Sverige leder innovationsligan i Europa och rankas i världstopp i mätning efter mätning. Men mätningarna döljer några svagheter som vi inte kan kosta på oss att blunda för när det globala trycket ökar.

EU-kommissionen rankar Sverige som ett toppland när det gäller innovation, bäst av alla 27 medlemsländer. Världsbankens Knowledge Economy Index placerar Sverige som etta när innovation, informationsteknologin och ekonomiska styrmedel mäts.

INSEAD klassar Sverige som nummer två i världen (efter Schweiz) i sitt Global Innovation Index där institutionella regler, utbildning, innovation och infrastruktur jämförs. Om detta inte var övertygande nog så är Sverige också etta enligt den ranking som World Economic Forum presenterar i Network Readiness Index.

För att inte tala om innehavet av en förstaplats i Global Creativity Index som kallar Sverige världens mest kreativa land, mätt enligt de tre T:na: teknik, talang och tolerans (teknologiskt kunnig befolkning, arbetskraftskapacitet och kompetens samt öppenhet för nya idéer). Som grädde på moset har Stockholm blivit placerad som Europas fjärde mest lockande stad att investera i av Financial Times och European Cities & Regions of the Future.

Kan det bli bättre?

För den händelse svaret på den frågan skulle kunna bli ett ja, är den svenska regeringen är på hugget. I höstas togs en nationell innovationsstrategi som tar sikte på att ”skapa ett Sverige år 2020 där innovation ger framgångsrika företag, fler jobb och bättre livskvalitet för alla invånare”, förklarar näringsminister Annie Lööf.

Luddig strategi

Det visade sig finns en hel del som inte blev imponerade. Regeringens innovationsstrategi möttes omedelbart av kritik och den var inte nådig. Chefredaktör Ingrid Heath på Life Science skriver under rubriken ”Kejsaren är naken” att hon förväntansfullt har sett utropet att, här är innovationsstrategin: …”men var är den?” Hon hittar en rad självklarheter i texten men saknar däremot konkreta mål och utpekade ansvariga.

Svenska Dagbladets ledarskribent P J Anders Linder suckar trött att regeringens strategi verkligen inte är någon krutdurk:

… den talar inte om vad som står på spel och präglas inte av någon sense of urgency. Det mesta är ganska bra som det är, och när ambitionerna ska kokas ned till enskilda punkter blir de så allmänt hållna att det inte går att navigera utifrån dem.

Inte ens näringsministerns löfte att regeringen under de två närmaste åren tänker satsa 2 miljarder kronor på innovation i olika former imponerar på kritikerna. Charles Edquist, Rausingprofessor i innovation vid Lunds universitet, som liksom övriga efterlyser uppföljningsbara mål, påpekar på DN Debatt:

Effekterna på innovationsprocesser beror inte minst på hur dessa faktorer samverkar, till exempel om de förstärker eller motverkar varandra. Det är viktigt att komma ihåg att staten i praktiken redan lägger stora resurser inom alla dessa områden, men åtgärderna är inte tillräckligt inriktade mot att stödja innovationsprocesser.

Noggrann läsning

Kritikerna har möjligen en poäng i att verkligen är mindre lysande än de höga rankningplatserna kan lura oss att tro.

Mest i detalj går EU-kommissionens årliga mätning och den gav alltså 2012 Sverige en övertygande sammanlagd förstaplats bland EU:s 27 länder, men en första varning ligger i motståndet.

Den grupp som trampar i hälarna av de allra bästa, de så kallade ”innovationsföljarna”, kan läsas som en lista över vilka EU-länder som just  dragits med i den ekonomiska krisen i Europa och just nu kämpar mot underskott och hög arbetslöshet: Nederländerna, Luxemburg, Belgien, Storbritannien, Österrike, Irland, Frankrike, Slovenien, Cypern och Estland.

Likaså är listan över gruppen ”måttliga innovatörer” i stort sett identisk med de länder som riktigt varit nere på botten: Italien, Spanien, Portugal, Tjeckien, Grekland, Slovakien, Ungern, Malta och Litauen.

Är vi i Sverige genuint innovativa eller har utfallet av den ekonomiska krisen avgjort segrare?

Svag rörelse

Oroväckande är också att siffrorna över ”innovativ tillväxt” i Europa  antyder att Sverige kan ha börjat vila på sina lagrar. När utvecklingen mellan 2008-2012 mot ”mycket, mer, mest innovation” ska mätas hamnar Sverige oväntat i det nedre skiktet (+0,6 procent) – en siffra vi delar med Bulgarien och Polen och klassas plötsligt som ”långsamt växande” medan ett land som Estland länder spränger målsnöret med en innovationstillväxt på 7,1 procent.

I EU-jämförelsen framgår att den svenska förstaplaceringen har tjänats in  genom vår höga utbildningsgrad, på god kapitalförsörjning och på privata sektorns nivå av forskningsinsatser. Sverige ramlar däremot ned till en fjärdeplats bakom Holland, Danmark och Storbritannien när ”öppen, framstående och attraktiv forskningsmiljö” ska värderas.Vad gäller ”intellektuella tillgångar” går återigen Danmark om oss men även Tyskland och Österrike.

Säljbart

En bekant svensk svaghet är förmågan att koppla forskningsresultat till entreprenörskap. Här slår Storbritannien, Danmark och Belgien oss på fingrarna. När ”innovatörer” rankas kommer vi på sjätte plats när såväl Italien som Portugal klättrar förbi. Och angående ”ekonomiskt utfall ” blir platsen nummer sju när också Finland och Luxemburg passerar förbi.

Trots alla guldmedaljer kan kritikerna alltså ha rätt i att Sverige redan nu måste lägga sig i träning om vi ska klara nästa mästerskap.

Lämna en kommentar