I den allmänna debatten målas ungdomsarbetslösheten upp som ett enormt problem. En av fyra unga är arbetslösa och partierna tävlar om hur de bäst ska lösa de ungas situation. Gränsbrytning tittar närmare på de skräckinjagande siffrorna och hittar en annan bild som bättre beskriver verkligheten.

FFF 3D-print infil percentage CC By Creative Tools
FFF 3D-print infil percentage CC By Creative Tools

Det står ställt utom allt tvivel att unga har svårare att hitta jobb än vuxna vilket också avspeglar sig i statistiken. Arbetslösheten bland unga är alltså högre än för vuxna. Jämfört med de nordeuropeiska länderna visar Sverige upp en hög siffra. I Norden är vi sämst i klassen (24 %) även om Finland inte heller har någon anledning att vara nöjda med sina nära 20 %. Norge är bäst med en siffra under 10 % och Danmark landar någonstans mittemellan. I Nordeuropa utmärker sig Tyskland och Österrike med sina 8 %. Österrike, Tyskland, Norge och Finland har legat på stabila nivåer de senaste 15 åren, Sverige och Danmark har haft en markant ökning. Finland har alltså både en hög och en oförändrad ungdomsarbetslöshet under en lång rad år.

Siffrorna ovan beskriver arbetslösheten för unga mellan 15 och 24 år. De som räknas in i statistiken är de som är öppet arbetslösa, i arbetsmarknadsåtgärder, på praktik eller studerar men är utan arbete någon period på året, t.ex. på sommaren. Både Sverige och Finland har en hög andel unga människor som läser på högskolan eller liknande vilket alltså påverkar siffrorna. De skall dock tolkas med en viss försiktighet då den exakta procentenheten skiftar beroende på hur man räknar. Danmark räknar t ex inte in de som går på praktik eftersom de uppbär lön av arbetsgivaren. Arbetslöshetssiffrorna i Sverige skulle minska med 4 procentenhet om lärlingsutbildningen hade varit avlönad.

Tittar vi närmare på siffrorna visar det sig att det åldersspann som uppvisar riktigt röda siffror är gruppen 15-19 år. Ju högre åldrar desto lägre arbetslöshet. Trots att Sverige och Finland har så hög andel arbetslösa totalt är siffrorna för åldersgruppen 25-29 år nästan på samma lägre nivå som de övriga nordeuropeiska länderna.

Ett annat sätt att mäta ungdomsarbetslösheten på är att räkna enligt den europeiska analysmodellen NEET[1] – unga som varken är i utbildning, praktik eller arbete. I Sverige och Finland uppgår den siffran till knappa 8 %, Danmark hamnar på 6 % och Norge på 5 %. Snittet i EU ligger på 13 %. De nordiska länderna har alltså en avsevärt lägre ungdomsarbetslöshet än resten av Europa – om man räknar de som faktiskt är utan arbete. Tyskland och Österrike som visade så låga ungdomsarbetslöshetssiffror i det första exemplet visar i NEET-jämförelsen upp siffror i nivå med Norden, 7 % respektive 6 %

Tittar vi på hur långtidsarbetslösheten (mer än 12 månader) ser ut bland unga så visar det sig att Norden är bättre på att hantera de som har svårast att komma in på arbetsmarknaden. Andelen unga som är utan arbete efter ett år är i samtliga Nordiska länder en bra bit under 10 % medan den i Tyskland ligger på 23 % och Österrike 14 %.

Det är inte bara siffrorna som är tvetydiga utan även orsakssambanden är oklara. Det finns dock några förklaringar som de flesta kan komma överens om. Hur starka sambanden är skiljer sig åt beroende på vem man frågar.

För att söka efter en förklaring publicerade SACO i september en rapport om situationen för unga på den svenska arbetsmarknaden. De konstaterar att arbetslösheten för ungdomar är högre än bland vuxna – oavsett konjunkturläge och de pekar på flera tänkbara orsaker.

Den första handlar om utbildningssystemets kvalitet och effektivitet. SACO menar att en det finns en tydlig koppling mellan en försämrad utbildning i Sverige och produktiviteten bland unga. OECD pekar på att de försämrade resultaten i PISA-undersökningar är en delförklaring[2] till Sveriges höga siffror. Tolkningen är dock långsökt då Finland uppvisar ett motsatt resultat i PISA och fortfarande har höga arbetslöshetssiffror bland unga.

Det finns heller inget som tyder på att det skett en dramatisk försämring av kvalitén i skolan – enligt empiriska studier. I alla fall inte till den milda grad att det skulle förklara den markanta arbetsmarknadssituationen. Snarare är det så att den generella utbildningsnivån i samhället har höjts avsevärt sedan mitten av 50-talet. Den totala längden i grund- och gymnasieskola har ökat konstant sedan mitten av förra seklet och idag har den arbetsföra befolkningen gått i snitt 13.2 år i skolan.

Nivån höjs ytterligare om vi tittar på hur många som går vidare till högre utbildning efter gymnasiet. I Sverige är det 46 % som läser vidare och Finland uppvisar ännu högre siffror. Den Europeiska unionen har som mål att minst 40 % av 34 åringarna ska ha minst tvåårig eftergymnasial utbildning. Ett expanderat utbildningssystem borde rimligtvis betyda att många ungdomar faktiskt är mer välutbildade än äldre. Dock saknar de arbetslivserfarenhet.

1991 genomfördes den ofta ifrågasatta gymnasiereform i Sverige som bl a innebar att de praktiska utbildningarna förlängdes med ett teoretiskt år. Forskningen visar på att utökningen till tre år bidrog till att färre ungdomar tog examen. De praktiska eller yrkesförberedande utbildningarna har på senare år heller inte attraherat ett särskilt stort antal sökanden, som vi läste i förra numret av Gränsbrytning[3]. Sedan de förlängdes till tre år har avhoppen ökat vilket resulterat i en stor grupp unga som både saknar gymnasiebetyg och den praktiska erfarenheten som faktiskt efterfrågas i näringslivet.

Den andra faktorn som SACO tar upp handlar om minimilöner och hur de kan sättas i relation till produktivitet. Om konkurrensen om jobb är hård är produktivitet hos arbetstagare vital. Är det däremot konkurrens om arbetssökande är graden av effektivitet hos personer inte lika avgörande. Produktivitet beror både på utbildning och arbetslivserfarenhet. Är unga människors produktivitet lägre än minimilönerna kommer troligtvis arbetsgivaren att anställa den med högst effektivitet. De som misslyckats i skolan kan få det svårare att finna ett arbete där de är tillräckligt produktiva i förhållande till minimilönen.

Inget av de Nordiska länderna har lagstadgade minimilöner vilket återfinns i flera andra länder runt om i Europa. Dock inte i Tyskland även om debatten förts den senaste tiden om ett införande. Minimilönerna i de nordliga länderna ligger runt 9 Euro. Tysklands höga konkurrenskraft bygger, enligt flera europeiska länder, bland annat på att de inte har några minimilöner vilket skapar irritation inte minst i Frankrike som har lagstadgat om det. Även om Norden inte har någon lagreglering av löner finns kollektivavtalsregleringar. 90 % av arbetstagarna i Sverige (i Tyskland 19 %) berörs vilket innebär i praktiken en reglerad ingångslön. Och den är hög, med europeiska mått mätt. Enligt Hotell- och restaurangfacket är en ingångslön för medlemmarna 118 kr/timme. Efter sex år har en genomsnittlig anställd 126 kr/timme. En löneökning på 1,3 kr/år.

Att anställa unga människor, som saknar erfarenhet, torde innebära en högre risk för företag och en större osäkerhet. Om minimilönen är hög begränsas möjligheten att kompensera för osäkerheten. Avsaknaden av erfarenhet avspeglas ändå inte i lönerna. I stället  resulterar den i den högre arbetslösheten bland unga än bland vuxna. Arbetsgivaren väljer i högre grad den som har flera års erfarenhet i bagaget än den som ingen har. Det råder dock ingen konsensus kring huruvida minimilöner påverkar sysselsättningen. Forskningen är, och de flesta empiriska studier pekar på, att de ändå har en negativ effekt vilket stärker tesen ovan.

Den tredje faktorn handlar om anställningsskydd. En faktor som påverkar och direkt medverkar till en högre arbetslöshet för unga är att de i större utsträckning har tidsbegränsade anställningar. Det betyder att fler i gruppen kommer att vara ”mellan jobb” vilket driver upp arbetslösheten. Att tidsbegränsade jobb har ökat kan bero på att anställningsskyddet har förändrats vilket gjort det enklare för arbetsgivaren att använda tidsbegränsande villkor vilket de också utnyttjat.

Forskningen pekar på att ungdomar missgynnas av ett förstärkt anställningsskydd även om vissa undersökningar återigen visar på ett motstridigt resultat. SACO och TCO är inte överens i frågan om huruvida LAS och turordningsreglerna faktiskt spelar roll för ungdomsarbetslösheten. TCO menar att möjlighet till provanställning minskar arbetsgivarens osäkerhet kring den sökande och därför inte borde påverka siffrorna.

Slutsatserna vi kan dra är att det råder delade meningar om varför vi har en högre arbetslöshet bland unga än bland vuxna. Hur hög ungdomsarbetslösheten är beror på hur och vem som räknar. Däremot kan vi konstatera att det inte är ett så stort problem som det målas upp i den allmänna debatten. Det positiva är att Sverige har en låg långtidsarbetslöshet bland unga, att en så stor andel av unga studerar vidare efter gymnasiet och att arbetslöshetsperioden är relativt kort. En förklaring till de höga siffrorna kan vara att rörligheten på arbetsmarknaden bland unga är mycket hög vilket faktiskt är positivt.

Det mest allvarliga för samhällsutvecklingen handlar om de ungdomar (cirka 6 %) som står längst ifrån arbetsmarknaden. De tenderar nämligen att göra det även över lång tid. Det handlar i huvudsak om de unga som saknar gymnasieexamen. Tröskeln för dessa unga att komma in på arbetsmarknaden är mycket högre än för andra ungdomar. Den allmänna debatten bör rimligtvis handla om dessa unga människor. De är för många, men inte tillnärmelsevis så många som den officiella siffran på ungdomsarbetslöshet. Det handlar ingalunda om några 24%.



[1] not in employment, education or training

[2] (Det råder delade meningar huruvida Pisa faktiskt säger något om lärande men som jämförelse i kunskaper kan det vara intressant.)

[3] Gränsbrytnng

Källor

http://www.scb.se/Statistik/AM/AM0401/2011K03Z/AM0401_2011K03Z_SM_AM110SM1103.pdf

http://www.scb.se/Pages/Article____353416.aspx

http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Arbetsloshet/Ungdomsarbetsloshet-internationellt/

http://www.saco.se/Global/Dokument/Trycksaker/Rapporter/2013%20Ungdomsarbetsl%C3%B6shet%20-%20M%C3%A5tt,%20orsaker%20och%20politik.pdf

http://www.hrf.net/din-lon

http://www.hsv.se/publikationer/rapporter/2012/universitetochhogskolorhogskoleverketsarsrapport2012/universitetochhogskolorhogskoleverketsarsrapport2012.5.8b3a8c21372be32ace80003122.html

http://www.scb.se/Statistik/UF/UF0205/2010L11E/UF0205_2010L11E_SM_UF20SM1202.pdf

http://www.temaunga.se/node/209

http://www.tco.se

 

Lämna en kommentar