femöring

Jag är född och uppvuxen i Kalmar län, vid den småländska östkusten. Ibland brukar jag skämtsamt säga att vi är det sydligaste norrlandslänet då många av våra utmaningar liknar varandra. Ganska stora avstånd och mycket landsbygd. Vi har också, precis som övriga landet, problem med industrier som lägger ner eller flyttar och flyttströmmar som går mot våra större städer.

En ganska dyster beskrivning av mitt län. Men är det så dystert? I min roll som kommun- och regionpolitiker får jag ofta förmånen att resa runt i länet och ta del av de mest skiftande verksamheter. En del har funnits här i många år, andra är nya spännande uppstickare. Vi ser fruktsamma exempel på nya företag inom t ex turism- och besöksnäringarna. Vi har sonderat terrängen och identifierat våra styrkor inom dessa områden t ex Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby, Västerviks skärgård, Öland, den vackra Hansastaden Kalmar och våra glasbruk. En handfull stora aktörer och destinationer som skapar de första goda förutsättningarna för besöksnäringen.

Men räcker några få stora aktörer om inte hela länet lever? Vi har stor landsbygd med många fina små byar och samhällen som på mer eller mindre innovativa sätt slåss för att både överleva och utvecklas. Man vill ha kvar en god service med skola, vårdcentral, mataffär, kommunikationer och infrastruktur. Och här ligger en stor utmaning för oss politiker, men även för företagare, privatpersoner och intresseföreningar.

Visst finns det stimulansbidrag och investeringsstöd att söka från kommuner, landsting, stat och EU. Men om det ska bli ett varaktigt arbete som är hållbart över tid så tror jag att man måste hitta kloka och innovativa strategier. Vi måste ställa krav på att det offentligas verksamheter samarbetar för att nå våra mål. Vi måste tänka utanför boxen; det finns ju många spännande samarbeten i både Sverige och världen utanför som vi kan lära av. Och vi måste tidigt hitta finansieringsmodeller som är långsiktigt hållbara. Inte ett kortsiktigt bidrag som sedan tenderar att sänka projektet den dagen pengarna utifrån försvinner. Kortsiktiga projekt som går upp som en sol och ner som en pannkaka kommer bara att spä på föraktet mot de politiska systemen.

Jag vet att vi som är förtroendevalda också har en resa att göra. Vi har fortfarande regelverk och byråkratiska system som förhindrar och försvårar för de som är beredda att satsa. Vi måste komma ut ur mötesrummen och hitta de forum där vi träffar de verkliga drivkrafterna. Då först kan vi tillsammans skapa rätt förutsättningar för en långsiktig och hållbar förändring av samhället som ger arbete och tillväxt.

I den brytningstid som samhället befinner sig i måste vi våga tro på framtiden. I takt med globaliseringen kommer kraften i utvecklingen bara att öka och vi kommer att ställas inför behov av snabba förändringar. Samtidigt måste trygghet och närhet finnas i vårt lokalsamhälle där vi alla lever våra dagliga liv. Människors möjlighet till försörjning och därmed ett gott liv finns i en miljö där vi ser tjänstesektorn som en motor i samhället, där vi bejakar modern teknik och där kunskap ägs av alla.

Allt detta kräver mod, nyfikenhet, klokhet och kanske lite galenskap från politik, näringsliv, tjänstemän och föreningsliv. Men viktigast är alla eldsjälar som gör stora insatser i länet. Därför behöver vi ge utrymme för de som blir framtidens entreprenörer och eldsjälar.

De människor som har förmågan och modet att pröva nya lösningar på gamla problem, de som förstår att det gamla samhällets logik inte kommer att vara framtidens spelregler.

Vi vet inte till hundra procent vad som kommer att vara framgångsfaktorer i framtiden och därför måste uppmuntran ske för att pröva en mångfald av lösningar. Vissa kommer att misslyckas och några få lyckas men de är dock våra framtidshopp.

I det samhället vill jag tro att min hembygd kommer att bli en framgångssaga som vi kan vara stolta över.

Lämna en kommentar