Systemen som ska underlätta vardagen för människor upplevs oftare som svårförståeliga och ologiska vilket gör oss allt mindre motiverade att underkasta oss dem.

CC BY infomaster
CC BY infomaster

– Man inte kan få A i betyg om man inte har A på alla prov, säger sonen när han börjat gymnasiet.

Det är väl inte nödvändigt att ha A i allt, säger jag, men förstår att det egentligen inte är det saken handlar om. Det handlar om att han och de andra faktiskt inte förstår systemet. Det gör inte jag heller. Vi bestämmer att vi ska prata med hans mentor när det är dags för utvecklingssamtal.

Hans mentor, som är lärare i matematik, svarar på frågan varför man inte får bättre betyg ju mer man lär sig att han inte riktigt vet. Det är inte så i matematik, säger han, eftersom det ena bygger på det andra så ju mer man förstår desto mer kan man lära sig. I övriga ämnen, säger han, kanske det mer är så att har man läst om demokrati som har man läst om det och sen läser man något annat i samhällskunskapen. Vi tycket nog alla tre, trots allt, att det är lite svårt att förstå.

Jag tar upp frågan med utbildningsdepartementet och inser att jag helt missat det uppenbara –hela gymnasiet bygger numera på kurser så de får inga andra betyg än på den korta kurs de just tagit. Det är skälet till att de inte kan få bättre betyg ju mer de lär sig. Men, det är ju lite konstigt, säger jag, för det är ändå motiverande för människor i allmänhet att se att ju mer man lär sig desto bättre blir man (nu bortser vi från den större frågan om betyg eller inte).

Nu är det inte det som är poängen här, i det nya systemet. Att få betyg på kurser istället för hela ämnen har att göra med att det ska vara enklare att komplettera det man tidigare läst. Kommer man alltså på i 25-årsåldern att man valde fel utbildning på gymnasiet ska man kunna förändra sin situation. När man är 16 år är inte den första tanken att man kommer att vara glad att du fick betyg i kurser eftersom det är enklare att rätta till när man är 25.

Jag framhärdade att detta inte gjorde det enklare för en 16-åring att förstå logiken. När man är 16 år tänker man inte att man ska göra en massa viktiga felval vare sig nu eller senare. Man har fullt upp med att varje dag hitta tid och motivation att göra sitt bästa i skolan, hinna med läxor, träning, gaming, kompisar och annat. Att ge stöd för motivationen genom att säga att om tio år kommer du att vara glad för betyg i kurser kommer nog inte att fungera.

Detta visar på ett systemproblem vi har – när avståndet mellan dem vi försöker ”hjälpa tillrätta” och beslutsfattarna blir för stort i tid, rum, ålder och erfarenhet får vi svårt med motivationen. Detta är knappast någon nyhet, men det är värt att notera varje gång man stöter på det.

Ett annat exempel är frågan om mindre företagares villkor. Snart sagt alla partier säger att de vill göra det enklare för mindre företag. Som småföretagare kan jag konstatera att mina vardagliga frågor inte är de som lyfts fram i olika förslag. Svaret på min fråga – varför kan jag inte ha en dagstidning på mitt företag men väl en veckotidning är att en tidning som kommer varje dag skulle jag ju kunna läsa som privatperson! Min försörjning bygger på att jag är uppdaterad om kommunala och nationella politiska och ekonomiska händelser. Jag arbetar på ett sätt dygnet runt, och är egentligen aldrig är en privatperson i relation till mitt uppdrag. Skulle jag ha motsvarande uppdrag i en offentlig organisation skulle det var helt ok att jag inte bara läst den av kommunen med skattemedel finansierade dagstidningen för att kunna sköta mitt jobb (eller för att privat, men på arbetstid läsa även bilagan till Expressen om viktminskning) utan också att jag fick betalt för att göra det.

Att LOU är ett större hinder för min verksamhets överlevnad än arbetsgivaravgiftens storlek är heller inget som partierna visar någon förståelse för. Jag tror att det beror på att de inte träffar småföretagare och lyssnar till vad som är problemet. Avståndet är återigen för stort mellan företagarena och beslutsfattarna. Däremellan sitter dessutom de som ”kan allt” om företagares villkor och vars åsikter ligger till grund för de beslut som fattas. Oavsett deras välvilja är avståndet i insikt och erfarenhet av småföretagande det som gör att de träffar fel, snarare än rätt.

Lämna en kommentar