NORDEN / ÖSTERSJÖN: Jublet steg i Norrland när EU-kommissionen nyligen lade fram sitt länge väntade förslag till hur Europa ska bindas samman. Botniska korridoren fanns med i gruppen ”core networks”. Nu är järnvägar, vägar och hamnar längs den här sträckan först i kön för alla former av finansiering. - Men vi blir kvar i bakvattnet, konstaterar Per-Olof Löfberg från Region Södra Småland.

EU:s ”transeuropeiska nätverk” handlar om att binda samman Europa. På transportsidan (där även IT och energi knyts samman) sker detta genom tänkta korridorer över kontinenten där gods såväl som passagerare enkelt ska kunna ta sig fram.

Under programperioden åren 2000-2006 skakades 859 miljarder euro fram till de projekt som hade prioriterats – från EU, från nationella och lokala myndigheter och från näringslivet.

För de norrländska länen och kommunerna betyder beskedet från Bryssel mer bestämt att deras lokala järnvägsförbindelser – och i några fall hamnar – har chans till EU-finansiering på minst 20 procent av kostnaderna. Därmed prioriteras projekten också av den svenska regeringen och kan räkna med statliga miljarder. Intensiv lobbying

För att nå så långt har ett otal norrländska kommuner, fem län och tre regionförbund från Gävle till Haparanda lagt ner åratal av planering, samordning, och lobbying. Man har anställt projektledare för deletapper, gjort analyser, skapat hemsidor, bett landshövdingar skriva öppna brev och engagerat lokalpressen. 

Det starkaste sakargumentet handlar om råvarutransporter till Europa – malm, stål och skog – vilket skickligt lanserats i sloganen Botniska korridoren – Sveriges godspulsåder. För att få EU:s hjälp med exempelvis hyggliga järnvägsförbindelser mellan Umeå och Luleå, Piteå och Skellefteå och Sundsvall och Härnösand har knepet varit att framhålla sin landsända som en länk i något mycket större.

– Vi var tvungna att tänka långt, till Finland och Ryssland. Inte bara ner till Borlänge dit mycket stål går utan till Danmark och bortom Danmark, ut i Europa. Det här är inget regionalt hembygdsprojekt, säger Elisabeth Sinclair, projektledaren för delprojektet Norrbotniabanan. Skåne självklart Även Skåne prioriteras på den eftertraktade EU-listan men här tar man utslaget med ro. Att sträckan Stockholm-Malmö utpekas är väl utmärkt, anser Mats Pettersson, chef för infrastrukturplaneringen på Region Skåne, som spontant istället lyfter fram något annat: – Riktigt bra var att Köpenhamn-Fehmur-Hamburg klassas som core network. För Skåne – transitregion för huvuddelen av Nordens transporter mellan norr och söder – har sedan länge byggt transportlänkar av alla slag och agerar med självklarhet i relation till andra EU-länder. Här är perspektivet självklart europeiskt, inte i första hand lokalt. EU-prioriterade sträckningar är sålunda också Malmö/Stockholm (vidare mot Finland) och Malmö/Göteborg (vidare mot Norge) så att europalederna passerar de flesta svenska län. Sydöstra Sverige föll bort Men var finns sydöstra Sverige när Europa ska sammanlänkas? – Ja, det undrar vi också, säger Per-Olof Löfberg, chef för infrastrukturplaneringen på Södra Smålands Regionförbund. I stort sett inget längs kuststräckan Kristianstad-Norrköping  

berörs trots att argumentationen är minst lika stark som den norrländska: Kalmar, Ronneby och Karlshamn ligger geografiskt mycket väl placerade för de nya alternativa vägar som Kinas och Indiens stora varuimport har börjat ta in i Europa. – Det var ju det vi framförde, suckar Löfberg, vars region nu börjar längst ner i en utförsbacke med att uppvakta regeringen om statliga pengar istället. Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden:

Ylva Nilsson

Lämna en kommentar