EU: Kopplingarna till sammanhållningspolitiken och en fungerande flernivåstyrning är fortfarande för osynliga i EU:s tillväxtstrategi EU2020. Det anser flera regionala intresseorganisationer som alla menar att EU-kommissionen kan komma fram med en bättre version.   

Den 15 april presenterade Regionkommittén (ReKo) sitt utkast till yttrande över den framtida sammanhållningspolitikens utformning efter 2013. Tillsammans med de två intresseorganisationerna Assembly of European Regions (AER) och De europeiska kommun- och regionförbundens organisation (CEMR) så pekar nu alla tre ut ett antal nyckelfrågor som EU-kommissionen måste konfrontera och som sätter stor press på utformandet EU2020-strategin.
 
Alla överens
Debatten kring sammanhållningspolitiken har under våren tagit fart. Tre stora remissinstanser, ReKo, AER och CEMR har försökt att ta ett initiativ i frågan för att inte bli akterseglade när väl EU-kommissionen kommit ur startgroparna.
På en punkt är man också överens, nämligen att samtliga regioner måste omfattas av sammanhållningspolitiken även efter 2013. Anledningen är att stöden i framtiden ska ses som tillskott för att förverkliga regionens potential och inte ett passivt bidrag för att kompensera ett utsatt läge. Därmed har de ett legitimt skäl att få del av stödmedlen, men också en indirekt förväntan på sig att dela med sig av andra slags resurser till andra svagare regioner.
 
Regionkommitten värnar omställningsregionerna
Men ska alla vara med så behöver man också klara ut ett antal utmaningar, exempelvis hur påsens pengar ska fördelas mellan de mest utsatta och de starkaste regionerna. Michael Schneider, talesman i ett av ReKo:s utskott, poängterade i sin dragning att de fattiga regioner som nu ska ställa om till magrare stödvillkor måste garanteras en mjuk omställning.
– Vi behöver en evolution och inte en revolution, var hans budskap till kommissionen.
 
AER vill ändra arkitekturen
AER är man inne på samma spår men pekar på andra problemområden. Thomas Andersson (c) vid landstinget i Jämtland och ordförande i den arbetsgrupp som ansvarar för sammanhållningspolitiken inom AER, menar att det i grunden
måste till ett tankeskifte inom EU-kommissionen.

– Det går inte längre att bara prata om att man ska stötta regionernas utvecklingspotential. Det måste också synas i sammanhållningspolitikens bakomliggande arkitektur för att styra och följa upp verksamheterna, säger Thomas Andersson och tillägger:
– Men ska det ske verklig förändring så går det inte att ensidigt förlita sig på statiska mått och indikatorer som

inte speglat hållbarheten i politiken som drivs, säger han med eftertryck.

 
Thomas Andersson menar också att det är minst lika angeläget att EU-kommissionen blir bättre på att få de olika fonderna: regionalfonden, socialfonden och jordbruksfonden att komplettera varandra och inte särbehandlas och åtskiljas helt.
– Inom AER skulle vi gärna se att både jordbruks- och socialfonden regionaliserades, och ett av de viktigaste skälen vore att man regionerna då fick ett större inflytande över det samlade stödet, säger han och inflikar att man inom AER ska starta en landsbygdsgrupp för att inte tappa bort dessa frågor.
Men hur kommer man åt hela den här komplexa problematiken?
– Vi utgår oftast ifrån ett platsbaserat perspektiv som innebär att sammanhållningspolitiken måste fungera på alla samhällsnivåer. Därför blir det för oss fullt naturligt att regionala nivån bör få mer frihet.
Tänker du dig att man inom EU och på nationell nivå öppnar för en mer differentierad lagstiftning anpassad till regionernas olika förutsättningar?
– Det skulle kunna vara en väg, men vi kan lika gärna se ett trepartsavtal mellan regionerna, nationalstaten och EU kring exempelvis regionernas utvecklingsplaner (RUP).
 
Var finns visionerna?
CEMR:s ordförande Michael Häupl uttryckte i förra månaden frän kritik mot EU2020-strategin. Han sade att den var allt för teknokratisk och saknade visioner, visioner som EU:s framtida sammanhållningspolitik behöver för att stå stadigt.
Politikerna inom CEMR frågar sig också hur regionernas rätt

 

att delta som rådgivare i EU:s beslutsprocesser, en rätt som Lissabonfördraget försäkrar, ska förverkligas. Det står inget om det i strategin. Michael Häupl påminde också om att ansvariga ministrar för den lokala och regionala nivån möttes så sent som den 17 mars för att fatta beslut om att nu förverkliga en flernivåstyrning värt namnet.

 
Länk till Regionkommitténs yttrande:
Länk till AER:s policypapper från november 2009:
Länk till CEMR:s policypapper från december 2009:
Länk till Michael Häupls uttalande: 
Länk till Trio överenskommelsen i Malaga: 
 
Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Per Holmström
Lämna en kommentar