Arv betraktas för det mesta som något positivt. Något som ger oss lite extra resurser och lite bättre förutsättningar. Men det finns inga fria luncher. Att ärva innebär också att få sina valmöjligheter beskurna och att få sina framtida inkomster intecknade. Den här sidan av arvet gör sig mer påmind ju längre vi traderat saker. Tradition kan alltså vara ett guldpläterat ok.

tractor

En av de nyare grenarna inom motorsporten heter Tractorpulling. Den går ut på att man kopplar en vagn efter en obegripligt stark traktor och sedan drar så långt man kan. Det som gör sporten möjlig att genomföra på en ganska liten arena är att vagnen blir tyngre och tyngre ju längre man drar. Det betyder att alla traktorer kan dra vagnen de första metrarna men sedan faller de ifrån och bara de allra starkaste orkar göra en ”full pull”, d v s dra vagnen hela vägen.

Det här är en bra bild av hur arv fungerar. Alla som ärvt något vet vad jag menar. Den första möbeln är väl lätt att placera. Ofta får man välja var den skall stå – men inte om det skall in i huset. Det är självklart att farfars gamla gungstol skall ha en hedersplats och man vill inte förolämpa vare sig farfar eller någon annan släkting genom att slänga ut den på vedhögen. Den andra är lite krångligare men har vi placerat farfars gungstol i vardagsrummet kan vi inte gärna tacka nej till mormors kommod. När en gammal moster flyttar till särskilt boende och får en fantastiskt vacker gammal kökssoffa över kompletteras den väl av kusin Alfreds gamla slagbord som minsann varit i Amerika. Det börjar bli svårt att fundera över vad jag egentligen skulle vilja ha i mitt hem och allt eftersom stiger min känsla av att jag tydligen inte får göra någon egen värdering. Arvet är värdefullt per definition. Det faktum att ingen vill köpa skräpet och att jag inte vill ha det tycks inte påverka själva grundsanningen. Ärvda pinaler bör få stå i vägen för det jag skulle vilja ha.

Historian är dyrbarare än framtiden

Inte bara äter arvet plats i min lägenhet. Det äter också mina inkomster. Vi har ärvt en trafikstruktur, en bostadsstandard, en miljöskuld och en offentlig konsumtion som för varje år tagit en allt större del av vårt handlingsutrymme. På samma sätt som vagnen i traktorpullingen blir tyngre och tyngre så blir vårt gemensamma arv det. Ett rikt och starkt samhälle kan dra det här arvet ganska långt men förr eller senare kommer det att bromsa farten och få oss att stå helt stilla.

Men finns det då inte fördelar med att ärva? Jo, om arvet är ett resurstillskott som ger mig större valmöjligheter inför framtiden, inte mindre. Således ärver jag hellre en hundralapp än en gungstol och hellre en frisk befolkning än ett järnvägsnät. Det är lätt att se att det ena går att förvandla till det andra men inte tvärtom. Det finns alltså en möjlig utvecklingsriktning och en omöjlig. En hundralapp kan bli till en gammal gungstol och en gammal gungstol kan bli till ved. Däremot kan den som ärver lite ved inte förvandla det till en hundralapp.

Lämna en kommentar