Hela nummer 5

Här kan du läsa nummer 5 i sin helhet!

Nya vägar framför oss

Det går inte längre att leva på gamla meriter. Erfarenheter stjälper oss snarare än hjälper oss när nya idéer och näringar ska genereras. Vad ligger framför oss?

Öppenhet lönar sig

Den största drivkraften bakom öppna myndighetsarkiv är inte insyn. Ännu viktigare är möjligheterna till förbättrad samhällsekonomi och ökande innovationsgrad.
CC by Brett Jordan

CC by Brett Jordan

Transparens är ett av vår tids verkliga modeord. Både företag och myndigheter förväntas bli mer transparenta och i de flesta fall handlar diskussionen om ökad insyn och minskade möjligheter till fusk och dubbelmoral innanför organisationernas väggar. Men det finns en annan, och mycket mer intressant, infallsvinkel på det här med genomskinlighet och öppenhet. Det handlar om öppen data.

”Öppen data”, eller ibland ”öppna data”, har blivit samlingsnamnet för en process som syftar till att tillgängliggöra de gigantiska datamängder som finns i offentliga myndigheter. Den underliggande ambitionen är inte i första hand att göra det möjligt för medborgarna att granska makten. I stället handlar det om att skapa nya förutsättningar för innovation och utveckling. För ett år sedan lanserade den svenska regeringen en plattform för utveckling av öppen data. I Finland tar man också ett helhetsgrepp och den finska regeringen har givit ut en heltäckande guide för hur man öppnar upp offentliga data. Danmark har en uttalat ekonomisk syn på processen och den danske finansministern Bjarne Croydon menar att projektet syftar till att markant spara danska skattekronor. Också i Norge har man en ”Open data handbook”.

Det tycks alltså som om i stort sett alla bestämt sig för att i stor skala öppna upp de offentliga databaserna för allmänt och gratis nyttjande. Argumenten har lite olika inriktning men i botten ligger en föreställning om två vinster.

För det första tror man att aktörer utanför de offentliga organisationerna faktiskt kan lösa problem och skapa tjänster på ett effektivare sätt än vad man gör innanför. Det handlar alltså egentligen om crowdsourcing. Med utgångspunkt i myndighetens uppdrag tänker man sig att samhället hittar bättre lösningar ju fler som letar. Det kan handla om bättre logistik för offentliga tjänster, effektivare lokalutnyttjande, bättre precision i beställningar och upphandlingar o s v.

För det andra tror man att det finns helt nya affärsmöjligheter baserade på de enorma datamängder som ligger och väntar i de offentliga datorerna. Det handlar då inte om att göra offentlig verksamhet effektivare utan om att återanvända och kommersialisera data. Här föreställer man sig att entreprenörer skall kunna skapa kommersiella tjänster runt GIS-data, trafikstatistik, väderprognoser eller demografiska uppgifter.

Öppna data skall alltså bidra till både sänkta offentliga kostnader och ökande samhällsintäkter. En verkligt god cigarr och dessutom en som i huvudsak bygger på resurser som vi redan skapat för andra ändamål, nämligen de offentliga databaserna.

En av de mest heltäckande analyserna av vad som kan göras, och hur det kan göras, är skriven av Joakim Lundblad vid Sydsvenska handelskammaren. I rapporten ”Från byråkrati till innovation” beskriver han varför öppna data är en av de mest intressanta vägarna framåt och hur arbetet kan bedrivas i den enskilda myndigheten. Joakim Lundblad pekar också på de största hindren för en snabb utveckling mot ett gemensamt nyttjande av våra dataresurser. Joakim Lundblad beskriver hur organisationer ofta tror att hindren är tekniska eller sekretessmässiga medan de egentligen oftare ligger i bristande organisation och bristande kompetens.

Vad är då öppna data? Det kan enkelt sägas bestå av fyra kategorier oavsett ämnesområde.

Den första är relativt statisk samhällsinformation. I den här kategorin finns kartdata, befolkningsdata, adresser och  information om var och hur våra samhällsinstitutioner finns organiserade. Den här typen av data kan användas för alla typer av geografiska tjänster men också för att hitta affärsmöjligheter. Genom att lägga befolkningsdata ovanpå befintlig samhällsservice kan en entreprenör t ex hitta orter som är ”underexploaterade” och kanske skapa ett komplement på de platser där det är mest lönsamt.

Den andra är realtidsdata, d v s dynamiska data. Här finns till exempel trafikbelastning, förseningar i kollektivtrafiken, hälsoläge, skolresultat, stora event och demografiska förändringar. Genom att använda den här typen av data kan man förbättra logistik och styra resurser i realtid. Taxibilar eller hotellkedjor kan styra sin verksamhet utifrån faktiska förhållanden, timme för timme eller vecka för vecka.

Den tredje typen av data är aggregerade flödesdata. Genom att spara realtidsdata kan man skapa förståelse för mönster och utvecklingstendenser. Kanske är trafiken särskilt svår på måndagmorgnar – eller också är den kommunala telefonväxeln överbelastad de tre sista dagarna i varje månad? Genom att analysera de aggregerad data kan man skapa både bättre effektivitet och nya affärsmöjligheter utifrån de mönster som finns – men som kanske ännu inte är synliga.

Den fjärde typen av data är metadata. För att använda de tre kategorierna ovan krävs en uppsjö av definitioner och förtydliganden. Vad menar vi med trafikmängd? Vad betyder, och hur används, kontona i kontoplanen? Vad betyder ”folkbokförd” o s v. För att externa entreprenörer skall kunna använda offentliga data krävs en gedigen och rik definitionsflora. Här ligger en av de största utmaningarna. De data som skapades för ett viss syfte är ofta självklart definierade för den organisation som äger dem men är inte alls lika självklart användbara för andra syften.

Mer om öppna data – och arbetet för att nå dit – hittar du på:

http://öppnadata.se/
http://www.vinnova.se/opendata

Och guldet i innovation går till… Sverige!

Sverige leder innovationsligan i Europa och rankas i världstopp i mätning efter mätning. Men mätningarna döljer några svagheter som vi inte kan kosta på oss att blunda för när det globala trycket ökar.

CC by Terren in Virginia
CC by Terren in Virginia

EU-kommissionen rankar Sverige som ett toppland när det gäller innovation, bäst av alla 27 medlemsländer.Världsbankens Knowledge Economy Index placerar Sverige som etta när innovation, informationsteknologin och ekonomiska styrmedel mäts.

INSEAD klassar Sverige som nummer två i världen (efter Schweiz) i sitt Global Innovation Index där institutionella regler, utbildning, innovation och infrastruktur jämförs. Om detta inte var övertygande nog så är Sverige också etta enligt den ranking som World Economic Forum presenterar i  Network Readiness Index.

För att inte tala om innehavet av en förstaplats i Global Creativity Index som kallar Sverige världens mest kreativa land, mätt enligt de tre T:na:  teknik, talang och tolerans (teknologiskt kunnig befolkning, arbetskraftskapacitet och kompetens samt öppenhet för nya idéer). Som grädde på moset har Stockholm blivit placerad som Europas fjärde mest lockande stad att investera i av Financial Times och European Cities &Regions of the Future.

Kan det bli bättre?

För den händelse svaret på den frågan skulle kunna bli ett ja, är den svenska regeringen är på hugget.
I höstas togs en nationell innovationsstrategi som tar sikte på att ”skapa ett Sverige år 2020 där innovation ger framgångsrika företag, fler jobb och bättre livskvalitet för alla invånare”, förklarar näringsminister Annie Lööf.

Luddig strategi

Det visade sig finns en hel del som inte blev imponerade. Regeringens innovationsstrategi möttes omedelbart av kritik och den var inte nådig. Chefredaktör Ingrid Heath på Life Science skriver under rubriken ”Kejsaren är naken” att hon förväntansfullt har sett utropet att, här är innovationsstrategin: …”men var är den?”
Hon hittar en rad självklarheter i texten men saknar däremot konkreta mål och utpekade ansvariga.

Svenska Dagbladets ledarskribent P J Anders Linder suckar trött att regeringens strategi verkligen inte är någon krutdurk:
”… den talar inte om vad som står på spel och präglas inte av någon sense of urgency. Det mesta är ganska bra som det är, och när ambitionerna ska kokas ned till enskilda punkter blir de så allmänt hållna att det inte går att navigera utifrån dem.”

Inte ens näringsministerns löfte att regeringen under de två närmaste åren tänker satsa 2 miljarder kronor på innovation i olika former imponerar på kritikerna. Charles Edquist, Rausingprofessor i innovation vid Lunds universitet, som liksom övriga efterlyser uppföljningsbara mål, påpekar på DN Debatt:
”Effekterna på innovationsprocesser beror inte minst på hur dessa faktorer samverkar, till exempel om de förstärker eller motverkar varandra. Det är viktigt att komma ihåg att staten i praktiken redan lägger stora resurser inom alla dessa områden, men åtgärderna är inte tillräckligt inriktade mot att stödja innovationsprocesser.”

Noggrann läsning

Kritikerna har möjligen en poäng i att verkligen är mindre lysande än de höga rankningplatserna kan lura oss att tro.
Mest i detalj går EU-kommissionens årliga mätning och den gav alltså 2012 Sverige en övertygande sammanlagd förstaplats bland EU:s 27 länder, men en första varning ligger i motståndet.

Den grupp som trampar i hälarna av de allra bästa, de så kallade ”innovationsföljarna”, kan läsas som en lista över vilka EU-länder som just  dragits med i den ekonomiska krisen i Europa och just nu kämpar mot underskott och hög arbetslöshet:
Nederländerna, Luxemburg, Belgien, Storbritannien, Österrike, Irland, Frankrike, Slovenien, Cypern och Estland.
Likaså är listan över gruppen ”måttliga innovatörer” i stort sett identisk med de länder som riktigt varit nere på botten:
Italien, Spanien, Portugal, Tjeckien, Grekland, Slovakien, Ungern, Malta och Litauen.

Är vi i Sverige genuint innovativa eller har utfallet av den ekonomiska krisen avgjort segrare?

Svag rörelse

Oroväckande är också att siffrorna över ”innovativ tillväxt” i Europa  antyder att Sverige kan ha börjat vila på sina lagrar. När utvecklingen mellan 2008-2012 mot ”mycket, mer, mest innovation” ska mätas hamnar Sverige oväntat i det nedre skiktet (+0,6 procent) – en siffra vi delar med Bulgarien och Polen och klassas plötsligt som ”långsamt växande” medan ett land som Estland länder spränger målsnöret med en innovationstillväxt på 7,1 procent.

I EU-jämförelsen framgår att den svenska förstaplaceringen har tjänats in  genom vår höga utbildningsgrad, på god kapitalförsörjning och på privata sektorns nivå av forskningsinsatser.
Sverige ramlar däremot ned till en fjärdeplats bakom Holland, Danmark och Storbritannien när ”öppen, framstående och attraktiv forskningsmiljö” ska värderas.
Vad gäller ”intellektuella tillgångar” går återigen Danmark om oss men även Tyskland och Österrike.

Säljbart

En bekant svensk svaghet är förmågan att koppla forskningsresultat till entreprenörskap. Här slår Storbritannien, Danmark och Belgien oss på fingrarna.
När ”innovatörer” rankas kommer vi på sjätte plats när såväl Italien som Portugal klättrar förbi. Och angående ”ekonomiskt utfall ” blir platsen nummer sju när också Finland och Luxemburg passerar förbi.

Trots alla guldmedaljer kan kritikerna alltså ha rätt i att Sverige redan nu måste lägga sig i träning om vi ska klara nästa mästerskap.

Forskning om grafen vinst för näringslivet

Industrin ser en mängd användningsområden när forskningen om det mångsidiga kolmaterialet grafen nu ska lämna laboratorierna. EU-kommissionen har gett forskare vid Chalmers tekniska högskola i uppdrag att leda utvecklingen.

Modell av grafens struktur CC by CORE-Materials
Modell av grafens struktur CC by CORE-Materials

Grafen öppnar nya marknader för svenskt näringsliv. Chalmers tekniska högskola är motorn i EU:s miljardsatsning för att ta det mångsidiga kolmaterialet från laboratorierna och föra ut det till industrin.

När EU-kommissionen i januari utsåg forskarna vid Chalmers att leda ett stort forskningsinitiativ kring det kolbaserade materialet grafen var det också en mycket positiv nyhet för näringslivet.

Nu är det viktigt att visa företagen vilken potential grafen har. Jag ser en mängd tillämpningsområden, säger Mats Bergh, VD för Johanneberg Science Park.

Han är övertygad om att Johanneberg Science Parks kan spela en viktig roll som katalysator. Parken är sedan några år tillbaka ett gemensamt initiativ från Chalmers och Göteborgs stad för att få akademi, näringsliv och olika samhällsaktörer att samverka mer.

Vi måste beskriva tekniken på ett lättbegripligt sätt och kunna förklara potentialen för företagen, säger Mats Bergh.

Chalmersforskarnas uppdrag beskrivs av EU-kommissionen som ”historiens största utmärkelse för excellent forskning”.  Hälften av projektkostnaden på en miljard euro finansieras med EU-medel. Deltagare och andra finansiärer betalar resten av notan för arbetet som beräknas pågå cirka tio år.

Grafen är extremt starkt. Lätta och hållbara kompositmaterial är därför några av de praktiska tillämpningar där det kan få stor betydelse. Materialets förmåga att släppa igenom ljus och samtidigt leda ström gör det mycket lämpligt för att ingå i ljuspaneler och solceller. Fordonstillverkning och medicinteknik är andra användningsområden med stor potential. Batterier och datorer kan göras effektivare. Nyligen kom besked om att forskare i USA konstruerat hörlurar i mikroformat med hjälp av grafen.

Mats Bergh har just inlett samtal med forskningsledaren Jari Kinaret om hur Johanneberg Science Park kan vara ett stöd i övergången från laboratorierna till fabriksgolvet.

Mycket återstår att göra och steget till kommersiellt gångbara produkter är stort. Man måste kunna producera i stor skala.

För att nå dit räcker det inte att jobba regionalt, menar Mats Bergh. Johanneberg behöver samarbeta med Science Parks i andra delar av landet och även ute i Europa.

 Fyra nobelpristagare

Chalmersledda Graphene Flagship fick EU-uppdraget i konkurens med fem andra europeiska forskningsinitiativ. Till sin hjälp har Jari Kinaret 126 akademiska och industriella forskningsgrupper i 17 länder, samt ett vetenskapligt råd med bland annat fyra nobelpristagare som medlemmar.

Genombrottet i grafenforskningen kom för snart tio år sedan när Andre Geim och Konstantin Novoselev i Manchester med hjälp av en bit vanlig tejp lyckades ta fram den första flagan av det atomtjocka kolmaterialet ur en bit grafit. Nyfikenheten ledde till att de båda forskarna fick nobelpriset 2010.

Jari Kinaret är professor i teoretisk fysik vid Chalmers och berättar entusiastiskt om den kreativa atmosfär som omgav pionjärerna i Manchester. Nu har han själv och hans medarbetare i uppdrag att föra materialet till nästa fas.

Man måste komma ihåg att det här var absolut grundforskning så sent som 2004 och redan nu finns ett stort intresse från industrin, säger han.

Kort och lång sikt

De olika forskningsområdena inom det Chalmers-ledda flaggskeppet mognar vid olika tidpunkter. Först att omsättas i produkter är forskningsresultat inom kompositmaterial, till exempel sportartiklar. En tennisracket tillverkad av bland annat grafen finns redan på marknaden. Däremot kan forskarrön inom till exempel högfrekvent elektronik baserad på grafen ta upp till ett decennium innan de når produktfasen.

Jari Kinaret framhåller att det är viktigt att både bedriva forskning på kort och lång sikt. Många forskare skulle tröttna om man bara arbetade med mogen teknologi, något som lika gärna kan vara företagens uppgift. Och även om man vill göra tillämpningar som ganska snabbt får praktisk betydelse måste man se till att produktionsteknologin utvecklas.

Jari Kinaret har just nu inte själv tid att forska, då förhandlingarna med EU-kommissionen om arbetsformerna är mycket tidskrävande. Han har tidigare lett forskningen inom nanoteknologi och nanovetenskap vid Chalmers och är inte ovan vid ledarrollen. Men nu blir ledaransvaret betydligt större, både vad gäller budget och mängden forskare. Han ska också hålla i och utveckla kontakterna med företag och myndigheter.

Många hör av sig

Flera företag i Göteborgstrakten har redan hört av sig till Chalmers och visat intresse för att utveckla grafen i sin produktion. Jari Kinaret är övertygad om att EU-satsningen kommer att få positiva effekter för den regionala ekonomin, även om han i likhet med Mats Bergh konstaterar att fler landsändar behöver involveras när forskning och industri möts.

Fördelen med Västsverige är att det finns mycket kemiindustri här, inte minst i Stenungsund. En del av företagen jobbar redan med grafen i sin egen forskning.

Jari Kinaret betonar att ambitionen är att skapa arbetstillfällen, men framhåller att det kommer att ta några år och att det är osäkert hur många jobb grafen i praktiken kan ge upphov till.

Själva produktionsfasen kanske inte blir så arbetskrävande, många system är automatiserande, säger han.

Eftersom ett skikt grafen bara består av ett lager atomer är det närmast omöjligt att förklara hur tjockt (eller snarare tunt) materialet är. Att grafen har så många användningsområden beror i hög grad på att det är genomskinligt och böjbart och leder ström så snabbt. Jari Kinaret är ändå försiktig med att dra paralleller till den revolution det innebar när plasten kom. Snarare vill han tona ner förväntningarna och menar att grafen i första hand ska ses som ett komplement till andra material. Han påminner om att det för att få kommersiell användning måste kunna produceras i stora mängder till ett billigt pris.

Vi försöker motverka en hype. Vi vet inte vad som väntar bakom hörnet och det är inte säkert att grafen alltid blir bäst och billigast, säger Jari Kinaret.

Export är inte längre vad det har varit

Vår föreställning om export och import bygger på en nationell identitet och inte så mycket EU’s grundtanke om fri rörlighet. När den tanken slår rot på riktigt blir det spännande. Vad händer när den globala marknaden, i nästa steg, är så volatil att begreppen import och export förlorar mening överhuvudtaget?

CC by Neil Kremer
CC by Neil Kremer

Export och import bygger på föreställningen om en värld med nationella gränser. I och med inträdet i den europeiska unionen förstorades vår marknad över en natt. Fri rörlighet av varor och tjänster över landsgränserna i Europa var ett faktum. Vår föreställning om export och import förändrades dock inte i samma veva utan fortsatte att handla om handel mellan länder. Sveriges största exportmarknad är också mycket riktigt EU vilket inte är särskilt förvånande då hela poängen med EUs inre marknad är att sänka trösklarna och öka flödena. Men trots att vi i många år betraktat EU som vår ”inre marknad” envisas vi med att kalla allt vi säljer inom EU för export (och vice versa). Grundtanken – om vi verkligen tagit oss till den – hade inneburit att inom-EU handeln hade varit lika ointressant som handeln mellan landskap i Sverige.

Hästköttskandalen i Europa visar den inre marknadens sårbarhet men också funktionalitet. Att flytta livsmedel från ett hörn till ett annat i Europa har möjligen visat oss avarter som vi inte önskade oss men i mångt och mycket har de svenska konsumenterna vunnit på de större flödena. Utbudet i matbutikerna i Sverige har mångdubblats. Sårbarheten kring hanteringen av kött kan dock visa sig bli en törn för människors förtroende för EUs inre marknad. I valet mellan ett nationellt ursprungsmärkt kött och ett ”utländskt” lär det nationella vinna mark. När närproducerat kött får ett uppsving lär den inre/yttre marknaden förlora, d v s den marknad som är inomeuropeisk – men internationell. Är det bra eller dåligt för oss i Sverige? Svaret är inte uppenbart.

Enligt Thomas Dahlman, departementsråd Landsbygdsdepartementet, som deltog på Europaforum i Hässleholm är det viktigaste för konsumenterna att de vet vad de köper för typ av kött och var ifrån det kommer. Däremot är det inte självklart att det skulle gynna den svenska livsmedelproduktionen menar han.

Ska alla sammansatta köttprodukter märkas kommer det svenska köttet att minska i hyllorna

Det beror på att svensk tillverkning av nötkött är för liten. Svenska producenter kan inte garantera att leverera så stora kvantiteter till en viss kvalitet som tex IKEA kräver. Det betyder i sin tur att om IKEA tvingas garantera att allt kött är svenskt kommer vi att förlora hela stycket.

Anna Maria Corazza Bildt menar att lösningen är mer information, och mer komplex information. Just nu, säger Corazz-Bildt, är priset det enda  som de svenska livsmedelsbolagen fokuserar på.

Kunden har bara priset att jämföra med. Det är den enda information som finns tillänglig. En vara kan kostar 8 eller 9 kronor. Om det finns någon kvalitéskillnad framgår inte.

För att konsumenterna ska kunna välja menar Corazza Bildt att konsumenterna behöver få information om produkterna. Men den informationen handlar inte i första hand om geografiskt ursprung utan i stället om produktionsvillkor. Det är inte nödvändigtvis samma sak.

Om livsmedelsbranschen vill sluta konkurrera ihjäl sig över priset behöver de prata om värderingar. Troligen kommer vi inom en snar framtid att möta köttproducenter som säger; ”Vårt kött kommer från kor som har levt ett gott liv och med liten påverkan på miljön” Då kommer också många konsumenter att kunna välja det kött som passar med deras värderingar. För några handlar det möjligen om nationalitet men de flesta kommer att värdera andra egenskaper.

Vad skulle då Sverige vinna på en sådan omställning?

Länder har sedan urminnes tider exporterat det de haft gott om och som andra länder saknat. De har importerat det de haft ont om och som andra haft gott om. Finland hade gott om skog, Sverige hade stora tillgångar på malm medan Norge hade stora oljetillgångar. Gemensamt är att vi haft gott om s.k. engångsexportvaror, d v s varor som kan säljas en gång (även om skogen visserligen är förnybar har den långa cykler.) Under en hundraårsperiod har exporten gått från ett relativt litet kunskapsinnehåll till en allt större. Detta gäller inte bara telekom och konsulttjänster utan i lika stor grad förädlade träprodukter. Gränsen mellan vad som är en vara och vad som är en tjänst har förskjutits i samma takt som kunskapsinnehållet ökat. Om exporten förr utgjordes av väldefinierade produkter är det större sannolikhet att samma produkt i framtiden åtföljs av minst lika stor, om inte större, andel tjänster kopplade till sig.

Den svenska ekonomin har varit beroende av ett fåtal storföretag och på konferensen Litet land, gränslösa marknader – Svenska företag i en globaliserad värld, diskuterades om Sverige fortfarande förlitar sig alltför mycket på stora företag. Det som framkom i denna komplexa frågeställning var att exportmarknaden inte längre är uppdelad i stor och liten. Den tydligaste rörelsen är snarare att stor blir liten. Storföretagen levererar fortfarande nya exportframgångar, men nu oftare i form av avknoppade mindre bolag. Något nytt Tetra Pak eller Astra syntes inte på stjärnhimlen men däremot flera andra nya exportföretag såsom iZettle, Bambuser, Skype, Spotify och ett och annat musikunder.  Det som förenar dessa nya rörelser och entreprenörer är att de är internationella i sin utgångspunkt. Produkterna är möjligen inte lanserade på den global marknaden men de är i allra högsta grad skalbara och konstruerade för en större marknad än den nationella. De nordiska länderna ligger i topp när EU tittar på innovationskraft i Europa. Är de nordiska länderna speciellt duktiga på att skapa nya unika produkter?

We are doing something really cool but we can’t talk about it

Skrev iZettle på sin hemsida långt innan de var färdiga att släppa sin produkt som var kortbetalning via telefon. Intresset för den nya produkten var stort – vilket syntes inte minst på antalet följare på twitter och facebook. Men Izettle var inte först med att genomföra kortbetalningar via telefon, det amerikanska företaget Square startade faktiskt upp ett år innan. I början kallades också iZettel för det europeiska Square. I framgångssagan som följde har den delen av historien trillat bort. Inte heller Skype eller Spotify saknade konkurrenter men de var först med att bli störst.

Det visar sig alltså att produktens funktionalitet inte är unik,vilket faktiskt Tetra Paks Brikpaket eller Astras Losec var, utan det unika är företagens förmåga att få sina produkter att synas och uppmärksammas i ett internationellt medialt brus; att  kommunicera värdet av sin produkt är själva produkten. Eller som Magnus Nilsson, medgrundare och CFO i iZettle, uttryckte det på Litet land, gränslösa marknader – svenska företag i en globaliserad värld på Entreprenörskapsforum;

Apples telefon har tekniskt reproducerats men värdet för kunden, att äga en Apple-telefon, har Samsung inte lyckats kopiera.

Alla produkter och tjänster är på väg att bli internationella redan från starten. De är ”born global”[2]. På 10 års sikt beräknas svenska företag vara 53% mer globala[3].  Det lär dröja flera decennier innan vi verkar på en global inre marknad, d v s där hela världen är en zon för fri rörlighet. I förra numret av Gränsbrytning skrev vi om gränshandel i Inre Skandinavien och att gränshandeln är en lukrativ affär både för Sverige och Norge. Det är inte själva nationsgränsen som är förlösande för den stora gränshandeln men gränsen har möjliggjort ett differentierat utbud på de två sidorna vilket har skapat en stor rörlighet av människor, kapital och varor.

Intrahandeln i Europa fungerar likadant. När Sverige säljer bilar till Tyskland samtidigt som Tyskland säljer bilar till Sverige så är själva poängen att bilarna skiljer sig åt. Funktionsmässigt är det relativt liten skillnad på en Volvo och en Audi men värdet för kunden – att äga en av de två – är annorlunda. Alltså skiljer sig produkterna åt men inte på det funktionella sätt som vi varit vana vid. De komparativa fördelarna återfinns i marknadsrelationerna, inte i produktionsförutsättningarna.

I en verkligt global värld med samma förutsättningar kommer produkternas differentiering att vara avgörande för att vara eftertraktade. Om konsumenterna ska kunna särskilja produkter från varandra behöver de förändras så pass fort, att de andra inte hinner vara på samma ställe samtidigt. Är produkterna likadana från år till år kommer man dessutom att upptäcka att konsumenterna har flyttat på fortare än vad producenten har. Eller som Per Frankelius, docent i Linköping, uttryckte det:

Det är inte den starka eller smarta som klarar sig bäst, det gör den som är villig att förändras.

De flesta skulle nog skriva under på det – och kanske snegla på ett eller annat stelnat industriföretag. Vi skall dock inte glömma att en nations förändringstakt till syvende och sist beror mer på konsumenternas rörlighet än på producenternas förändringsvilja.



[1] EU innovation.

[2] Boken Born globals av Torbjörn Halldin

[3] Globaliseringsforum

 

Tillväxten starkast där befolkningen ökar

Tillväxten följer befolkningsutvecklingen, konstaterar Västsvenska Handelskammaren i sin ranking av Sveriges lokala arbetsmarknader. Stockholm-Solna toppar listan, men det finns också starka tillväxtnav i Norrlands inland. Kiruna har klättrat snabbt sedan förra mätningen.

CC by left-hand
CC by left-hand

Där befolkningen växer finns också de starkaste tillväxtnaven, visar en ny ranking av Sveriges 76 lokala arbetsmarknader.

Det betyder inte att vi andra lägger oss ner och dö, säger Kent Lundquist, näringslivschef Söderhamn.

När Västsvenska Handelskammaren nyligen presenterade rapporten Svenska nav hamnade Stockholm-Solna och Göteborg i topp. Trea på listan över de starkaste arbetsmarknaderna kom Malmö-Lund och därefter placerade sig Linköping, Jönköping, Växjö, Örebro och Kiruna.

Bland listans 22 starkaste regioner finns bara fem arbetsmarknader med en befolkning under 50 000 invånare.

Sambandet mellan befolkningsunderlag och utvecklingskraft är tydligt” skriver Handelskammaren. Andra gemensamma nämnare för tillväxtområdena är en ung befolkning, ett högt nyföretagande och en hög utbildningsnivå.

Hur kommunerna arbetar med nyföretagande och andra näringslivsfrågor har säkert också betydelse, säger Gunnar Plym Forshell, chef för näringslivsavdelningen på länsstyrelsen i Norrbotten.

Kiruna klättrar

I sitt län har han både vinnare och förlorare. Jämfört med motsvarande mätning som Västsvenska Handelskammaren gjorde 2010 har nästan hälften av landets 76 lokala arbetsmarknader stärkt sin utvecklingskraft.  Kiruna är en av de kommuner som klättrat mest – från 23:e till 4:e plats.

Gruvbrytningen gör att vi inte har någon arbetslöshet att tala om i Kiruna. Stadsomvandlingen i Kiruna, Gällivare och Malmberget genererar också många jobb, säger Gunnar Plym Forshell.

Ett annat gruvsamhälle, Pajala, hamnar däremot långt ner på tillväxtlistan. Gunnar Plym Forshell förklarar det med att brytningen av järnmalm visserligen kommit igång, men att kommunen så här långt inte lyckats övertala de människor som jobbar för gruvbolaget att sluta långpendla och istället slå sig ner permanent i kommunen.

Handelskammaren bygger sin ranking på åtta kriterier: Befolkningstillväxt, demografi, förvärvsintensitet, lön, nyföretagande, andel anställda i näringslivet, utbildningsnivå och hälsa.

Tittar man på enskilda kriterier kan det ofta skilja mycket mellan grannkommuner. Jokkmokk hör till exempel till landets främsta när det gäller nyföretagande, medan närmsta grannen Arvidsjaur hör till de sämsta i den kategorin.

Det är svårt veta varför det skiljer sig så mycket, men Jokkmokk kommun har jobbat hårt och välorganiserat för att få fram nya företag. Mycket är kopplat till servicebranschen, där inte minst Vattenfall har stort behov av underentreprenörer, konstaterar Gunnar Plym Forshell.

Slår an tonen

Kustkommunen Söderhamn ligger inte i något av de län som har sämst förutsättningar, men får ändå betyget ”mycket dåligt” i tre av kriterierna: förvärvsintensitet, nyföretagande och hälsa. Kommunens näringslivschef Kent Lundquist tycker ändå att det lokala näringslivet utvecklas åt rätt håll.

Självklart är det i storstäderna tillväxten är starkast, men det betyder inte att alla andra kommuner lägger sig ner och dör, säger han.

Vid senaste årsskiftet hade Söderhamn 25200 invånare. År 2005 var antalet 26500.  Kent Lundquist framhåller att kommunen har goda kommunikationer, men vågar ändå inte ha några större förväntningar på att befolkningen ska börja växa igen.

Sysselsättningen styr allt det andra och vi på kommunen uppmuntrar entreprenörer och ordnar möten. Men vi startar ju inga företag, vi krattar i manegen, säger han.

Resan mot ett nionde innovationskontor

Den 12 mars 1886 grundar äventyraren tillika ingenjören August Andrée Svenska Uppfinnarföreningen (SUF) i Stockholm. Exakt 127 år senare lanserar samma förening, som nu har 3000 medlemmar över hela landet, rapporten ”Uppfinningars betydelse för Sverige – Hur kan den svenska innovationskraften utvecklas och tas tillvara bättre?” Gränsbrytning har pratat med Malin Mohr på SUF om uppfinnarnas situation idag, deras potential och framtid.

Malin Mohr, Svenska Uppfinnareföreningen, Copyright: Svenska uppfinnareföreningen
Malin Mohr, Svenska Uppfinnareföreningen, Copyright: Svenska uppfinnareföreningen

Svenska Uppfinnareföreningen

Svenska Uppfinnareföreningen är idag intresseorganisationen för svenska uppfinnare och drivs som en ideell förening, med ett 30-tal lokalföreningar runtom i Sverige. Trots den långa traditionen av uppfinnare i landet finns det idag inga andra nätverk än just Svenska Uppfinnareföreningen, utanför akademin, för fristående uppfinnare. Detta har i sig medfört en situation där idéer och innovationer riskerar att fastna på ett tidigt stadium i ett slag vakuum. Malin Mohr, projektledare och informationsansvarig, beskriver en vardag för svenska uppfinnare som många gånger upplevs som svårnavigerad och präglad av brister i finansiering, rådgivning och samverkan. Som ensam ideell aktör är Svenska Uppfinnareföreningen begränsad och ser en stor svårighet i att kunna skala upp sin verksamhet för att verkligen kunna hjälpa till;

Våra lokalföreningar bidrar med ett starkt lokalt nätverk som uppfinnaren kan omge sig med och dra nytta av och få viss hjälp, men oftast brister det i att man har svårighet att hitta kapital, det kan vara brister i den kvalitativa rådgivningen, det kan vara brister i när man kommer till nästa aktör och får göra om mycket av samma process som man upplever att man redan gått igenom, för alla har sina modeller. Vi uppmärksammade under flera år att det inte fungerade. Man är inte prioriterad när man håller på med uppfinningar som inte är kopplade till akademin.

Behovet av en förändring var således stort, men inget hände och under 2010 tog föreningen därför beslutet att själva sätta sig i position och leda arbetet mot förändring genom startades projektet Innovation för Regional Tillväxt med nionde innovationskontoret – IRT 9i som Malin sedermera blev projektledare för. Projektet gjorde att man kunde formulera sina tankar kring hur man tyckte att en resurs för uppfinnarna skulle utformas samtidigt som behovet av detsamma kunde påkallas på bred front;

Vi menade ju på att Sverige missar en stor potential här, eftersom 80 procent av nya idéer som kommer fram, dom kommer faktiskt fram utanför akademin och där gör vi minimala insatser. Man har faktiskt inte gjort någon satsning på fristående uppfinnare eller organisationer runtomkring uppfinnare på uppemot 20 år, beroende på hur man räknar.

Under 2011 nappade också Tillväxtverket på föreningens pågående arbete;

De hade också insikten ”Vi är medvetna om att här finns mycket att göra och att vi går miste om stora potentialer”. Med Christina Lugnet som draglok fick vi också med oss Vinnova och Almi i att sponsra en sån här studie som vi ville genomföra.

I ljuset av detta är det förståeligt varför Svenska Uppfinnareföreningen på sin hemsida beskriver lanseringen av rapporten, Uppfinningars betydelse för Sverige – Hur kan den svenska innovationskraften utvecklas och tas tillvara bättre? som är skriven av forskarna Per Frankelius och Charlotte Norrman vid Linköpings Universitet, som en ”viktig milstolpe”. Milstolpen är en av många på en resa mot skapandet av ett nionde innovationskontor vars syfte är att ta tillvara på uppfinnare och uppfinningars potential att bidra till tillväxt och utveckling och innovation.

Uppfinningars betydelse för Sverige – Hur kan den svenska innovationskraften utvecklas och tas tillvara bättre?

Rapporten som sådan utgick från Svenska uppfinnareföreningens tankar kring skapandet av ett nionde innovationskontor, med samverkan mellan olika aktörer i fokus och en rad frågor och ingångsvärden; Hur ser uppfinnarsituationen ut? Vilka möjligheter ges? Vilka är utmaningarna? Vilka är problemen? Hur kan man åtgärda dom? Enligt Malin var det viktigt att fokusera på den tillämpade aspekten, snarare än återigen måla upp problembilden, att leverera lösningar på och strategier för problemen var således centralt. Den färdiga rapporten konstaterar och lyfter därför fram att fristående uppfinnare tenderar att hamna utanför befintliga stödsystem men slår också fast att;

· Uppfinningar och principiellt nya idéer är grunden till innovation och därför betydelsefulla för Sveriges ekonomiska utveckling.

· Sverige behöver innovationer som leder till nya och växande företag – som tar vid där de gamla avvecklas eller flyttar sin verksamhet utomlands.

Enligt rapportens huvudförslag krävs en kraftsamling kring en ny typ av nationell resurs med regionala noder. Dess fokus är att stödja människor med uppfinningar som befinner sig i hypertidiga faser av sina innovationsprocesser. Syftet är att finansiellt och kompetensmässigt säkerställa uppfinnarens möjlighet till kompetent rådgivning och ekonomiskt stöd för verifiering av sin idé fram till det affärsmässiga förverkligandet. Ett sådant exempel är näringslivet där befintliga företag, i och med ett nionde innovationskontor skulle ha en enorm fri källa till att hitta produkter och tjänster. Nätverket av uppfinnare och uppfinner skulle enligt Malin kunna ses som en produktutvecklingsverkstad;

Alla uppfinnare har inte för avsikt att bli företagare och driva sin idé till kommersiell framgång själv. Det finns därför verkligen en koppling gentemot befintligt näringsliv och nya företag också. Man måste förse uppfinnaren med det kompletta och det kompetenta teamet som gör att man inte kan tvingas in i saker som man inte vill eller är lämpad för. Företag i Sverige idag behöver ju nya produkter för att vara konkurrenskraftiga. Det är det nionde innovationskontoret en källa för. Det är ett sätta att få upp det i skyltfönstret som inte finns idag.

Malin förklarar att gensvaret för rapporten har varit överväldigande positivt och att resultaten tas emot som ett sätt att nå en optimering av verksamheten snarare än ett ifrågasättande. Samtidigt lyfter hon fram forskningen som framburit rapporten som en optimering i sig;

Frankelius och Norrman har verkligen lyckats med att bredda vårt förslag och fått till en spännande lösning. Dom har jobbat fram en blomma som beskriver regionala noder, kunskapslyft, kompetens och resursbank, projekt, finansiering, problem- och lösningsbörs. Skulle en sån bli verklighet då skulle faktiskt en uppfinnare ha betydligt bättre förutsättningar än vad som finna idag. Det vi säger nu när vi uppmanar uppslutning kring det här, där är; ”Vad har Sverige egentligen att förlora på att testa det här?”

Resan mot Framtiden

Enligt Malin är det först nu som det egentliga arbetet för föreningen börjar och som grundar sig i uppdraget att se till att rapportens förslag faktiskt blir verklighet och på ett vettigt sätt. I detta förtydligar Malin att det handlar om samverkan, det nionde innovationskontoret är inte en fysisk plats utan ett nätverk, det är inte ännu en organisation, eller en del utav en större organisation, utan ett samarbete mellan befintliga aktörer;

Jag tror också att det är säkert bra om någon ställer sig som huvudman bakom det här, men den huvudmannen får inte bli för dominant. Ska det här lyckas så vill det till att man ger utrymme för flera spelare så att säga att samverka. Och det är också viktigt att det här måste formas utifrån det individuella projektet, alltså du måste kunna sätta till både expertis och generalister utifrån ”Vad behöver det här projektet?”

Malin och Svenska Uppfinnareföreningen uppmanar alltså till en kraftsamling som samordnar, synliggör och tillvaratar kompetens hos befintliga aktörer. För att det ska bli lyckosamt menar man att det krävs eftertanke, insikter, anpassningar och öppenhet med bryggor mellan olika aktörer som tillsammans ska fungera effektivt och kunna möta uppfinnare;

En viktigt del i det hela det är just den regionala möjligheten. Det här är ingenting som ska ske ifrån Stockholm utan det här måste kunna ske ifrån där uppfinnare finns och verkar. All den kapacitet och all den erfarenhet som finns hos våra uppfinnare som är verksamma idag, den tas inte tillvara. Och just erfarenhet, egen vunnen erfarenhet, den är guld värd för nya uppfinnare. Där skulle vi ha otroliga vinster att kunna koppla på såna resurser. Det kan vara i form av coachning, mentorskap, finansiering. Det finns i Sverige, men vi använder oss inte av den.

Malin tilIägger att det krävs en insats från politiker och departement för att bana vägen för det nionde innovationskontoret. Det riskerar annars att hamna i långbänk.

I ett samhälle som präglas av en allt större komplexitet och fragmentering är behovet av hängrännor överordnat stuprännorna. Upprätthållandet av systematiska mellanrum där kompetens, idéer och individer riskerar att gå vilse måste åtgärdas genom att tvinna nätverk mellan dem. I det samhället är ett nionde innovationskontor inte en möjlighet utan en nödvändighet. Resan har bara påbörjats, nu måste den fortsätta.

Rapporten finns att ladda ned eller beställa via Vinnovas rapportserie: Uppfinningars betydelse för Sverige

Nytt och Kort

I Nytt och Kort denna gång får vi veta mer om hur Boverket, Riksantikvarieämbetet, Formas och Arkitekturmuseet samverkar för att främja en hållbar stadsutveckling. Vi får också veta mer om vad sociala investeringar innebär samt att projektet Excellence i Mångfald håller slutkonferens för projektdelen Arbetsplatskultur.

CC by Håkan Dahlström
CC by Håkan Dahlström

Samverkan inom hållbar stadsutveckling fortsätter

Under en treårsperiod (mellan 2009 och 2013) har Boverket, Riksantikvarieämbetet, Formas och Arkitekturmuseet samverkat för att ta tillvara på kunskap som främjar en hållbar stadsutveckling. De insatser som aktörerna gjort tillsammans under perioden redovisas i rapporten ”Främjande av hållbar stadsutveckling”. På boverkets hemsida förtydligas att de gångna, såväl som de framtida insatserna har ett särskilt fokus på sociala och kulturella aspekter och att de  aktiviteter som särskilt prioriteras är de som skapar mervärden i form av nytta för såväl samhällsbyggandet som för den enskilde medborgaren. Nu fortsätter arbetet under ytterligare en treårsperiod där arbetet inriktas mot konkreta aktiviteter som enligt Boverkets hemsida bland handlar om att;

utveckla offent­liga platsers var­dags­liv och historia, hanteringen av kulturella och sociala värden i riksintressesystemet, implementeringen av europeiska landskapskonventionen, följa och delta i utvecklingen arkitekturpolitiken i Sverige, fördjupa samtalet kring en eventuell framtida stadspolitik samt främja forskningen inom samhällbyggnadsområdet.

 

Region Skåne inrättar en social investeringsfond

Från och med i år har en social investeringsfond inrättats i Region Skåne. Begeppet sociala investeringar härrör från nationalekonomernaIngvar Nilsson och Anders Wadeskog som i sin mångåriga forskning räknat på och kommit fram till att varje person som hamnar i utanförskap kostar samhället  hundratusentals kronor, varje år. I ljuset av detta manar konceptet ”sociala investeringar”, till att ta sociala perspektiv i beaktande när det gäller budgetering och allokera kommuners resurser på ett annat, mer långsiktigt sätt.

I Region Skånes fall vill man arbeta gränsöverskridande med kommuner och andra aktörer i syfte ”att arbeta förebyggande för att bryta negativa händelseförlopp i livet hos barn och ungdomar”. På så sätt leder ”sociala investeringar” till ”mänskliga vinster” och på sikt till minskade samhälleliga kostnader.

För mer läsning;

Social investeringsfond i Region Skåne

Utanförskapets pris 

SKL:s sida om sociala investeringar

På SKL:s hemsida finns också ett verktyg för att räkna ut vad insatserna till barn och unga med psykisk ohälsa kostar i varje kommun; Socioekonomiska verktyget

 

Avslutningskonferensen för Excellence i Mångfald Arbetsplatskultur

Som Gränsbrytning skrivit om tidigare (Nytt och Kort nr 4 2013), har föreningarna MINE och Kulturlänk, inom ramen för det EU-finansierade projektet Excellence i Mångfald (EIM), under våren arbetat med att utbilda så kallade ”kulturagenter” bland medarbetarna på bland annat IKEA, Kriminalvården och Ikano Bank. Utbildningen hör till EIM:s projektdel Arbetsplatskultur och de nyutbildade Kulturagenterna har fått med sig konkret kunskap i hur de identifierar sin egen arbetsplats specifika kultur. I pressmeddelandet beskrivs konceptet;

EIM Arbetsplatskultur ger begreppet mångfald en mer omfattande betydelse, med syftet att skapa ett sundare arbetsklimat där projektdeltagarna lär sig att fokusera på det unika hos varje människa.

Avslutningskonferensen hålls i Malmö och bland talarna märks särskilt Masoud Kamali, professor i sociologi och socialt arbete vid Mittuniversitet.

Algoritmer ska sänka energianvändningen för tåg

Tillsammans med Bombardier ska forskarna sänka energianvändningen för tåg genom att hitta nya styralgoritmer för drivsystem. Systemet kommer att tala om för lokföraren hur han kan optimera sin körning och man hoppas kunna sänka energianvändningen avsevärt. Hur algoritmerna kommer att seut vet man ännu inte men har avsatt 20 miljoner kornor till projektet.

Automationsprojektet Stream, som på svenska döpts till ”Strömmen av information för smart effektiv automation” är ett nytt samarbete mellan företagen Bombardier, ABB, Prevas och Addiva samt forskare på Sics, Swedish ICT och Mälardalens högskola.

80 miljoner till regional tillväxt i vårbudgeten 2013-2014

Regeringen satsar 40 miljoner kronor 2013 och ytterligare 40 miljoner för insatser som kan främja den regionala tillväxten i de län som har haft det extra svårt i den ljumna konjunturen: Blekinge, Sörmland, Kalmar, Gävleborg, Kronoberg, Skåne, Värmland, Västmanland

Länen avgör själv hur pengarna ska användas men regeringen hoppas på satsningar inom kompetensförsörjning, företagsetableringar, innovationsinsatser, rådgivning och exportfrämjande aktiviteter.

Näringsminister Annie Lööf. Foto: Regeringskansliet

Skåne får nytt institut för mobilforskning

Ett nytt forskningsinstitut sätts upp i Lund för att främja och lyfta den svenska mobilindustirm. Bakom initiativet står Lunds universitet, Sony Mobile och Region Skåne som tillsammans satsar 100 miljoner på att utveckla distribuerad molnteknik. Insitituet kommer att heta MAPCI som står för Mobile and Pervasive Computing Institute och ska invigas innan sommaren.

Institutet kommer att fungera som en länk mellan mobilkluster och foskningscentrum som redan finns i regionen och forskningen kommer att fokusera på gränslandet mellan mjukvara och kommunkation.

 

 

 

Lämna en kommentar