Det finns anledning att tänka om vad gäller hur olika nationella program utvärderas. Det sätt som forskningsforumet Cerut i Karlstad har granskat landsbygdsutvecklingsprogrammets effekter i Värmland är värd att en närmare titt, anser Bength Dahlgren, vice ordförande i Cerut styrelse.  

”Mer företagare än bonde” är titeln på en rapport från Centrum för forskning om regional utveckling, Cerut, vid Karlstads universitet. Rapporten handlar om hur det så kallade LBU-programmet genomfördes och fungerade i Värmland under den föregående programperioden för EU:s strukturfonder. Möjligen kan man påstå att rapporten är ett försök till ett regionalt ”bokslut” över programmet. Sådana försök är nog sällsynta.
 
I den strategi för landsbygdens tillväxt som regeringen lade fram i våras finns några reflektioner och intentioner om uppföljning och utvärdering. Här talas om att Sveriges lantbruksuniversitet och Lunds universitet från och med 2009 skall ges ”i uppdrag att utföra kvalificerade ekonomiska analyser inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde, bl.a. om landsbygdsutveckling”. Man säger också att ”uppföljning av regionala insatser för olika landsbygder ska genomföras, i syfte att sprida kunskap och goda exempel”. Dessutom skriver man att ”en särskild uppföljning kommer att göras av erfarenheterna av lokala utvecklingsstrategier och Leadergruppernas arbete”. Detta inom ramen för den halvtidsutvärdering av landsbygdsprogrammet (efterföljaren till LBU-programmet) som ska göras under 2010.
 
Tankegångarna visar att uppföljning och utvärdering kan göras på flera sätt och utifrån olika perspektiv. Det ena är ett tydligt systemperspektiv. Det andra handlar om enskilda exempel och erfarenheter från vad som skulle kunna kallas de lokala utvecklingsinitiativens praktik. Det är bra att dessa båda perspektiv nämns. Det som Cerut har gjort är något vikigt däremellan.
 
Ceruts utvärdering är således något helt annat än t ex den nationella utvärdering av LBU-programmet som Sveriges lantbruksuniversitet gjorde på Jordbruksdepartementets uppdrag. Denna rapport skulle man kunna säga i viktiga avseenden liknar de systemutvärderingar som det talas om i regeringens nya
strategi för landsbygdernas tillväxt. Rapporten, som är på 500 sidor och slutsatserna får nog betecknas som svåra att förmedla till dem som berörs av och som deltar i landsbygdens utveckling på olika sätt.
 
Ceruts utvärdering kan ses som ett viktigt och möjligen alltför sällan förekommande kompletterande bidrag till sådana utvärderingar och rapporter som den som SLU har gjort. Resultaten från Ceruts utvärdering pekar på att programmets genomförande i stora drag fungerade.
 
Ceruts rapport bygger på två metoder. Dels har en enkätundersökning gjorts till personer (och organisationer) som på olika sätt har tagit del av programmets insatser, dels har intervjuer gjorts med personer ”i systemet” om deras erfarenheter av programmets genomförande. Enkäten riktade sig till ca 250 respondenter och har en svarsfrekvens på 52 procent.
 
Enligt de svar som enkätundersökningen ger så menar nästan 80 procent av respondenterna att informationen om det stöd som LBU-programmet rymde var tydlig. Mer än hälften svarar att informationen om stödet hade hämtats från nätet. Nästan 80 procent av de svarande anser att kontakten med stödbeviljande myndighet / Länsstyrelsen har fungerat ”Bra”. Ca 40 procent menar dock också att det var ”Svårt” att fylla i ansökan om LBU-stödet. Detta är ett problem.
 
Resurser ”i ”systemet” som landsbygdsrådgivare / Hushållningssällskap, Lantmännens riksförbund med flera lyfts fram i förvånansvärt liten grad som viktiga informationskällor. Sammantaget anger bara en femtedel av de svarande att dessa resurser utgjorde viktiga informationskällor.
 
Det jordbrukspolitiska perspektivet eller sammanhanget framträder i programmets utfall på

 

olika sätt. Detta gäller inte minst geografiskt. Hälften av respondenterna i enkätundersökningen avser således kommunerna Karlstad, Säffle och Kristinehamn. Vänerbygdens jordbrukslandskap slår således igenom. 

Det jordbrukspolitiska perspektivet framträder också när det gäller verksamheternas inriktning. Svar som köttproduktion, växtodling, skogsbruk och mjölkproduktion dominerar således över svarsalternativ som hästhållning, turism och  småskalig livsmedelsproduktion m m. Det är dock, trots detta, viktigt att ta fasta på det växande inslaget av andra verksamhetsinriktningar. Många respondenter anger också i sina svar flera verksamhetsinriktningar. Programmets utfall speglar således något av landbygdernas karaktärsdrag av ”lite av varje”.

En övervägande del av verksamheterna har lång tradition. Över 40 procent har bedrivits i 20 år eller mer. Nästan var fjärde verksamhet har dock samtidigt funnits i högst 5 år. Man kan således ana att en förändring är på gång i riktning mot ett mer differentierat landsbygdsföretagande. Det är också viktigt att lyfta fram att stödet via LBU-programmet i  

de flesta fall rör sig om förhållandevis små stödbelopp. Närmare 60 procent av respondenterna uppger att de mottagit högst 300 000 kronor i stöd och hälften av dessa högst 100 000 kronor. Det torde vara viktigt att kontrollapparaten kring stödet anpassas till detta förhållande.
 
I enkäten ställdes också frågor om synen på landsbygdernas utveckling. Svaren pekar på framtidstro när det gäller både attraktivt boende och möjligheterna att bedriva och starta företag. Det som på ett tydligt sätt bekymrar är tillgången på service. Servicefrågorna har kanske blivit till något av en ödesfråga för landsbygdernas utveckling – åtminstone de på lite av stånd från de större tätorterna.
 
Bengt Dahlgren,
planeringsdirektör,
Länsstyrelsen i Värmlands län
Vice ordförande i Ceruts styrelse
  
Rapporten Mer företagare än bonde har skrivits av Svante Karlsson och Leena Hagsmo vid Centrum för forskning om regional utveckling, Cerut vid Karlstads universitet. Rapporten finns publicerad som Arbetsrapport 2009:2.
Lämna en kommentar