Lokalsamhället är en sedan länge omhuldad framtidsvision, ändå såg vi det inte när det kom. Skälet är nog att vi letade efter en plats på kartan när vi borde ha letat efter relationer mellan människor.

Förr i tiden bodde vi på landet och var självförsörjande. Vi levde av det åkern gav oss. Vi levde vårt liv på samma ställe och på samma sätt som våra föräldrar. Vi skulle ingenstans. Platsen var absolut, den låg där den låg. Berget stod där berget stod, forsen där floden flöt fram och åkern där åkern låg. Genom att studera geografin kunde vi förstå varför människor bodde där de bodde. Platsen är på kartan tydligt avgränsad och kan i allra högsta grad förklaras genom sina fysiska egenskaper.

Bilden av en plats

Bilden av landsbygden präglas ofta av nedläggning och avbefolkning. Skolorna har inte tillräckligt underlag och tvingas stänga, bankerna väljer att samlokalisera sina kontor och hänvisar kunderna till internetbanken. Livsmedelsaffären kan inte konkurrera med de stora köpcentren i utkanterna av städerna och har svårt att överelva. Idrottsföreningarna lockar inte massorna som förr i tiden. Ni känner igen bilden.

Vad lokalsamhället däremot har som fortfarande är livskraftigt är de kvalitéer som finns inneboende i strukturen. Om vi tänker bort att det lokala samhället skulle vara en fysisk plats eller en fysisk beskrivning utan att det faktiskt är en kvalité i samhällsstrukturen så har det lokala samhället alla förutsättningar att inte bara överleva utan även blomstra och öka i betydelse.

Det lokala samhället har en struktur som kallas ”mesh”-topologi”, d v s det är ett nätverk där alla människor har förbindelse direkt med varandra eller åtminstone möjlighet till en sådan förbindelse. I ett mesh-nätverk råder fullständig ömsesidighet – det finns inte någon strukturell eller värderingsmässig skillnad mellan noderna. Vi är jämnbördiga. Det är alltså det vi brukar kalla demokrati (på riktigt). Ett mesh-nätverk har full duplex vilket betyder att (informations)flödet går åt båda (alla) håll med samma prestanda och kapacitet. Ömsesidigheten betyder alltså att distinktionen mellan avsändare/mottagare, producent/konsument, säljare/kund, kommunanställd/brukare upplöses.

Relationerna avgörande

Det som definerer det lokala samhället är alltså relationerna mellan människor. Alla är förbundna med varandra och alla kan prata med alla samtidigt och på lika villkor. Det lokala samhällets identitet ligger i relationerna mellan de som upplever att de ingår i nätverket. Det lokala samhällets värde ligger i att jag betraktas som en medlem och inte behöver bevisa det. Jag behöver alltså inte teckna ett medlemskap eller på något annat sätt bevisa för andra att jag ingår i gemenskapen. Det är jag själv som definierar min gemenskap och mitt eget lokala samhälle. Uppfattningen om vad som är ett lokalt samhälle är alltså i allra hösta grad en subjektiv beskrivning.

Ett lokalt samhälle består typiskt av ett par tusen människor – fler än så kan jag inte ha en ömsesidig relation med. Ett lokalsamhälle kan vara dina Facebook-vänner, ett community på Internet, en gemenskap i verkliga livet eller för all del en stadsdel i en stad. Vi kommer att ställa allt större krav på att de 2-3000 människor som ingår i mitt lokalsamhälle är ihopkopplade på mina grunder och utifrån ett stort urval, ju större desto bättre. Mitt lokalsamhälle består inte automatiskt av de människor som befolkar en viss plats utan består av, och väljs på, helt andra grunder.

Krävs ömsesidighet

Avgörande för hur framgångsrikt mitt lokalsamhälle blir är hur väl ihopkopplat det i sin tur är med resten av världen. Om jag har 1999 vänner på Facebook och de sin tur har exakt samma vänner så är det inget ”lokalt samhälle” utan en sekt eller ett intranät. Vi pratar bara med varandra utan inflytande och beröring med världen utanför. För att mitt samhälle ska vara levande och hållbart kan det inte vara isolerat och utan relationer med andra. Det måste vara ett subset av det globala och det måste ingå i kluster med andra lokala samhällen i andra sammanhang. Ett fungerande lokalt samhälle kommer att kräva interaktion med många fler människor än vad som egentligen finns där – nya måste komma in och andra flytta ut.
Det här är skillnaden (inte automatiskt) mellan en (isolerad) by i de mörka skogarna – eller en stadsdel i Göteborg. I den typiska byn bor det samma människor år ut och år in medan i det lokala samhället i staden ständigt flyttar in nya människor och andra flyttar ut. Lokalsamhället i staden förnyas och förändras – det måste också det lokala samhället på landsbygden göra för att finnas kvar.

Det krävs alltså en ömsesidigt utveckling mellan det lokala och det globala för att överleva och utan kopplingar till den globala världen överlever inga lokala samhällen. Däremot finns det alla förutsättningar för att det lokala samhället skall överleva och blomstra – om vi gör upp med föreställningen om att det måste vara geografiskt avgränsat.

Lämna en kommentar