Är det ett lagbrott som uppstår om ett företag i ett utvecklingsland börjar tillverka medicin som är betydligt billigare än motsvarande, redan existerande, medicin som är tillverkad i ett land i västvärlden? Ja, om man ser strikt till lagtexten som styr läkemedelspatenten så kan man tolka situationen som uppstår på det sättet. Men samtidigt så kan man skönja olika trösklar kring detta i olika delar av världen som till stor del faktiskt lämnar fältet fritt för att utveckla ny medicin.

Gold Dollars CC BY Bill David Brooks
Gold Dollars CC BY Bill David Brooks

Mediciner som tillverkas av företag inom läkemedelsbranschen i västländerna – till exempel mediciner mot AIDS och kolera och liknande farsoter – är oftast så dyra att myndigheterna i de mindre bemedlade utvecklingsländerna inte har råd att köpa in tillräckligt stora mängder för att kunna skydda sin egen befolknings hälsa. Här kan vi ganska snabbt identifiera ett ganska akut problem som i sin förlängning faktiskt skulle kunna leda till massdöd i många länder om det inte vore för Världshandelsorganisationen (WTO). WTO vars huvudsakliga arbete handlar om att övervaka och liberalisera internationell handel – har genom det så kallade TRIPS-avtalet skapat ett i många stycken effektivt verktyg för att minska störningar och hinder för den internationella handeln genom att främja ett adekvat skydd för immateriella rättigheter samt att motverka att reglerna om säkerställandet av de immateriella rättigheterna utgör hinder för den pågående handeln.

TRIPS är en engelsk förkortning för Agreement on Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights och är alltså ett internationellt avtal som reglerar handelsfrågor som på något sätt har med immaterialrätt att göra. Ett av de områden som innefattas i TRIPS-avtalet handlar om patent och upphovsrättsligt skydd. TRIPS-avtalet rör inte mindre än 153 länder som allihop är medlemmar i WTO. Tillsammans representerar dessa medlemsländer hela 95 procent av handeln i hela världen. Alla länder i EU är till exempel med i WTO men man har medvetet valt att göra sin röst hörd i organisationen genom Europeiska kommissionen med anledning av att länderna i EU redan har en gemensam handelspolitik.

Ett av de ganska många syften som det var tänkt att TRIPS-avtalet skulle fylla i samband med dess tillkomst 1994 – för övrigt som ett tillägg till GATT-avtalet – var att trygga möjligheten för fattiga medlemsländer i tredje världen att fortsätta skydda allmänhetens hälsa, i vart fall så länge detta inte sker i strid med själva avtalet i sig. Bland annat så fastslås det i TRIPS-avtalet att man inte ska kunna hindra medlemmar i organisationen från att vidta nödvändiga åtgärder i syfte att skydda den egna folkhälsan. Redan här så kan man ana att det verkar finnas olika trösklar när det handlar om synen på patent och dataskydd inom WTO. Det förhåller sig nämligen på det viset att de minst utvecklade länderna inte behöver följa TRIPS-avtalet och dess tämligen strikt utformade regler när det handlar om patentskydd för läkemedel. Undantaget rörande detta gäller till och med den 1 januari år 2016.

Ett exempel på detta är Indien där regeringen tillåter inhemsk framställning av läkemedel om man anser att utländsk sådan är för dyr. Detta sker genom så kallad tvångslicensiering vilket i praktiken innebär att ett inhemskt läkemedelsföretag får grönt ljus av det indiska departementet för industripolitik och marknadsföring att tillverka medicin som en utländsk rival har patent på med den skillnaden att den indiska medicinen bara kostar en bråkdel av det ursprungliga priset. Tack vare sådana tvångslicenser tillverkas numera Bristol-Myers Squibb Pharmaceuticals cancerläkemedel Dasatinib i Indien vilket gör det möjligt för fattiga indier att kunna köpa denna medicin till en kostnad som vida underskrider vad den kostar i västvärlden. Den allra första tvångslicensen i Indien utfärdades i mars 2012 och gjorde det möjligt för företaget Natco Pharma LTD att tillverka Nexavar, en cancermedicin som den tyska läkemedelsjätten Bayer AG annars har patent på. Listan på liknande tvångslicenser som har utfärdats i Indien blir hela tiden längre allt eftersom fler företag och läkemedel tillkommer.

Så hur är det då? Finns det olika regler och tolkningar av dessa när det handlar om patent på mediciner? Svaret på den frågan är både ja och nej. För grejen är att även om vissa länder helt klart bryter mot patentlagen när de – på grund av att de inte har råd att köpa dyr västerländskt producerad medicin mot AIDS och andra allvarliga folksjukdomar – tillverkar egna mediciner med samma effekt så finns det inom WTO en ganska bred acceptans för detta. Regelverket i TRIPS-avtalet lämnar nämligen dörren på glänt vilket rent praktiskt betyder att man de facto har en hel del överseende med mycket av detta ”patentintrång”. Till syvende och sist så handlar det ändå om att människors liv står på spel. Så av den anledningen så borde nog vi i västvärlden kunna nicka instämmande till att det finns olika trösklar för olika delar av världen.

Lämna en kommentar