortinget beslutar att man kan genomföra en kommunreform är kommunsektorn beredd, säger Kjell-Torgeir Skjetne, chef för avdelningen Lokaldemokrati och kommunekonomi på KS.

Dött lopp i folkomröstning

Nyligen hölls en folkomröstning i två kommuner på västkusten, några mil nordväst om Trondheim. Politikerna i Bjugn och Ørland har länge diskuterat ett samgående för att lättare klara servicen till sammanlagt cirka 10 000 invånarna i de två grannkommunerna på halvön Fosen. Men omröstningen slutade i svårast möjliga resultat.

I Ørland röstade 63 procent av invånarna för en kommunsammanläggning, i Bjugn sa lika många nej. Nu blir det politikernas sak att bestämma om den fortsatta färdplanen.

– Vi har ju sagt att vi ska lyssna till medborgarna i båda kommunerna och då blir det svårt att gå vidare, säger Hallgeir Grøntved (Sp), kommunstyrelseordförande i Ørland.

Under veckorna före omröstningen växte kritiken mot att en majoritet av ledamöterna i den styrgrupp som ledde arbetet, på ett tidigt stadium slog fast att Brekstad i Ørlands kommun bör bli administrativt centrum i den nya sammanslagna kommunen.

Brekstad är med sina knappt 2 000 invånare det största samhället på den del av halvön där de båda kommunerna ligger. I Brekstad finns ett brett utbud av offentliga och privata serviceinrättningar. Tingsrätten har lokaler i samhället, den lokala flygplatsen ligger i närheten och i hamnen finns en snabbåtsförbindelse med Trondheim.

– Det är mycket som kommer i spinn vid folkomröstningar, konstaterar Kjell-Torgeir Skjetne.

Några andra folkomröstningar i Norge med kommunsammanslagning som tema är för närvarande inte planerade. Men frågan utreds på några ställen, bland annat av en grupp kommuner norr om Bergen. I regionen runt Lofoten pågår också utredningar och i södra Norge funderar politikerna i Tönsberg och ett par grannkommuner över om det finns vinster i att gå samman.

På allvar

Även om många kommuner redan börjat diskutera samgående anser Kjell-Torgeir Skjetne att det är rimligt att först få veta vad regeringen ser för kriterier och incitament för sammanslagningar.

Kommunerna tänker att den här gången är det allvar. Men först vill de ha ett positivt besked om vilka fördelarna är. Vi vet att det kan bli svåra diskussioner om gränsdragningar

Regeringen trycker på med argumentet att kraven på den framtida välfärdsservicen förutsätter stora insatser från kommunerna.

Ministern säger ju relativt tydligt att om kommunerna inte blir mer robusta kanske staten i högre grad än nu måste gå in och ta över uppgifter. Och det är naturligtvis ett hot.

Vad det skulle vara för uppgifter har regeringen inte sagt något om, men Kjell-Torgeir Skjetne tror att det till exempel kan handla om stödet till barn med särskilda behov.

– Det är en högt specialiserad uppgift som behöver högt specialiserad personal.

Inför stortingsvalet i höstas märktes att flera av de politiska partierna intog en positivare inställning än tidigare till att den norska kommunala kartan ritas om.

– Vi ser en utveckling i den politiska miljön mot ett öka intresse för en kommunreform. Men det är kommunerna själva som måste fatta besluten, sammanslagningar förutsätter frivillighet, säger Kjell-Torgeir Skjetne.

Hur Norges 19 fylken (motsvarande svenska län) påverkas av en kommunreform är än så länge oklart. Regeringen vill först se över kommunernas gränser och uppgifter. Nästa steg blir att fundera över om fylkesindelningen ska ersättas av en folkvald regional nivå.

Nordisk trend

Om den norska regeringen fullföljer sina planer är Norge det tredje landet i Norden som på kort tid ändrar kommunindelningen. Finland är mitt upp i en process där antalet kommuner ska bli betydligt färre än nuvarande 320.

Den finska kommunreformen utgår från starka baskommuner, som ska svara för den grundläggande servicen, förutom specialsjukvården och avancerade socialvårdstjänster.

Kommunstrukturlagen trädde i kraft 1 juli 2013 och före årsskiftet hade de flesta kommuner meddelat med vilken eller vilka grannar de ämnade utreda en sammanslagning. Men alla är inte så pigga på att ändra sina gränser. För några veckor sedan föreslog regeringen därför att den i stadsregionerna ska kunna besluta om sammanslagningar, även om det är mot kommunfullmäktiges vilja.

Danmark bantade 2007 antalet kommuner från 270 till 98, samtidigt som 13 amt omvandlades till fem regioner. Den genomgripande reformen drevs igenom med tämligen fast hand av den danska regeringen.

I Sverige har de nya kommunala gränsdragningar som gjorts de senaste decennierna har snarare handlat om kommundelningar. Nu ställer behoven av välfärdstjänster allt hårdare krav kommunerna och röster höjs för att även en del svenska kommuner behöver stärka sina muskler genom att gå samman.

Men när valdagen närmar sig är det få som väcker frågor om fusioner. På riksplanet har inget parti meddelat att det kommer att gå till val på kommunala strukturförändringar.

En kommentar till Kommunsammanslagning ny nordisk trend

  1. Håller krampaktigt i hörnflaggan « perelis.se

    Pingback den 5 augusti, 2014 @ 09.22

    […] Vi behöver gå utanför våra lokalpolitiska ankdammar för att hitta perspektiven. I Norge, som också har många småkommuner säger den norska motsvarigheten till SKL följande i tidningen Gränsbrytning: […]

Lämna en kommentar