Urbaniseringen handlar om människors flöden, och behov och önskan om, flöden - inte om platser.

Turbine CC BY Michael Spiller
Turbine CC BY Michael Spiller

Ett paradigm, eller en tankemodell, skall inte bedömas utifrån hur nära sanningen den eventuellt befinner sig (och då lämnar vi barmhärtigt nog frågan om huruvida det finns någon sanning överhuvudtaget). Det skall heller inte bedömas utifrån hur väl underbyggt det är, hur vackert det är eller hur logiskt oantastligt resonemanget är. Nej, den enda vettiga bedömningsgrunden är hur stort förklaringsvärde det har i den situation vi befinner oss. Alltså är tanken på jorden som en platt skiva bättre om vi skall bygga ett hus, jorden som en boll är bättre om vi skall segla till Australien och jorden som vibrerande strängar är bättre om vi skall förklara gravitation. Med denna enkla och avväpnande föreställning är det av och till obegripligt att diskussioner om olika paradigm, olika föreställningar, kan vara så makalöst provocerande.

Slaget om Darwin och evolutionsteorin är på intet sätt över. Ja, alltså de flesta av oss tror väl i och för sig på evolution. Vi tycker nog att det finns större förklaringsvärde i att arter utvecklas än i att de är oföränderliga. Pudlar, mjölkkor, vetemjöl och rhododendron tycks vara utmärkta och handfasta bevis för att biologiska arter faktiskt beskrivs bättre som en resa än som en plats. Ändå är det just denna sista bisats som skapade så stora problem för Darwin – och som just nu skapar problem i Södertälje, skolan och hos de som försöker förebygga cancer eller våldsbrott.

Det som provocerade Darwins motståndare, d v s i stort sett hela hans samtid, var nämligen inte i första hand att han beskrev människan som ättling till aporna. Det gjorde han för övrigt inte utan han konstaterade att människan och aporna hade gemensamma anfäder och anmödrar. Det som verkligen gjorde hans samtida förbannade var att han beskrev människan, och mänskligheten, som en resa – inte en plats. Idén om en resa är besvärlig ur två perspektiv. Det första är välbekant, det finns något vagt kränkande i föreställningen om att vi härstammar från toffeldjur, trilobiter och simpla schimpanser. Den här vaga obehagskänslan gavs uttryck i många och välkända kommentarer och skämtteckningar i Darwins samtid. Det andra perspektivet är mångfalt värre, mer kränkande och nästan outsägligt svårt att svälja. Av det första resonemanget följer nämligen att vi, skapelsens krona, kommer att betraktas som toffeldjur, trilobiter och simpla schimpanser av de som följer efter oss.

Ändå kommer vi att framhärda. Inte bara när det gäller vår plats i den biologiska utvecklingen utan i en lång rad andra sammanhang visar det sig mera praktiskt användbart att föreställa sig ett flöde i stället för en plats. Precis som då vi ställer andra paradigm emot varandra finns det dock en del krux och oväntade konsekvenser att hantera och diskutera.

Vi hoppas vi inte förolämpar ditt intellekt genom att prata om vatten till att börja med. Det ger en bra föreställning om vad flödestänkande innebär och det finns en hel del begrepp som är praktiska – men som ännu inte har någon motsvarighet i t ex lärande, kriminalisering eller urbanisering.

Vår första reflektion är att flöden står i motsats till stillastående eller innehav. Är det väldigt ont om vatten så blir innehav värdefullt. Då är rikedom detsamma som reservoarens stillastående vattenspegel eller vattentankarnas dovfyllda kluckande. Ljudet av forsande vatten fyller dig med fasa och minsta läcka måste tätas. Är det däremot gott om vatten kan man göra sig en fördel på själva flödet. Då är rikedom detsamma som vatten som rinner ur reservoaren. Mullret från det forsande vattnet är ett tecken på att det går bra och inget är så olycksbådande som tystnaden.

De här två exemplen är tillämpliga inom snart sagt alla områden i samhället. Arlanda flygplats har ca 16.000 anställda och är därmed större än något av våra industriföretag. En av våra absolut största arbetsplatser är alltså uppbyggd kring flödet av människor, inte kring ”innehav”. För den som driver Arlanda är det alltså inget konstigt i att ju fler människor som strömmar igenom på en timme – desto bättre är det. På samma sätt som kraftverket Harsprånget ligger emellan två intressanta punkter ligger Arlanda mellan avreseort och destination – inte på en av dem.

Harsprånget kan sägas bygga på att vattnet ”vill” till en plats bortom själva kraftverket. Arlanda bygger definitivt på att människor vill någon annanstans än till flygplatsen så där är likheterna stora. Det är sedan som det börjar bli problematiskt. Vi byter bransch. Är det en fördel för svensk fotboll att Zlatan hamnade i Milan? Är det en fördel för svensk fotboll att Henke spelade för Barcelona? De allra flesta skulle förmodligen säga ja. Dragkraften från internationella storklubbar skapar ett flöde som bidrar till att 7-åringar spelar boll, att Kirsebergs IF har engagerade juniorer, att Åtvidaberg krigar i tvåan och att MFF då och då nosar på Champions League. Hade det varit bättre om våra svenska storspelare stannat i svenska klubbar? Nej, förmodligen inte. Det hade varit som om höjdskillnaden mellan reservoaren och älvens utlopp försvunnit. Själva gravitationen, det som gör att vattnet tvingar sig förbi turbinbladen, hade upphört och vi hade fått behålla vattnet – men blivit av med elektriciteten.

Några iakttagelser vi gjort i det här sammanhanget är:
Om innehav är viktigt skall man ha litet eller inget utlopp. Det betyder att inget vatten – och inga spelare – lämnar klubben. För att klara att behålla så många som möjligt måste man begränsa tillflödet. En hög tröskel eller höga intagningskrav bidrar alltså till att skapa ett värdefullt och mångårigt innehav. Om innehav är viktigt kan man mycket väl ha en pump någonstans i systemet. En pump är en apparat där man tillför energi till någon form av skovel som i sin tur pumpar upp vattnet till reservoaren där man förvarar det. Så till exempel pumpar vi upp vatten i vattentornet i Örebro.

Om flödet däremot är det överordnade måste utloppet vara fritt. När man fått ut en vettig energimängd av det förbipasserande vattnet skall det möta så litet motstånd som möjligt när det lämnar turbinen. Vad är en vettig energimängd? Kostnaden för att få ut den sista gnuttan energi ur en liter fallande vatten är så stor att det alltid lönar sig att släppa ut vattnet och i stället ta hand om den första gnuttan energi ur en ny liter. Följer du med på den historian? Inga hinder för inflödet och inga hinder för utflödet och däremellan en turbin som plockar den del av energin som är rimligt enkel att komma åt. En turbin ser lustigt nog ut som en pump – fast tvärtom. En turbin är en skovel som tar energi ur vattnet så att vi kan använda energin någonstans där vi behöver den.

Föreställ dig nu att vi inte alls pratar om vattenkraft och inte heller om fotboll. I stället funderar vi på de svenska högskolorna och universiteten. Den första frågan är om det är ont om – eller gott om – studenter och akademiker. Det är en intressant fråga eftersom det var ont om dem för femtio år sedan men gott om dem i år. När det var ont om akademiker var företaget en reservoar av kunnande, universitetet var en pump som för skattemedel pumpade upp studenter till reservoaren. Intaget var begränsat och ingen förväntades lämna reservoaren på annat sätt än med fötterna före.

De senaste åren har vi konstaterat att det finns hur många akademiker som helst. Inte bara i Sverige utan i världen. Då skulle man kunna fundera på universitetet som en turbin i stället. Studenter som vill från a till b måste passera Uppsala och därvid lämna ifrån sig en del av sin energi. Det skulle kräva ett stort inlopp (inga avgifter för utländska studenter) och ett stort utlopp (inga särskilda hinder för att lämna eller hoppa av). Vi skall i det följande inte reda ut hur en sådan konstruktion skulle se ut i detalj utan lämnar det till läsaren med stort förtroende. Tankeexperimentet har en del intressanta vidareförgreningar dock. Vad betyder det om en stad inte längre är, i första hand, en plats med stora resurser utan i stället en plats där stora flöden passerar? Blir diskussionerna om AstraZeneca i Södertälje annorlunda om Södertälje är en ”turbin” i stället för en ”reservoar”? Är det helt enkelt så att vi, allt för länge, betraktat våra företag och organisationer som värdefulla tankar med värdefullt innehåll när de borde varit kanaler med hastigt strömmande vatten?

Är det helt enkelt så att lärande förhåller sig till kunskap som flöden förhåller sig till reservoar? I så fall är den lärande orten lika hotande för industribevararen som den biologiska evolutionen var för den som trodde på den eviga människans eviga överläge. I så fall är människor som flyttar på sig detsamma som bokstavligt och samhälleligt lärande och i så fall är nationalisters och Sverigedemokraters motstånd mot immigration bara ett annat sätt att bekämpa föreställningen om flöden – i motsats till den om beständiga platser. Då blir bevarandet av traditioner och bekämpandet av människor som flyttar på sig plötsligt exakt samma sak som motstånd mot evolutionsläran och räddandet av SAAB.

Vi vill gärna peka på några av de företeelser som finns i vattenflöden och vars motsvarighet vi letar efter i andra sammanhang.

Trots att det finns ett bra inflöde, en bra kanal och ett bra utflöde uppstår oväntade och ofta oönskade virvlar, motstånd, bakströmmar och vågor som förstör det jämna porlande vi tänkt oss. Turbulenta flöden är svårhanterade eftersom de bygger på otroligt komplicerade samband mellan vattenmolekylerna och mellan dessa och omvärlden. Effekterna av turbulens är ofta sådana att de flöden som fungerar utmärkt vid en viss hastighet blir helt oförutsägbara vid en annan.

Alla som försökt ta sig fram i en långsam folkmassa på en gågata vet att det går fortare på egen hand än om du måste hålla ihop sällskapet. Tio människor som tar sig fram var och en för sig kommer alltså – tillsammans – fram fortare än om de försöker gå i samlad tropp. Betyder det att ett stort företag, en stor organisation eller ett stort parti alltid kommer att vara långsammare än själva världshistorien? Betyder det att det företag som försöker ta sig fram tillsammans med sina kunder kommer att tappa mark jämfört med de som tar sig fram oberoende av kunderna, men möjligen upptäcker att man nått till samma ställe när man väl är där?

Meandrar kallas det när en flod gradvis påverkar sin omgivning genom att bli allt slingrigare. En flod som rinner i relativt mjuk terräng kommer att skapa allt större krökar. Det har att göra med att vattnet rinner fortare i ytterkurvan än i innerkurvan och därför gröper ur stranden utvändigt. Kurvan blir större och större och kan till slut bli mycket nära en fullständig ring. Vid det laget kommer floden att försöka rinna kortaste vägen nerför och kortsluta sig själv. Det bildas en korvformad sjö av stillastående vatten och proceduren kan mycket väl upprepa sig själv lite längre ner. Betyder det att människor, organisationer och orter tenderar att göra allting lite, lite krångligare till dess någon upptäcker en radikal genväg och lämnar efter sig en avsnörd damm av stillastående verksamhet?

De här resonemangen förtjänar att grävas i lite mer. Vad är lärandets motsvarighet till meandrar? Vad är en stads motsvarighet till en reservoar? Vad är ett företags motsvarighet till att gå i klunga i kön på gågatan? Vad är försäljningens motsvarighet till turbulens? Finns det anledning att tro att politik drabbats av vågbildningsmotstånd, d v s när det arbete vi gör för att driva rörelsen framåt helt sugs upp av vågorna som bildas runt oss – och ingenting finns kvar för framdrift?

Vi menar bestämt att det här är relevanta frågor. Vi är övertygade om att urbaniseringen handlar om människors flöden, och behov och önskan om, flöden. Vi tror att de punkter där:

Människor, energi, information, varor, tjänster och kapital
flödar med minst motstånd också är de platser där förändring – eller som vi säger – lärande pågår som mest. Det i sin tur är de platser där vi har bäst förutsättningar för innovationer, utveckling och ett bättre liv. Det är inte ett hot mot landsbygden, däremot är det ett hot mot de orter, organisationer och individer som betraktar det de har som viktigare än det som kan tänkas strömma igenom.

Darwin hade rätt. Livet är inte särskilt begripligt om jag tror det är en plats. Om det däremot är ett flöde så blir det så väldigt mycket lättare att förstå…

Lämna en kommentar