FINLAND: Plötsligt är olyckan framme. Du befinner dig ute i glesbygden med många mil till närmaste tätort och ambulans. Men finsk polis eller annan säkerhetsmyndighet finns på närmare håll och kan, genom en ny samarbetsmodell kallad HARVA, gripa in och rädda.  

Det har med åren blivit allt svårare för den finska staten att ute i lands- och glesbygd behålla standarden inom säkerhets- och räddningstjänsterna. De tyngsta skälen är utflyttning och en stigande medelålder bland de som bor kvar. För att inte helt utarma tryggheten så har en ny modell prövats i Lappland som ligger i norra Finland respektive i Norra Karelen som ligger i östra Finland, med mycket gott resultat. Så pass gott att den finska regeringen nu vill se samma modell på flera håll i landet.   Fler gör mer I Finland finns en lång tradition av samarbete mellan olika säkerhets- och räddningstjänster. Men detta har med tiden visat sig inte räcka till. Någon systematisk överföring av goda exempel och nya idéer har heller inte förekommit. Arbetsgruppen HARVA fick därför av finska Inrikesministeriet i uppdrag att se vad som kunde göras. Resultatet blev den så kallade HARVA-modellen som startades upp under 2009. Inom ramarna för satsningen pågick två parallella projekt; Det ena, som avslutades 2010, var mer operativt och pågick enbart i två pilotregioner, Lappland samt Norra Karelen.   Syftet här var att förbättra förutsättningarna generellt för en ökad samordning mellan alla parter. Alla patrullerande säkerhetsstyrkor vet vid en olycka numera om varandras geografiska position så att närmaste patrull kan rycka ut till olycksplatsen. Dessutom får alla information om varandras kapacitet om det skulle behövas förstärkning. Med andra ord klara förbättringar för alla. Bland de tjänster som samordnats finns brandkår, polis, ambulans, gränsvakter och tullpersonal med flera. I det andra delprojektet pågår fortfarande och har en bredare ansats och här omfattas även övriga samhällsaktörer och de ideella organisationerna som finns på plats.      Lyckad pilot Som ett exempel på verksamhet inom HARVA-modellen är räddningsverket i Södra Savolax nu exempelvis har börjat ta på sig vissa tjänster inom hemsjukvården ute i mindre orter och byar. Polisen och gränsbevakningen har på samma sätt fått utrustning och kompetens att gripa in när olyckan är framme och ge första hjälpen (så kallad prehospital akutsjukvård) och även mer därtill via assistans på radio till dess ambulansen är på plats.   – Erfarenheterna av den här sortens samarbete har varit mycket positivt men det kräver också en hel del av de olika yrkesgrupperna. Bland annat måste alla utbilda sig så att de kan mer om varandra uppdrag. Dessutom krävs att alla olika verksamma yrkesgrupper inom räddning och säkerhet har koll på var alla andra befinner sig rent geografiskt. Annars kan man inte få till den nödvändiga samordningen. Detta är ju också en förutsättning för att den finska Nödcentralen ska kunna dirigera rätt (motsvarar SOS-Alarm), säger Jarmo Vainikka, överste och ordförande för den regionala samarbetsgruppen i Lappland vid gränsbevakningssektionen: – Upplägget är ju ganska enkelt men genialt, i stället för att slåss om resurserna så sätts allt fokus på samhällets bästa, säger Vainikka.   Trots den korta tiden så har pilotprojektet redan hunnit utvärderas. De första preliminära resultaten kom för drygt en vecka sedan och visade på goda resultat. Några lagmässiga hinder har inte heller stått i vägen för projektet.   Sprids vidare Den arbetsgrupp som ansvarat för arbetet kring HARVA-modellen har därför föreslagit att modellen även ska kunna användas i andra glesbygdsområden i landet.  Ett av de viktigaste skälen till att det här arbetssättet  

uppfattas som intressant är enligt minister Anne Holmlund vid Inrikesministeriet att den här typen av samarbete kan hjälpa till att hålla den lokala servicen under armarna och även inspirera till nya sätt att ordna servicen på. – Äldre och unga personer är det mycket svårt att dra gränsen mellan tjänster som främjar välmående och sådana som främjar säkerheten, säger hon i ett pressmeddelande från den 17 februari.   Omställning tar tid Trots alla goda vitsord så menar Jarmo Vainikka finns det en del saker att slipa på. – Det tog ganska lång tid att få alla berörd personal i de två pilotregionerna att fullfölja de utbildningsinsatser som krävdes. För exempel myndigheterna i Finska Lappland har börjat utveckla deras förmåga at ge första hjälp redan från år 2006. Det som hjälpte upp situationen var att vi kunde dra nytta av den kompetens och den utrustning som fanns vid de lokala sjukhusen. Han tycker också själv att staten borde dra större nytta av de lokala krafterna som finns på plats. – De ideella organisationernas kraft och engagemang används i allt för liten utsträckning i glesa bygder, säger han.   Inspiration även för städer Jarmo Vainikka ser även möjligheter att dra nytta av erfarenheterna från HARVA-modellen även i större städer och storstädernas ytterområden: – Genom att vi började samarbeta så blev det också naturligt att de olika verksamheterna började lägga sina arbetstider i förhållande till varandra för att på så vis täcka upp under alla timmar på dygnet. På så vis kan man spara resurser och ändå närvara ute på plats alla dagar på året. – Det kan ju vara intressant lösning även på andra håll i landet än enbart ute i glesbygden, säger Vainikka.   Läs mer:    Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Per Holmström

Lämna en kommentar