Idén om matchning på arbetsmarknaden efterliknar logiken bakom ett pussel. Rätt arbetstagare till rätt arbete. Men samtidigt är detta en problematisk och förenklad logik, arbetsmarknaden är ett pussel där såväl bitar som pusslet ä under ständig förändring.

Endast hälften av alla anställda i Sverige är korrekt matchade på arbetsmarknaden enligt Framtidskommissionens rapport Matchning på den svenska arbetsmarknaden. Matchningen har dessutom försämrats de senaste årtionden hävdar man i rapporten. Med matchning menar man hur effektivt utbudet och efterfrågan på arbetsmarkanden möts och i vilken utsträckning de som söker arbete har den utbildning och kompetens som efterfrågas av arbetsgivarna. Ett argument som framhålls är att utbildningsnivån hos arbetskraften har stigit snabbare än jobbens arbetsbeskrivningar. Det är alltså inte fråga om ”felutbildning” utan det är i själva verket överutbildning hos arbetskraften som är problemet.

Om vi köper föreställningen om hur matchningen på arbetsmarknaden fungerar förutsätter den att det är människorna på arbetsmarknaden som ska anpassa sig eftersom de är rörliga och flexibla. Grundföreställningen är alltså att det är arbetskraftens kompetens som inte passar arbetsgivarnas efterfrågan och i vårt fall är arbetskraften överutbildad.

Om ett bostadsföretag bygger för dyra lägenheter som inte går att sälja på grund av att det saknas köpare som är tillräckligt kapitalstarka har de missbedömt marknaden. Det är inte marknaden, det vill säga bostadsköparna, som har för lite pengar. De har så mycket pengar som de har.  Marknaden består inte av för många fattiga människor utan bostadsföretaget har helt enkelt byggt för få billiga bostäder i förhållande till efterfrågan.

I fallet med bostadsföretaget är det deras föreställning om marknaden som är felaktig underbyggd och vi är nog överens om att de rimligtvis bör ändra uppfattning om vad de behöver bygga om de vill sälja sina lägenheter. Det är nämligen inte troligt att människorna som inte köper de dyra lägenheterna ska ändra uppfattning. På samma sätt skulle vi kunna se på arbetsmarknaden och företagen som verkar inom den; att det i själva verket är företagen som söker arbetskraft som ska förändra sig utifrån de kompetenser som finns inom arbetskraften. Det kan innebära att företagen om några år ser helt annorlunda ut och har helt andra affärsområden än tidigare.

En fullständigt matchad arbetsmarknad är per definition en arbetsmarknad utan rörlighet. En statisk arbetsmarknad motsvarar inte eller svarar inte mot de förändringar som finns utanför den, det vill säga, den föränderliga värld som vi lever i. På en stabil – eller statisk – arbetsmarknad vet företagen vilka kompetenser de efterfrågar eftersom de vet hur framtiden kommer att se ut. I en värld som är i ständig förändring är frågan om vilka kompetenser som kommer att efterfrågas mer komplex och inte lika uppenbar.

Föreställningen om en arbetsmarknad som är som ett färdigt pussel där alla bitarna passar med varandra är alltså problematisk och begränsande. För det första är framtiden inte given. Framtidens ”pussel” ser nödvändigtvis inte ut som det gör idag, varken till formen eller till storleken. Ramens yttermått är föränderligt vilket gör kantbitarna och i synnerhet hörnbitarna begränsande.

För det andra är pusselbitarna inte statiska, varken till form eller till antal. Bilden på den enskilda pusselbiten kommer i takt med att den förändras även att förändra hela pusslet så att motivet blir ett helt annat än det vi nyss hade. Arbetskraften är inte något som skall matchas mot arbetskraftsbehovet. Tvärtom är det framtida arbetslivet en konsekvens av den nuvarande arbetskraftens kompetens och inriktning.

Om vi inte ser arbetsmarknaden och matchningen som bitar som skall läggas i ett färdigt rutmönster faller också argumentet om att det finns ett visst antal jobb på marknaden som kräver ett ett visst antal civilingenjörer, målare, lärare eller läkare. Föreställningen om att vi inte kan ta emot fler invandrare eftersom vi inte har jobb till de som kommer hit alla faller också lika platt. Arbetsmarknaden är inte ett läggspel där vi skall försöka hitta de bitar som passar i de färdiga hålen. Arbetsmarknaden är summan av arbetskraften, inte summan av jobb.

Lämna en kommentar