NORDEN / ÖSTERSJÖN: – Kan vi i de nordiska och baltiska länderna utnyttja hela den flexibilitet som vårt gemensamma förtroendekapital tillåter så har vi goda chanser att matcha den snabba utvecklingen i öst. Det säger Sylvia Schwaag-Serger, ansvarig direktör för internationella strategier och nätverk vid svenska verket Vinnova.  

I senvåren 2010 publicerades årets Globaliseringsbarometer för 2010. Detta var det tredje året i följd som rapporten kom ut. Årets upplaga presenterades för de nordiska ländernas premiär- och statsministrar i samband med att de möttes under Nordiska Ministerrådets Globaliseringsforum. Till skillnad från förra året så stod inte den internationella krisen i fokus, utan vilken konkurrenskraft som de nordiska länderna gemensamt nu kan visa upp.
 
"Back to basic"
De två författarna till rapporten, Christian Ketels vid Handelshögskolan i Stockholm och Sylvia Schwaag-Serger, vid Vinnova, påpekar under rubriken ”Viktiga politiska implikationer” att samtliga nordiska länder på kort sikt måste dra tillbaka alla politiska initiativ som togs till i nödvärn mot den ekonomiska krisen. Men, säger de båda, avvecklingen får vare sig gå för fort eller för långsamt. Då riskerar länderna att undergräva möjligheterna till framtida tillväxt. Vad de däremot genast kan göra är att tidsmässigt försöka koordinera reträtterna så att man globalt signalerar en gemensam hållning.
 
Var finns entreprenörerna?
På lite längre sikt så behöver de nordiska länderna se över sina mer strukturella utmaningar där de nordiska ländernas paradgrenar, hög kompetens och stark innovationskraft, tappar sitt försprång. Bristen på verkliga incitament för entreprenörskap inom alla samhällssektorer blir allt mer en belastning. För att komma ur denna rävsax så föreslår författarna att länderna integrerar sina marknader och uppmuntrar till lärande på alla plan.
 
Sårbarheten måste hanteras
De nordiska länderna har också en riktigt hård nöt att knäcka på lång sikt. Här handlar det om hur man ska hantera sin sårbarhet vid exempelvis finansiella kriser och sitt svaga inflytande inom de globala institutioner som kan häva eller minska effekterna av sådana kriser. Här har de

nordiska länderna inte valt någon gemensam väg. Svenskarna tänker sig en egen stabiliseringsfond, till skillnad från Finland som visat sig mer öppen för EU:s föreslagna stabiliseringspakt. Inget av alternativen är riktigt bra, anser författarna, som å sin sida föreslår att man i stället ska ta en seriös diskussion kring det norska förslaget om en nordisk plats i G20 sammanhanget.   

 
Vakna upp!
En av författarna, Sylvia Schwaag-Serger, ser rapporten som ett sätt att skaka liv i de globala frågeställningarna på den nordiska hemmaplan. Hon menar att vi måste vakna och inse att inte ens de nordiska länderna tillsammans per automatik har någon större ekonomisk tyngd eller konkurrenskraft globalt.
– Nu är det upp till bevis. Vad tänker man göra i de nordiska och baltiska länderna för att öka sin sammanlagda genomslagskraft.
Men vad behövs?
– Politiken måste skapa kraftfullare och effektivare sätt att stötta utvecklingen inom näringslivet. Det räcker inte med att prata. Löften och fina uttalanden har vi gott om. Det som i slutänden räknas är de beslut som i praktiken förändrar de vardagliga förutsättningarna.
 
Flexibiliteten är nyckeln
För att nå dit så vill Schwaag-Serger att näringslivet och de offentliga aktörerna drar nytta av hela det nordiskt-baltiska registret av möjligheter.
– Vi måste alltid utgå ifrån de behov som uppstår och den efterfrågan som finns globalt. Sedan får man koppla sig samman med de aktörer som behövs. Ibland räcker det med att agera lokalt men vid andra tillfällen kan det finnas skäl till att söka samarbete med alla tänkbara aktörer i de nordiska länderna och runt hela Östersjön. Det är just denna flexibilitet, rätt utnyttjad och väl använd, som kan bli vår smala lycka här i norr, säger hon.
 
Länk till Globaliseringsbarometern 2010: 
 
Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Per Holmström
Lämna en kommentar