Kulturens beröringspunkter med vitt skilda sammanhang är långt fler än vad vi vanligtvis föreställer oss. Därför uppfattas just kulturella näringar sitta inne med en strategisk nyckel till ett samhälle i ständig omställning. Forskaren Johan Jansson ger oss en inblick i hur.  

Intresset för de kreativa eller kulturella näringarna ökar i Sverige och internationellt, både inom ekonomiskt orienterad forskning och policyrelaterade frågor.   Det ökade intresset har fört med sig att en rad olika definitioner och benämningar av dessa verksamheter har varit i omlopp, exempelvis ”kulturella näringar” (cultural industries, Hesmondhalgh 2002), ”upplevelseindustri” (KKS 2003), ”kreativa näringar” (creative industries, DCMS 2003) och ”kulturnäringar” (Tillväxtanalys 2009).   De många olika definitionerna beror dels på att det är en relativt ny och växande näring (även om många av de verksamheter som associeras med kulturella näringar är lika gamla som vår civilisation), dels att det fortfarande saknas tydligt definierade kategorier i offentlig statistik. Vanligtvis inkluderas dock verksamheter som till exempel arkitektur, film/video, design, konstnärlig verksamhet, kulturinstitutioner, magasin/dagspress och e-publikation, marknadsföring/PR, mode, musik, radio/TV, scenkonst och datorspel/nya media (European Commission 1998).   Skälen till att de kulturella näringarna har uppmärksammats är flera. Direkta anledningar är att de kulturella näringarna utgör en (flera) industri(er) i sig själv(a). Dessa näringar skapar nya företag, anställningar, investeringar och export. En nyligen publicerad rapport (Power & Nielsén 2010) visar att totalt 6,5 miljoner individer är anställda inom de kreativa/kulturella näringarna i Europa, vilket utgör 2,71 % av den europeiska arbetskraften (statistik från 2006).   Flera öppningar Indirekta orsaker till att uppmärksamma de kulturella näringarna är bland annat att de har potential att stärka näringslivet generellt genom att bidra med kreativ input som till exempel design och innehåll. De kulturella näringarna fungerar som marknadsföring och kan bidra till att stärka den regionala attraktionskraften, vilket hjälper företag och regioner att attrahera och behålla arbetskraft och kompetens. Kulturella näringar kan även öka kreativiteten generellt, vilket har potential att stärka innovationskraften i hela ekonomin. Slutligen har kulturella näringar en viktig funktion som identitetsskapande kraft på både kollektiv och individuell nivå.    De kulturella näringarna kan generellt sägas ha tre gemensamma drag (Power & Scott 2004). För det första är det en typ av näringar vars produkter och tjänster i första hand är baserade på dess symboliska, kommunikativa, semiotiska och estetiska värden, snarare än deras bruksvärde eller funktionalitet. För det andra är de en funktion av vad som brukar kallas ”Engels Law”, som säger att när inkomst ökar så stiger konsumtionen av icke-essentiella produkter och tjänster. Forskning på området visar till exempel att regioner med hög koncentration av kulturella näringar tenderar att ha Europas högsta levnadsstandard och välfärdsnivåer (Power & Nielsén 2010). För det tredje: kulturproducenter tenderar att agglomereras, det vill säga koncentreras till specifika platser, medan deras produkter sprids globalt.    

Många uttryckssätt Andra kännetecken för de kulturella näringarna är att många individer verksamma inom de kulturella näringarna har en diversifierad inkomstbas, det vill säga att långt ifrån alla arbetar enbart inom kulturella näringar (många anger även att de är verksamma/har inkomster från fler än en kulturell bransch). Flera av branscherna inom de kulturella näringarna har en hög andel egenföretagare, även om variationerna är stora mellan olika branscher (Jansson & Power 2008). Näringarnas grundläggande funktion, struktur och kännetecken leder dessutom till osäkra marknader och svårvärderad efterfrågan (Banks et al. 2000, Caves 2000), vilket i sin tur leder till ett beroendeförhållande till tredje part d.v.s. media, kritiker, mellanhänder, konsumenter (Hauge 2007). Ytterligare kännetecken är att produktionssystemet för kulturella näringar ofta är organiserat i täta nätverk av små och medelstora företag (Scott 2000).   Även om det finns flera gemensamma kännetecken för de kulturella näringarna så bör man kanske snarare tala om flera olika typer av kulturella näringar? Kulturella näringar utgörs till stor del av verksamheter med skilda förutsättningar och funktioner: vissa branscher är exportbaserade och inhemskt orienterade medan andra branscher är dominerade av multinationella bolag. Andra skillnader kan utgöras av olika produktionssätt (massproduktion/hantverk), inträdesbarriärer (många branscher har låga inträdeskostnader men höga krav på individuella nätverk, medan andra branscher är kapitalintensiva och har höga inträdeskostnader eller är starkt reglerade). Skillnader återfinns både mellan branscher (t.ex. skillnad mellan hur man arbetar inom marknadsföring och konstnärlig verksamhet) samt inom branscher (t.ex. är det stor skillnad på hur en författare arbetar och får sin inkomst jämfört med en förlagsredaktör).   Mest i urbana miljöer Kulturella näringar är bland de regionalt mest koncentrerade ekonomiska verksamheterna och återfinns i huvudsak i städer och urbana miljöer. Huvudstäder och större urbana regioner utgör ofta globalt relevanta kluster, såsom London och Paris i Europa, New York och Los Angeles i Nordamerika och Tokyo i Asien. Dock finns det regionala centra av betydelse. På europeisk nivå nämns ofta Milano och Amsterdam. I Sverige är stora delar av de kulturella näringarna lokaliserade till Stockholm, men där Göteborg och Malmö utgör viktiga regionala centra (Power 2003). Verksamheter koncentreras dock inte bara till städer och urbana miljöer generellt utan uppvisar även en tendens att agglomereras till specifika stadsdelar och kvarter inom dessa städer.   Generella faktorer förklarar Studerar man forskningslitteraturen utkristalliseras sex generella faktorer som förklarar de kulturella näringarnas tendens att koncentreras till urbana miljöer. För det första främjar de lokala urbana miljöer informella arbetsmarknadsprocesser där verksamheters behov av att snabbt kunna sätta samman till exempel temporära projekt kan tillgodoses. Caves (2000) talar om ”the motley crew” av olika kompetenser som är nödvändigt vid produktionen i många kulturella näringar. Detta ställer även höga krav på individuella (informella) nätverk (Ekinsmyth 2002, Scott 2000). För det andra, den värdeskapande processen i de kulturella näringarna är beroende av socialt inbäddade miljöer, vilka fungerar som en scen eller arena där kulturella produkter förhandlas och värderas. Den sociala, kollegiala miljöns betydelse för värdeskapande är viktig i verksamheter som drivs av estetiska och symboliska värden (Pratt 2006). För det tredje, marknaden och konsumenterna spelar      

en viktig roll i utvecklingen av nya varor och tjänster. Särskilt så kallade sofistikerade kunder (Porter 1990) är viktiga för produktutveckling inom kulturella näringar, då de tar till sig och tolkar kulturella produkter (Aoyama 2009). För det fjärde är rumslig och social närhet viktigt för skapandet och spridning av kunskap (Maskell & Malmberg 1999). Detta är särskilt viktigt för de kulturella näringarna där företag och aktörer till stor del är beroende av dels immateriella varor och tjänster, dels ett konstant behov av uppgradering av existerande produkter och nya idéer (Jansson 2008, Leamer & Storper 2001). För det femte, även om de kulturella näringarna är baserade på estetiska och immateriella värden är produktionen beroende av den byggda miljön. Tillgången till lämpliga och (ofta) billiga lokaler är av stor betydelse och det är tydligt att vissa urbana miljöer och platser är bättre lämpade för kulturell produktion än andra (Hauge & Hracs 2010, Molotch 2002). Slutligen utgör finansiering en betydelsefull lokaliseringsfaktor. Även om delar av de kulturella industrierna karakteriseras av låga inträdeshinder och låga uppstartskostnader så är tillgång till (risk)kapital viktigt för vissa branscher och för företag i tillväxtfas (Hesmondhalgh 2002).   Gemensamma karaktärsdrag De kulturella eller kreativa näringarna utgörs således av en brokig samling verksamheter som delar viktiga grundläggande karakteristika, men som även är verksamheter med vitt skilda förutsättningar och funktioner. Lokaliseringsmässigt är de i stor utsträckning koncentrerade till urbana centra, även om det finns regionala och lokala variationer av betydelse. För att skapa förutsättningar för de kulturella näringarna att utvecklas, både kreativt och kommersiellt, krävs i första hand generella insatser i den institutionella infrastrukturen som till exempel utbildning, byggd miljö och plattformar för kunskapsutbyten. Mer riktade insatser bör dock vara ytterst noggranna med att förhålla sig till de specifika lokaliserings-, struktur- och funktionsmässiga förhållande som varje specifik verksamhet har för att vara relevanta och bidra positivt till de kulturella näringarnas utveckling.   Johan Jansson. Fil dr Kulturgeografi Kulturgeografiska institutionen Uppsala universitet Referenser Aoyama, Y. (2009) Artists, Tourists, and the State: Cultural Tourism and the Flamenco Industry in Andalusia, Spain. International Journal of Urban and Regional Research. Vol33, No.1. pp. 80-104. Banks, M., A. Lovatt, J. O´Connor and C. Raffo (2000) Risk and Trust in the Cultural Industries. Geoforum. Vol. 31, No.4. pp. 453-464. Caves, R. (2000) Creative Industries: Contracts between art and commerce. Harvard University Press, Cambridge, London. Ekinsmyth, C. (2002) Project Organisation, Embeddedness and Risk in Magazine Publishing. Regional Studies Vol. 36, No. 3. pp 229-243. European Commission (1998) Culture, the Cultural Industries and Employment. Brussels, European Commission Staff Working Paper Eurostat (2008) (http://epp.eurostat.ec.europa.eu) [2008 10 14]. Department of Culture, Media, and Sport (DCMS). 2001. Creative industries mapping document. DCMS, London. Hauge, Atle (2007) Dedicated followers of fashion; an economic geographic analysis of the Swedish fashion industry. Geografiska regionstudier nr. 76. Uppsala universitet. Hauge, A. and Hracs, B. (2010) “See the Sound, Hear the Style: Collaborative linkages between indie musicians and fashion designers in local scenes”. Industry and Innovation. Vol. 17, No. 1. pp 113-129 Hesmondhalgh, D. (2002) The Cultural Industries. Sage, London. Jansson, J. (2008) Inside the Internet Industry: The Importance of Proximity in Accessing Knowledge in the Agglomeration of Internet Firms in Stockholm. European Planning Studies. Vol. 16, No. 2. pp 211-228. Jansson, J. & Power, D. (2008) Leva på kultur: Preliminära resultat från en studie av kulturella näringar. CIND 2008:1. Uppsala. KKS (2003) Upplevelseindustrin 2003: Statistik och Jämförelser. Stockholm.  

Leamer, E. and Storper, M. (2001) The Economic Geography of the Internet Age. Journal of International Business Studies. Vol. 32, No. 4. pp 641 – 665. Maskell, P. and Malmberg, A. (1999) Localised Learning and Industrial Competitiveness Cambridge Journal of Economics. Vol. 23, No. 2. pp. 167-185. Molotch, H. (2002) Place in Product. International Journal of Urban and Regional Research. Vol. 26, No. 4. pp 665-688. Porter, M. (1990) The Competitive Advantage of Nations. MacMillian Press ltd, London. Power, D. (2003) The Nordic 'Cultural Industries': a cross-national assessment of the place of the cultural industries in Denmark, Finland, Norway and Sweden. Geografiska Annaler B. Vol. 85, No. 3. pp 167-180. Power, D. & Nielsén, T. (2010) Priority sector report: Creative and cultural industries. European Cluster Observatory and European Commission DG Enterprise and Industry. Power, D. and Scott, A. (2004) Cultural Industries and the Production of Culture. London. Routledge. Pratt, A. (2006) Advertising and creativity, a governance approach: a case study of creative agencies in London. Environment and Planning A. Vol. 38, No. 10. pp 1883-1899. Scott, A. (2000) The Cultural Economy of Cities. SAGE Publications, London. Tillväxtanalys (2009) Kulturnäringar I svensk statistisk: Förslag till avgränsning för framtida kartläggningar. Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser. Dnr: 2009/054.

Lämna en kommentar