MAKROREGIONER: När Östersjöstrategin ska förverkligas så blir det bli statens egna verk som får ansvaret för att initiativet. PG Lindencrona, samordnare för Östersjö- och Europafrågor vid Region Blekinge är bekymrad: – Det är ju regionerna som har erfarenheterna av gränsregionala projekt i Östersjön, inte staten. Hur ska myndigheterna få till en förändring lokalt och regionalt?  

Hösten 2009 antogs Östersjöstrategin av EU:s medlemsstater, och nu på våren får vi se vad strategin kommer att innebära i praktiken. Men redan den 20 januari möts de så kallade nationella koordinatörerna i Stockholm för att sopa manegen.
 
Nu börjar jobbet
Den som kommer att hålla i mötet är Alexander Schenk, ämnessakkunnig vid Finansdepartementet.
Vad finns på dagordningen den här gången?
– Vi ska framförallt förbereda den så kallade högnivågruppens möte, det är ju där som alla EU:s medlemsstater möts för att tala om Östersjöstrategin. Sedan ska vi titta över handlingsplanen och diskutera möjliga ändringar. Slutligen kommer vi att se över flaggskeppsprojekten, de projekt som berör hela Östersjön, för att se hur långt man kommit i de olika länderna.
Vad innebär det här för svensk del?
– I strategin har man bestämt att varje medlemsland ska ta ett speciellt ansvar för ett eller flera prioriterade områden inom vart och ett av fyra "pelare"; miljö, näringsliv, tillgänglighet och säkerhet. Inom exempelvis transportpelaren så ska Sverige driva frågor som förbättrar de interna och externa förbindelserna med Östersjöregionen. På samma vis ska vi inom näringslivspelaren arbeta för att hela området samordnar sin forskning och blir bättre på innovationer.
 
Tre vägar till inflytande
Allt detta ska genomföras inom ramarna för ett så kallat flernivåstyre. Hur är det tänkt att det ska gå till i praktiken?
– Huvudansvaret för de prioriterade områdena ligger dels på departementet, dels på Naturvårdsverket. Sedan har vi i Sverige, som i övriga länder, en koordinator som har ett nationellt övergripande ansvar för de prioriterade områdena.
Samma person ska fungera som en dörr in och hjälpa andra medlemsstater när de vill få hjälp att omsätta sina initiativ i vårt land, säger Schenk.
 
Men det är i kommuner och regioner som arbetet ska ske. Hur kommer de att kunna påverka i fortsättningen?
– Det finns i praktiken tre olika vägar som regionerna kan påverka, nämligen via de nationella koordinatörerna som har inflytande i den så kallade Högnivågruppen. De regioner som driver flaggskeppsprojekt inom ramen för strategin ska också rapportera direkt till EU-kommissionen och då kan de ju via den vägen ta upp angelägna frågor. Som en tredje möjlighet finns dessutom det årliga forumet där strategin och handlingsplanen ska revideras och där får regionerna vara med. Strategin blir dessutom en stående punkt i Nationellt Forum för regional tillväxt, där regeringen 4 gånger om året möter politiska företrädare från regionerna. Detta skall säkerställa regionernas synpunkter och en möjlig avstämning hur genomförandet går. Dessutom har vi hela tiden kontakter med regionerna.
 
Pengar finns!
Alexander Schenk berättar också att de flaggskeppsprojekten kan få förtur när det gäller att söka pengar ur både Interreg-programmen (program för gränsöverskridande samarbete, red. anmärk.) och strukturfonderna.
– Sammanlagt finns 350 miljarder svenska kronor för alla åtta medverkande länder under fem år, för just projekt. Detta är inga nya pengar men stora summor är knutna till projekt som inte påbörjats, exempelvis inom infrastrukturområdet. Låsningen beror bland annat på bilaterala bekymmer, men där man nu hoppas strategin ska lösa upp knutarna.
 

 

Flaskhalsen mellan stat och region
Per Gunnar Lindencrona, samordnare i Östersjö- och Europafrågor vid Region Blekinge, tror att knutarna finns på andra håll än enbart mellan nationalstaterna.

– Vi vet att många av strategins utmaningar handlar om nationell samordning. Samtidigt är det slående att när regeringen fördelat ansvaret för de nationella insatsområdena så har den enbart riktat sig till statliga verk och myndigheter ute i regionerna. Regionförbunden däremot, som både påverkat innehållet i strategin och i vårt fall även är så kallad ”leadpartner” det vill säga ansvarig för att driva olika Interreg projekt, har inte fått någon information alls. Var och när kommer regionerna in? Ansvaret för planeringen av kommunikationer och infrastruktur ligger ju på regionerna och inte länsstyrelserna i nästan hela landet.

Vilken roll skulle du vilja se att regionerna får?
– Vi har lobbat för detta och skulle önska att få något av de Interregprojekt som vi redan driver, omvandlade till ett flaggskeppsprojekt. Det vi också vet är att om statliga verk får ansvaret så måste de hur som helst samarbeta med oss. Och det tycks ingen idag veta hur det ska gå till.
 
Lär av EU-kommissionen
Liknande frågetecken finns i de fyra Norrlandslänen som agerar gemensamt under sitt "Europaforum Norra Sverige". 
– Vi i norr har stort intresse av att få till en rad större infrastrukturinvesteringar, men det är svårt att se hur man ska få till ett flaggskeppsprojekt inom infrastrukturområdet som kan påskynda utvecklingen i hela Östersjöregionen, säger Gustav Malmqvist som är internationell chef vid landstinget i Västernorrland och kontaktperson för Europaforum Norra Sverige.
– Redan våra egna nationella planeringsprocesser tar lång tid. Ett trovärdigt Östersjöprojekt kan därför på sin höjd handla om en nationsövergripande handlingsplan för 2015 – 2020, men knappast mynna ut i konkreta infrastrukturinvesteringar.  
Så EU-kommissionen och målsättningarna i strategin är lite väl optimistiska?
– Ja, och det har hänt förr. Kommissionen tror att saker ska ske bara de knäpper med fingrarna. Det gäller även inom klimatområdet.
Var ligger flaskhalsarna i den här processen?
I kontakterna mellan den nationella och den regionala nivån. Det är departementen som styr, men de har sällan full inblick i vad som händer ute i kommunerna och regionerna.
Är det något man skulle kunna göra något åt?
– Inom EU-kommissionen brukar man öppna upp för inspel i olika frågor i ett tidigt skede. Varför skulle inte våra departement kunna göra samma sak?
 
Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Per Holmström
Lämna en kommentar