Riksidrottsförbundet har i många år verkat aktivt för att göra idrotten jämställd men kommunerna – som visserligen säger sig bygga för alla – verkar i realiteten mena något helt annat när de talar om jämställdhet. Det visar sig nämligen att killar i mycket större utsträckning än tjejer använder de idrottsanläggningar som kommunerna smäller upp. Vad kan man göra åt det här?

Parkour in the Fountains CC BY JB London
Parkour in the Fountains CC BY JB London

De växer upp överallt i landet. Det handlar om idrottsplatser för så kallad spontanidrott. Sundbyberg och Kalmar är bara två exempel från en ganska lång lista med svenska kommuner som bygger arenor för spontanidrott där ungdomar under mer oplanerade och lekfulla former får möjlighet att utöva olika varianter av spontanidrott i stil med skateboard, klättring, BMX och parkour. I Kalmar har man till och med gått steget längre i och med att ett gäng eldsjälar från tre olika idrottsföreningar har gått samman för att bygga den allra första mobila anläggningen för spontanidrott i vårt lands historia. Hela anläggningen kan mycket enkelt packas ihop på en lastbil och köras iväg. Tanken är att man ska turnera i Kalmar med omnejd för att på så sätt göra det möjligt för fler barn och ungdomar att utöva spontanidrott. Invigningen av den sprillans nya mobila spontanidrottsplatsen i Kalmar i början av maj i år samlade i runda slängar 1 600 nyfikna besökare.

Idag sker en i allra högsta grad aktiv anpassning av många idrotter för att göra dem mer lämpliga att utöva i form av spontanidrott och därmed locka fler utövare. Handbollen är ett exempel på en idrott som håller på att transformeras till streethandboll och beachhandboll där det enda man behöver är två mål och en mjuk boll att kasta.

Idag finns det många småidrottsplaner som är anpassade för fotboll och där hoppas vi att det kan finnas handbollsmål i framtiden så att det går att spela båda idrotterna

säger Lennart Söderström, utbildningskonsulent på Svenska Handbollsförbundet.

Linus Söderling, idrottsutvecklare i Botkyrka kommun, blir smått poetisk i sin beskrivning av vad spontanidrott är och vilken betydelse den har för idrotten i stort när han slår fast att ”spontanidrotten är idrottens kärna och själ, som handlar om lek”.

Men den stora frågan som varje vän av ordning ställer sig är hur det kan komma sig att jämställdheten inte har hunnit längre inom idrotten trots alla dessa fina anläggningar för spontanidrott som byggs runtom i landet. Varför är det fortfarande så att det är fler killar än tjejer som idrottar? Om det nu är som så att Riksidrottsförbundet – i vart fall enligt egen utsago – verkar för att göra idrotten mer jämställd, hur kan det då komma sig att detta inte avspeglar sig på vanlig kommunnivå där man fortfarande ser betydligt fler killar än tjejer som tränar och utövar idrott?

En av de huvudsakliga orsakerna till att det de facto ser ut som det gör när det handlar om könsfördelningen bland dem som är med i en RF-idrott och som idrottar eller motionerar finns att söka på ett ganska oväntat håll. Det handlar nämligen om vilken typ av idrottsanläggningar utomhus som kommunerna satsar på att bygga. Idrotter i stil med fotboll, skateboard, inlines, BMX, klättring, landbandy och andra liknande aktiviteter domineras väldigt starkt av pojkar totalt oberoende av om idrottandet sker i tävlingsform eller spontant. De svenska kommunernas satsningar på just den här typen av aktiviteter och anläggningar svarar alltså i dag mycket bättre mot pojkars än flickors behov och önskemål.

Det finns med andra ord en ganska lång väg kvar att gå för att idrotten – även spontanidrotten – ska kunna anses vara helt jämställd. Men för att detta ska kunna bli möjligt så måste kommunerna börja lyssna till tjejernas önskemål också. Där har ni något att fundera över, kära beslutsfattare.

Lämna en kommentar