8298496573_04a0a76d24_b

Vi är på väg in i en värld där välfärd och försörjning beror mer på innovationsförmåga än på kunskap. Om detta kan vi skriva, och har vi skrivit, mängder och längder. Men inte den här gången. I stället vill vi, med PISA-resultaten som dov underton, prata om något annat. Närmare bestämt tre andra saker. Innovationer, innovatörer och innovationssystem. Tyvärr har de här tre så stora likheter i stavning att de ofta förväxlas. Kanske går det att skylla på minskande läsförståelse?

Skulle vi i stället tala om glödlampan, Thomas Edison och General Electric blir skillnaden uppenbar.

Glödlampan är en innovation. Den var oerhört lönsam för sin tid och den har många, oproportionerligt många, motsvarigheter i svensk industrihistoria. Kullagret, TetraPak, kylskåpet, dynamiten och AXE-växeln är innovationer som försörjt massor av svenskar. Varje innovation har sin historia. Några är produkter av snilleblixtar, andra av hårt och långvarigt arbete. En del kommer ur lagarbete, andra är enstöringars livsverk.

Thomas Edison, som uppfann glödlampan, var en innovatör. Han uppfann inte bara glödlampan utan också fonografen, börstelegrafen, vaccumpumpar och stencilapparater. Han var alltså inte särskilt bra på glödlampor utan i den mån han var specialiserad så var han specialist på själva uppfinnandets och problemlösandets profession. För att kalla sig författare bör man, enligt Sveriges författarförbund, ha publicerat två böcker. Inte en – inte ens en och en reviderad upplaga. Det är en vettig regel. En innovatör, i det här avseendet, är en person som har gjort minst två innovationer – men förmodligen många fler. John Ericsson, Gustaf de Laval och Håkan Lans är några av våra svenska motsvarigheter. Innovatörerna är också effekter av till synes slumpvis spridda orsaker. Några har god skolning, andra inte. Några har hållit på sedan barnsben – andra har en mer målinriktad och metodisk karriärutveckling bakom sig.

General Electric, slutligen, är ett innovationssystem. Det är alltså ett organiserat och samlat system som skapar innovatörer – och därmed innovationer. Deras slogan är ”imagination at work” och deras produkter spänner över hela området – från glödlampor via flygteknologi till bankverksamhet och matlagning. Den gemensamma nämnaren är att de bygger innovation.

När man, i debatten, hävdar att vi i Sverige alltid, genom århundraden, varit bra på innovation så blandar man bort korten. Sanningen är att vi haft ett antal stora innovationer, d v s uppfinningar, som försörjt oss. Kullagret med runda kulor som uppfanns av Sven Winqvist (patent 1907) låg till grund för både SKF och Volvo. Volvo var för övrigt namnet på ett utvecklat kullager långt innan det blev ett bilmärke. Det betyder ingalunda att Göteborgare – eller svenskar för den delen – var särskilt innovativa som grupp. 1907 var de allra flesta Göteborgare fortfarande relativt lågt utbildade kroppsarbetare. Inte heller var Winqvist någon stor innovatör. Han hade förvisso en rad patent men de var närbesläktade och i huvudsak vidareutveckling av samma grundintresse.

Väldigt många människor levde alltså – på den här tiden – i många år på en eller ett par uppfinningar. Men det innebär inte att vi hade en särskilt innovativ befolkning. Inte heller var vår skola, eller vårt samhälle, inriktat på att skapa innovatörer. Tvärtom var de allra, allra flesta reserverade en plats i Torslandaverken på Volvo eller i TetraPaks fabrik i Lund.

Det som nu händer – och som är så svårt att få förståelse för – är att ett land inte längre kan leva på innovationer, eller ens på innovatörer. Vi måste skapa innovationssystem, d v s vi måste bygga ett samhälle som serieproducerar innovatörer – i stort och i smått. Den som hävdar att ”Bill Gates kom minsann från Harvard” eller att ”Niklas Zennström läst i Uppsala” missar hela poängen. Vare sig Microsoft eller Skype är intressanta. Inte heller Gates eller Zennström.

Det vi måste lära oss – och det ganska fort – är hur det samhälle ser ut som regelmässigt och seriemässigt producerar Zennström efter Zennström, Lans efter Lans och Branson efter Branson. Då har vi börjat bygga ett samhälleligt innovationssystem. Då har vi också förstått att innovation är inte en uppfinning, forskning är inte produktutveckling och nyfikenhet kan inte målstyras.

Sverige kan inte leva på gamla glödlampor och våra pensioner kommer inte att säkras av en eller annan uppfinnare. Det är bara vår förmåga att fostra innovatörer, i stor skala och i massor, som kommer att försörja nästa generation.

För att komma dit måste vi inse att det finns en absolut motsättning mellan målstyrning och nyskapande förändring. Och vi måste ta itu med elefanten i rummet, tradition är motsatsen till innovation.

Först då kan vi sluta prata om skillnaden mellan innovationer, innovatörer och innovationssystem.

Lämna en kommentar