Den finske professorn i regionalvetenskap vid Vasa Universitet i Finland, Hannu Katajamäki tillåter sig i denna krönika att fundera lite friare över vilken landsbygd som borde ha framtiden för sig.  

Det finns goda möjligheter att skapa smarta nätverk som förbättrar sysselsättningen på landsbygden. De uppifrån dikterade “stora lösningarnas” tid är kanske förbi. Jag vill påstå att de verkliga lösningarna, som beaktar olika orters särdrag och medborgarnas behov, finner man i den konkurrenskraftiga logiken om småskalighet. Framtiden skall inte karaktäriseras av stora och styva strukturer utan av flexibla, mångfasetterade och effektiva nätverk.
 
Genom mångsidiga boende- och arbetsmiljöer fås ett konkurrenskraftigt och vackert land. Utgångspunkten är att lokalsamhällen karaktäriseras av närhetens ekonomi. Detta begrepp utgår ifrån medborgarnas behov att uppnå ett fungerande samhälle där vardagens sysslor kan skötas behändigt. I ett sådant samhälle finns bostäder, arbetsplatser och service att tillgå på ett flexibelt sätt. Ordet ”närhet” syftar ej endast på geografisk närhet utan också på t.ex. korta köer till vård och service, tillgång till parkeringsplatser då man ska handla, betjäning från en ”lucka”, känslan av trygghet och ett mångsidigt socialt nätverk.
 
Landsbygden marknadsförs med slitna klichéer som förmedlar sändarens föråldrade uppfattningar om landsbygden som ett lyriskt ”lyckans land”. I stället borde landsbygden ses som ett ställe dit nutida, moderna människor av rationella skäl kan välja att flytta. Landsbygden kan också vara ett
ymnighetshorn för nya innovationer och företag.

De strömningar som råder i världen berör också landsbygden. Inom den breda landsbygdspolitiken

uppskattar man det mångdimensionella utvecklingsarbete som uppstår när olikheter möts. Till den kulturella värdepluralismen hör att se landsbygden som en helhet; landsbygdens ödesfrågor bör studeras ur många olika synvinklar samtidigt. Den kulturella värdepluralismen förverkligas inte om olika förvaltningssektorer och andra grupper som är intresserade av landsbygden genomför sina egna projekt var för sig och ovetande om varandra.

 
Medborgare, statliga myndigheter, regionmyndigheter, läroanstalter, högskolor, kommuner, företag och medborgarorganisationer har rätt och skyldighet att delta i utvecklingen av den nya landsbygden. Inom den breda landsbygdspolitiken finns inga kärngrupper eller utomstående.
 
Arbetsmetoden i den breda landsbygdspolitiken är partnerskap. Förverkligandet av partnerskapet förutsätter att regionmyndigheters, kommuners, företags, medborgarorganisationers, läroanstalters  och högskolors representanter diskuterar jämbördigt om de grundläggande utmaningarna på landsbygden. Kärnan av den breda landbygdspolitiken är kommunikativa processer mellan olika människor. Den nya landsbygden är människornas landsbygd.
 
Hannu Katajamäki
Professor i regionalvetenskap
Filosofiska fakulteten
Vasa universitet
Lämna en kommentar