EU / NORDEN: Läget på alla europeiska arbetsmarknader har under året gungat rejält. – Partnerskapen mellan aktörerna på de nordiska arbetsmarknaderna är i sådana här lägen en styrka och drar många sydeuropeiska länders intressen till sig, menar Lars Djernæs, handläggare vid nordiska ministerrådet, men tillägger att många nordbor anser att danskarna ligger steget före.  

Utvecklingen globalt, via ny teknik, nya kommunikationer och media, till exempel, sätter tydliga spår i vardagen. Spelreglerna på de lokala arbetsmarknaderna är inte undantagna, utan påverkas genom marknadens liberalisering och EU:s harmonisering. Responsen lokalt och regionalt i form av krav från näringslivet och nya löften från politiken har inte låtit vänta på sig. De handlar om att arbetskraften ska bli friskare, mer kompetent och flexibel, ständigt öppen för att lära nytt eller söka nya jobb, och villig att resa längre sträckor. Hur ekvationen ska gå ihop är en gåta. Och den globala krisen har inte gjort saken enklare.
 
Europeiskt intresse
Den allt mer komplexa situationen på arbetsmarknaden har sedan en tid tillbaka väckt EU-kommissionens intresse för de nordiska ländernas sätt att organisera sina arbetsmarknader, där de olika arbetsmarknadsparterna involveras. Man har också visat ett speciellt intresserade för den danska flexicurity-modellen där man försöker kombinera maximal flexibilitet för alla parter med ett stort mått av trygghet för den enskilde individen.
 
Motsäger trygghet flexibilitet?
Danskarna har samtidigt inte valt någon mittfåra. Snarare speglar flexicurity en ytterlighet av vad som skulle kunna kallas en nordisk modell där den svenska trygghetsmodellen kan placeras i andra diket.
Vilka är då de avgörande skillnaderna?
– I Danmark är arbetsgivaren inte alls så tyngd av krav och skyldigheter som i Sverige, säger Lars Djernæs. De svenska arbetsgivarna blir därför väldigt fokuserade på att klara av sina förpliktelser mot arbetstagarna.
Vad får de här skillnaderna för konsekvenser?
– På den danska sidan så vet jag att en tredjedel av hela den danska arbetskraften byter jobb under ett
år. Svenskarna har en tradition av att bli kvar länge på sina arbetsplatser.
I Sverige så talar vi om risken för inlåsning och riskerna för utestängning som baksidor av det svenska systemet men har du hört något om problem med den danska modellen, exempelvis svårigheter att få kontinuitet i produktionen då många byter jobb?
– Man skulle kunna tro det, men det är inget som jag hört om.
 
Ökat intresse för Danmark
Var hamnar de andra länderna på en skala mellan det danska och det svenska systemet?
– Både Finland och Island har visat ett stort intresse för danskarnas modell, medan norrmännen är mer avvaktande.
Hur kan man förklara skillnaderna mellan länderna, och vilka möjligheter finns till förändring?
– De skillnader som vi ser tror jag framförallt hör samman med tradition, kultur och historia. Danskarnas förkärlek för en flexibel modell kan man spåra till slutet av 1800-talet och svenskarnas modell har rötter från tidigt 1940-tal, så det ändrar man inte i en handvändning.
Vad tror du ska till för att situationen på arbetsmarknaderna i nordiska länderna ska ändras i någon riktning?
– Ytterst tror jag det handlar om vilken regering som sitter vid makten och hur man ställer sig till de övergripande syften som styr på den egna hemmamarknaden. Skulle det ske en förändring i Sverige så är det väl i så fall nu när det sitter en borgerlig regering vid makten. Den finska arbetsmarknadsministern har också uttalat sig mycket positivt om den danska modellen och verkar vilja införa en liknande flexicurity-modell i Finland. Vad som sedan sker beror nog på hur arbetsmarknadens parter ställer sig. De kan ju om de vill effektivt stoppa en förändring.
 
Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Per Holmström
Lämna en kommentar