Är det dags att se över hur medborgarnas inflytande ska utformas? Den frågan är fullt berättigad anser Jenny Nordlöw, student på Statsvetenskapliga Instutionen vid Göteborgs Universitet som genom sin forskning ser hur banden mellan människors livsmönster och kommunernas territorier allt oftare klipps.  

Regionförstoring som en viktig samhällsförändring är ett inte särskilt uppmärksammat ämne i den svenska politiska debatten. Regionförstoring leder till förbättrade möjligheter för medborgare att pendla, tillbringa sin fritid och konsumera utanför sin egen hemkommun.
 
Den funktionella regionen expanderas och när denna inte sammanfaller med de demokratiska institutionernas geografiska och demografiska avgränsning och när människor spenderar allt mer tid, engagemang och resurser på platser där de saknar politisk representation och påverkansmöjligheter, riskerar det politiska systemet att förlora det som Robert Dahl benämner som två viktiga demokratiideal: medborgareffektivitet och systemkapacitet.
 
När politikerna satsar resurser på förbättrad infrastruktur så att medborgare ska få förbättrade möjligheter till att pendla mellan boende och arbete krävs det därför nya institutionella förslag i en demokrati där medborgarna är mer röliga än de politiska institutionerna.
 
För att täcka kopplingen mellan berördhet och påverkansmöjligheter har det på senare år inrättats regionala självstyrande politiska organ, som geografiskt försöker täcka ett större område. Detta har skett med exempelvis införandet av Västra Götalandsregionen, Region Skåne och Region Kalmar. Skapandet av exempelvis Västra Götalandsregionen kan sägas öka både medborgareffektiviteten och systemkapaciteten när det kommer till regionala frågor, men fortfarande återstår det att åstadkomma nya institutionella reformer på kommunal nivå som uppfyller demokratiidealen men samtidigt inte förskjuter beslutsfattandet längre ifrån medborgarna. Som det ser ut i dag är det folkbokföringen som berättigar till politiskt inflytande och rösträtten är idag territoriellt bunden och inte funktionellt.
 
De västsvenska medborgarna har ett ökat rörelsemönster över kommungränserna i synnerhet när det gäller arbetspendling, som är den viktigaste indikatorn för att påvisa regionförstoring. I Göteborgs närliggande kommuner, exempelvis Partille och Mölndal, var det över hälften av befolkningen som pendlade till Göteborg år 2008. Dessutom har det skett en stor ökning av arbetspendling till Göteborg i kommuner som geografiskt sett ligger långt ifrån Göteborg, exempelvis i Marks och Borås kommun, vilket per definition indikerar regionförstoring. Invånarna i dessa kommuner har dock inget reellt politiskt inflytande i Göteborgs kommunala frågor.
 
För att komma till rätta med avgränsningsproblem och en bristande samfällighet mellan systemkapacitet och medborgareffektivitet presenterar forskare olika idéer om multipel rösträtt i kommunala val. En multipel rösträtt skulle ge människor möjlighet att rösta i fler än en kommun, alltså inte bara i den kommun som personen är folkbokförd i utan även den kommun där individen har intressen i.
 
Hur skulle en idé om multipel rösträtt gestalta sig i Sverige och i Göteborgsregionen? En multipel rösträtt skulle kunna leda till att regionförstoringens osymmetri, alltså att marknadens och politikens geografiska områden inte sammanfaller, skulle bli ett mindre problem då individen då får möjlighet att påverka de politiska besluten som han eller hon berörs av även utanför sin egen hemkommun, vilket också leder till ökad medborgareffektivitet. Medborgaren har således kontroll över de utfall som är av starkast intresse. De politiska institutionerna är tröga och människors beteendemönster ändras kontinuerligt. Därför ger multipel rösträtt i lokala val en möjlighet för demos att ”avgränsa sig själva” när deras lokalisering ändras.

 

Om vi tänker oss att den kommunala rösträtten fortfarande baseras på en person – en röst, men att personen frivilligt får välja om han eller hon vill splittra sin röst i två eller flera delar.  En Mölndalsbo som jobbar i Göteborg och påverkas av de val Göteborgs politiker fattar kan då exempelvis välja att splittra sin röst för att få ökat politiskt inflytande genom att lägga halva sin röst i Mölndal och halva i Göteborg. På så vis blir kopplingen mellan var en enskild medborgare spenderar pengar och utnyttjar resurser och var den har politiskt inflytande starkare. Detta är ett alternativ som anpassas till människors förändrade funktionella rörelsemönster men som inte kräver ett omskapande av de territoriella gränserna.
 
Jenny Nordlöw
Student på Statsvetenskapliga Instutionen vid Göteborgs Universitet

Jenny Nordlöw jenny_nordlow@yahoo.com

Lämna en kommentar