Varje region har sina noder och sina ytterområden. Ska hela regionen leva och inte bara överleva så måste trots detta varje del av regionen ge sitt bidrag och få sin del av kakan. Men detta kräver, enligt Pentti Meklin, professor i kommunal ekonomi vid Tammerfors Universitet, en djupare förståelse av regionens egen inre dynamik.  

När man mäter olika regioners utveckling och som måttstock använder ökningen av produktionen, befolkningen och arbetskraften kan man konstatera att stadsregionerna i snitt har utvecklats snabbare än andra regioner. Det förekommer visserligen stora skillnader mellan de finska stadsregionerna men man bör minnas att det finns både större och mindre stadsregioner.
 
En förutsättning för stadsregionernas utveckling är att de internt fungerar väl. Stadsregionerna består av flera självständiga kommuner vars beslutsfattare och invånare självfallet ser på saker och ting ur sitt eget perspektiv. I vissa fall kan den enskilda kommunens och stadsregionens intressen sammanfalla på ett naturligt sätt. Men det är ännu mer sannolikt att man väljer det näst bästa alternativet att valet bidrar till ett nollsummespel. I stadsregionerna pågår dessutom en ständig polemik om kranskommuner plockar russinen ur kakan eller om centralorter utnyttjar kranskommunerna och deras invånare.
 
Finlands finansministeriet tillsatte i juli 2008 en expertgrupp och en grupp av kommunföreträdare för att ge expertgruppen stöd. Deras uppgift var att sammanställa en utredning om ekonomisk växelverkan mellan centralorter och deras kranskommuner. Arbetsgruppen utarbetade en enkel modell för de ekonomiska relationerna som illustrerades med material från Åbo och Jyväskylä stadsregioner. Modellen beskriver kommunen ur två olika synvinklar.
 
Kommunen är för det första en lokalekonomi med gränser inom vilka invånarna lever och företagen bedriver sin verksamhet. För det andra är kommunen en organisation som fattar beslut och tillhandahåller tjänster. Kommuninvånarna och företagen betalar skatt till hemkommunen och får i gengäld tillgång till olika tjänster.
Kommunernas ekonomiska relationer kan bli problematiska av flera skäl. I det dagliga livet är

människor och företag verksamma över kommungränserna. Flyttningsrörelsen i synnerhet inom en stadsregion har en betydande inverkan på utvecklingen av regionens ekonomiska relationer. När personer med goda inkomster flyttar från en kommun till en annan minskar skatteinkomsterna i en kommun, medan de ökar i en annan. Kommuner med stor inflyttning blir tvungna att göra investeringar i framför allt barndagvården och utbildningstjänsterna. Centralorten i sin tur bär det huvudsakliga ansvaret för att tillhandahålla tjänster som ökar stadsregionens attraktionskraft.

 
Den interna befolkningsutvecklingen inom stadsregionerna är i sig naturlig, men mellan kommunerna i en stadsregion kan det också förekomma att kommunerna avsiktligt och med skadlig verkan konkurrerar om goda skattebetalare och utnyttjar tjänster som andra kommuner producerat. En välfungerande stadsregion bör bedriva samarbete på flera olika nivåer.
Grunden för allt detta är kommunernas markanvändning, genom vilken man kan reglera bosättningens och näringslivets etableringsorter och volymer.
Den andra samarbetsnivån är bostads- och näringspolitiken, som påverkar både invånarstrukturen och näringsstrukturen.
Den tredje nivån är anlitande av tjänster över kommungränserna och tillhandahållande av tjänster gemensamt när det är ändamålsenligt. 
Att inse och godkänna betydelsen av samverkan är viktigt, eftersom de enskilda kommunerna på sikt drar nytta av hela stadsregionens utveckling.
 
Pentti Meklin
Professor kommunal ekonomi
Tammerfors Universitet
Lämna en kommentar