Ska Östersjöregionen ska bli framgångsrik så krävs omfattande förändringar menar Esko Antola, som är direktör för Centrum Balticum i Åbo i Finland. Mest av allt vill han ha ökad medverkan från nyckelaktören Ryssland.  

Det Europeiska Rådet möts i oktober 2009 för att fatta beslut om Östersjöstrategin. Det här är ett viktigt beslut för både regionen och EU. Det är den första internationella strategi för en "makroregion" i Europa.
 
Detta är början på en process som kommer leda till att vi kommer få se allt fler makroregioner. EU-kommissionen har redan börjat dra upp riktlinjerna för en liknande strategi för Donauregionen. Östersjöregionen kan i den meningen bli en första prototyp som visar vägen för övriga medlemsländer inom EU.
 
Att strategin nu antagits markerar en ny era i regionaliseringen av länderna kring Östersjön. Det kalla kriget delade upp denna makroregion. Men vid denna tidpunkt började också ett intensivt samarbete mellan de nordiska länderna. ”Norden” blev en etablerat och välkänd region på världens arenor. Inom Östersjöregionen så förblir därför Norden en region i regionen.   
 
Den andra regionaliseringsvågen kom efter det kalla krigets slut, under det tidiga 1990-talet. Det kännetecknas av en socialiseringsprocess av de på nytt självständiga baltiska länderna som då började sin resa mot EU-medlemskap. Nya institutioner skapades för att göra ett mer omfattande regionalt samarbete möjligt. De nordiska länderna kunde erbjuda goda exempel, ge institutionell hjälp så väl som finansiellt stöd till den omställning som länderna gick igenom.
 
Tillkomsten av Östersjöstrategin kan i det här sammanhanget ses som en tredje regionaliseringsvåg. Strategin har kommit till i en tid av stora omvälvningar. Den globala finanskrisen har och kommer fortsättningsvis att ha stora och djupgående effekter för regionen. Till utmaningarna hör också en nedgång i den ekonomiska tillväxten, samtidigt som hela regionen är i behov av genomgripande förändringar på en rad policyområden inom alla samhällssektorer.

Miljömässiga försämringar, energifrågor och klimatutmaningar så väl som en åldrande befolkning kräver ökad uppmärksamhet i de strategiska dokumenten. Säkerhetsfågor, hårda och mjuka, bör ha en prioriterad ställning och förtjänar mycket mer uppmärksamhet än vad dessa frågor får i dag. En helt egen utmaning utgör också den ryska närvaron; Ryssland är ju en av aktörerna i det gemensamma Östersjösamarbetet.

 
Strategin är därför en utmaning för de nordiska länderna. En nog så viktig utmaning är att på nytt bygga upp ekonomierna runt Östersjön, som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen. De nordiska länderna sitter här på nyckelpositioner. Att hjälpa dessa länder så att de på nytt kan få en tillväxt i sina ekonomier blir inte bara en utmaning för de nordiska länderna utan kräver fördjupat samarbete mellan dessa och de baltiska staterna.
 
Att återställa tryggheten och säkerhet runt Östersjön är en annan omedelbar utmaning. Även om regionen inte är en av de allra hetaste regionerna som drar till sig internationell uppmärksamhet, så behöver regionen som helhet bli en säkrare plats för både vanliga människor och för näringslivet. Här behöver de mjuka säkerhetsfrågorna få större uppmärksamhet, och detta kräver i sin tur att Ryssland involveras.
 
Ryssland som i dag står utanför EU och EU:s strategier, är i allra högsta grad en aktör att räkna med i Östersjösammanhang. Östersjön är också väldigt viktig för Ryssland då mycket av landets export går den vägen, och området är dessutom en viktig marknad för export av rysk energi. Att få med Ryssland i samarbetet kring Östersjöstrategin måste därför bli en av de viktigaste uppgifterna för partnerskapet.
 
Dr Esko Antola
Director för Centrum Balticum
Professor, Jean Monnet Chair ad personam,
Åbo universitet
Lämna en kommentar