Att utbyta erfarenheter är enklare sagt än gjort. Det vet bland annat Lars Larsson, forskare vid Centrum för regionalvetenskap, CERUM, vid Umeå universitet som skrivit boken Cross-Cultural Analysis for Learning. Där försöker han bena ut orsakerna till framgångar och misslyckanden. Nödvändigt men inte helt enkelt visar det sig.  

Samverkan, gränsöverskridande, lärande – viktiga begrepp i den retorik och politik som ska bidra till utveckling i landsbygder och regioner. Med just de ledorden träffades utvecklingsaktörer från en grupp länder en handfull gånger under en femårsperiod. Grupperna bestod av praktiker, tjänstemän och forskare som arbetade och arbetar med landsbygdsutveckling i framför allt Irland, Sverige, Finland och Nederländerna. Ytterligare sex länder deltog under någon del av processen. Syftet med mötena var att lära av varandras erfarenheter.
 
Den Irländska gruppen initierade samarbetet eftersom de upplevde ett konkret behov av att veta hur andra arbetade med landsbygdens utveckling. De använde sina kontakter i Leader+ (Ett europeiskt initiativ för utveckling av landsbygdsutveckling under perioden 2000 – 2006) och en rad möten inleddes. Vid varje möte presenterades ett eller ett par projekt i detalj och diskussionerna handlade om vilka lärdomar som var möjliga att dra från projektens erfarenheter. Nästan alltid landade samtalen i frågor om sammanhang, om vilka skillnader som finns mellan och inom länder och vad de betyder för den praktik projekten valt.
 
Över tiden utvecklades en slags metod för ”Cross-Cultural Analysis for Learning”. Metoden handlar om att möjliggöra ett fördjupat lärande genom att dels lägga mycket tid åt att i grupper analysera respektive projekt, dels särskilja vad som kan vara faktorer som är kontextuella och vad som är mer kopplat till projektets idé och genomförande. Arbetet kan ses som ett sätt att

ta frågan om överförbarhet av gjorda erfarenheter på allvar och inte lämna den till utvärderingar av Leadergruppernas samlade aktiviteter. Metoden arbetades fram successivt under mötena och publicerades i en handbok som finns att ladda ned från Gränsbrytnings hemsida (länk). Handboken är tydligt strukturerad för att tydliggöra de olika momenten i lärprocessen, men det är förstås fritt fram att använda den som inspiration och i enlighet med egna önskemål.

 
Metoden och handboken är ett konkret exempel på vad samverkan, gränsöverskridande och lärande kan resultera i utöver deltagarnas eget lärande. Det som också är tydligt är att trots dessa politiska ambitioner är det mycket svårt att finansiera den här typen av gränsöverskridande samarbeten. Det är inte bara utvecklingsarbete, inte bara policyproduktion, inte bara forskning, utan en blandning av allt. Trots omfattande sökning hittade vi ingen samlad resurs, och de möten vi höll blev möjliga genom många olika små finansieringskällor. Gränserna finns således kvar mellan sektorer, professioner och territorier. Att försöka mötas över dem är emellanåt arbetsamt men mycket lärorikt.
 
Lars Larsson
Forskare med fokus på landsbygders och regioners utveckling
Cerum
Lämna en kommentar