Jordbruksverket föreslår att ekobönderna i slättbygden får högre arealersättning och en extra omställningspremie. Målet är att öka ekoproduktionen i slättbygderna.

Låt geografin styra stödet till ekobönderna och ge mest till lantbruken i slättbygderna, föreslår Jordbruksverket.

– Man rycker undan mattan för ekologiskt jordbruk i skogsbygden,

säger Carl-Erik Ehrenkrona, ordförande i Ekologiska Lantbrukarna.
Två regioner kan utkristallisera sig i framtidens ekologiska jordbruk: slättbygden och övriga Sverige. I det underlag till nytt lantbruksprogram (2014-2020) som var ute på remiss fram till i fredags föreslår Jordbruksverket att ekobönderna i slättbygden får högre arealersättning och en extra omställningspremie. Tanken är att öka ekoproduktionen i slättbygderna.

– De kommer inte att få den omställning de hoppas på i slättbygden, det konventionella spannmålet går för bra där, säger Carl-Erik Ehrenkrona, intresseorganisationen Ekologiska Lantbrukarnas ordförande.
Lockbetet för att få fler att odla ekologiskt i de jordbruksintensiva slättbygderna är en höjning av arealersättningen till 1600-2000 kronor per hektar. Till den regionen räknas Götalands södra och norra slättbygder, samt Svealands slättbygder. Ekoodlarna i övriga delarna av landet får nöja sig med 1200-1600 kronor per hektar.
– Det här leder till att det blir mer granskog i skogsbygden, säger Carl-Erik Ehrenkrona

Landsbygden förtvinar

Ekologiska Lantbrukarna anser att förslaget försämrar konkurrenskraften för företag i skogs- och mellanbygderna och därmed också möjligheten att hålla landsbygden levande. De fördelar som ekologisk produktion har i form av fler gårdsbutiker, mer förädling på gården och mer betesmark riskerar att gå förlorade.

Jordbruksverket rekommenderar också regeringen att ta bort ersättningen till ekologisk vall, som är stommen i många ekolantbruk i glesbygden.
– Konsekvensen blir att man styr produktionen mot mindre miljönytta, säger Carl-Erik Ehrenkrona.

Även länsstyrelsen Jämtlands län är bekymrad över de effekter förslaget får för landsbygdsutvecklingen. Ingrid Gunnarsson, lantbrukskonsult på lantbruksenheten, saknar en satsning på omställningsbidrag även för ekologisk djurhållning.
– Här hos oss är det djuren som är viktigast. Har vi inga djur växer landsbygden igen och då kommer inga turister. Hon tycker att förslaget om att införa olika bidragsnivåer i slättbygd och skogsbygd slår fel.

– Kostnaderna för ekologisk produktion är inte lägre i Norrland. Vi odlar visserligen inte lika mycket spannmål här, men får vi lägre ersättning för den drabbas den biologiska mångfalden.

Vi behöver något som byter av vallen, säger Ingrid Gunnarsson.

Höj ribban!

Västra Götalandregionen vänder sig i sitt remissyttrande mot att Jordbruksverket har satt arealmålet för det ekologiska lantbruket vid 20 procent av den totala jordbruksmarken i Sverige. Regionen påpekar att flera områden i landet redan är nära den andelen och att det därför är bättre att sätta ribban vid 25 procent.

– Det är viktigt att främja den ekologiska jordbruksproduktionen av miljöskäl, men också för att ta till vara en växande marknad,

skriver regionstyrelsens ordförande Gert-Inge Andersson (S) och regiondirektören Ann-Sofi Lodin. De menar också att ett högre stöd till ekologisk odling i slättbygden är motiverat, då det där finns många växtodlare som inte har djur. Omställningen till ekoproduktion kostar mer och är mer riskfylld för växtodlingsföretag utan djurhållning.

Dessutom är ersättningen till ekologisk odlig av grönsaker, frukt, bär och potatis alldeles för låg, anser de två företrädarna för Västra Götalandregionen:
– Odlarnas risktagande med ekologisk odling av dessa grödor är mångdubbelt större än vid odling av vanliga jordbruksgrödor.

Lämna en kommentar