En god journalistik kräver mer kapitalism, åtminstone krävs en rakare koppling mellan lönsamhet och hög professionalism.

CC by Shenamt
CC by Shenamt

Någon har sagt att kapitalism är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för demokrati. Kanske är det tvärtom.

I mina gamla böcker från Handelshögskolan läste man om en viktig förutsättning för en hälsosam och fungerande kapitalism – en fri tillgång till information – så att en sund konkurrens kan upprätthållas och ge medborgarna god kvalitet och bra priser – och en rimlig intjäning till kapitalisten själv. Fri tillgång till information kräver i sin tur en fri press.

Så viktig är pressfriheten att alla medlemmar i EU har skrivit in ett skydd för det fria ordet i sina grundlagar. Tryckfriheten är en del av de mänskliga rättigheterna. Hur står det till med den fria pressen, den som i lag fått rättskydd för att kunna granska samhällets makthavare utan risk för vedergällning? Hur sköter journalisterna sitt samhällsuppdrag?

På ytan är allt fint. Men den stora frågan är hur våra ”ladies and gentlemen of the press” använder sig av den förmånsställning folket givit dem i demokratins namn?

Det finns många gedigna företrädare för skrået som står upp för medborgarnas högt ställda krav. Er fortsätter vi att hedra varje dag vi läser, lyssnar på eller beskådar era alster och vi får inte glömma att ge er vår uppskattning. Ni vet att det är läsarna som betalar era löner – inte samhället, inte mediaägarna, inte annonsörerna – utan alla vi som genom att köpa, beskåda och läsa era alster gör media intressanta för annonsörer och lönsamma för mediaägaren.

Detta är en reflektion som rör de mindre eftertänksamma journalisterna. Har ni verkligen funderat på vem som är er uppdragsgivare?

Visst vet ni innerst inne att vi aldrig glömmer när ni går andras ärenden och okritiskt, och utan att ange källan, vidarebefordrar pressmeddelande. Som ni vet är er uppgift är att granska och kritisk pröva allt – jag upprepar allt – så att vi läsare slipper tvivla på de uppgifter som förmedlas via er av personer eller företag, ibland med grumliga motiv. Hänvisar ni alltid till källan när det är befogat så att vi kan verifiera om det är fakta eller åsikter som vi får oss till livs. Låter ni bli överdrifter och sensationsmakeri?

Finns det någon på redaktionerna som har ställt sig frågan om vi läsare/tittare/lyssnare verkligen vill ha ett utökat utrymme för inlägg som skall skapa debatt till förmån för särintressen. Borde inte dessa voluminösa drapor i ärlighetens namn förses med ursprungsbeteckning – är det inte väsentlig information att inlägget är skrivet av PR byrån XX på uppdrag av organisationen Y. Vi vill själva kunna bedöma trovärdigheten i inläggen och inte luras att tro att de är journalistiska produkter.

Har ni klart för er att vi anser det ett skrattretande bevis på lathet (eller feghet) att journalister intervjuar journalister i stället för att tala med dem som var med på riktigt. Ni kommer inte undan med att skylla på att era journalistkamrater är så mycket duktigare på att besvara frågor, speciellt när de är tillrättalagda. Vi vill komma närmare det genuina och slippa det regisserade. Att förmedla information och granska skeenden är inte samma uppgift som att skapa underhållning.

Nog är det bekant för er journalister att vi nogsamt observerar, och lägger på minnet, när ni i intervjuer avstår från att följa upp med väsentliga motfrågor – till och med när överheten lämnar öppet mål. Varför fattar inte alla att vi läsare kräver att ni sköter granskningsuppgiften med integritet och inte räds att makten ibland subtilt hotar med att inte ställa upp för sådana journalister som anses besvärliga. Det verkar som om somliga av er är mer angelägna om vårda ert varumärke hos överheten än hos läsarna. Det gäller visst att bli inbjuden till de rätta mötena. Det är löjligt att inbilla sig att en journalist kan granska makten genom att sitta i knäet på makthavaren.

Den verksamma ingrediensen i den goda kapitalismen är det som ger medborgarna makt. Att rösta med fötterna. Genom sina val utövar kunderna sin makt över marknadens aktörer och försöker sortera bort det som är oseriöst och mindre värt. Den stora frågan till er journalister är hur ni bistår i den processen. Skall ni hjälpa en norsk prinsessa att sälja en bok om hur änglar styr våra liv? Är det väsentligt att lyfta fram på nyhetsplats årets julklapp sex veckor före jul. Ni har inte fått förtroende under vår grundlag för att skapa tvivelaktig underhållning – det finns andra som skall syssla med det.

Så hur ser framtidens journalistiska uppdrag ut – åtminstone för den närmaste framtiden? Vi har fortsatt behov av en fri press som både vill och förmår granska det kapitalistiska systemet. Hur skall ni manövrera i det nya landskapet av social media?

När allt i våra marknader fragmenteras i en allt snabbare takt blir det allt svårare att som medborgare få en överblick av det som är relevant. Vi har svårt att välja klokt i brist på trovärdig och lättillgänglig information. Hur skall vi hitta fram till det som är bäst för oss. Vi behöver mer än Råd och Rön, vi behöver hjälp av en journalistkår med hederskänsla.

Det sägs att kirurger begraver sina misstag och arkitekter planterar vildvin kring de misslyckade husen. Vad gör journalisterna? I nästan alla verksamheter ses det som en styrka, något som skapar förtroende, att vidgå sina misstag. Är det bara Göran Lambert och den mindre professionella delen av journalistkåren som besväras av att stå upp och erkänna det som kan ha blivit fel.  Båda domare och journalister skall granska och söka sanningen. Inget annat. Deras egna åsikter kan de spara till det privata umgänget.

Så vad har allt detta med kapitalism att göra?

Kapitalismen är en nödvändig förutsättning för demokrati sade vi initialt. Vi kan inte tänka oss ett samhälle i vilket journalisten kan undvaras. Och ändå verkar det finnas färre yrkeskunniga och yrkesetiska skribenter per capita, och fler och fler klickgenerande, rubriksättande och sensationsskapande personer i media. Hur kan vi återskapa en marknad där det är lönsamt att hedra journalisthantverket. Där mediabolagen kan finna lönsamhet utan att behöva prostituera sig och sina medarbetare.

Vi behöver göra vad vi kan för att den tredje statsmakten skall vara tillräckligt rustad för att försvara demokratins krav på det fria ordet. Vi behöver alla en yrkesskicklig och orädd journalistkår som inte fuskar eller tar genvägar.

2 kommentarer till Om kapitalism och journalism

  1. Morgonnyheterna i dag, kina går om USA vad gäller handelomsättning. Kapitalismen i sig är motsattsen till demokrati, enligt Björn Whalros i intervju DN 2012. Kina perfekta kombinationen, diktatur med bästa ekonomitillväxten. Att journalistiken blivit allt mer marknadsanpassad, säger väl samma, lyhördhet till lönsamheten, annars ingen journalistik.

    Svara

  2. Huvudet på spiken om en av de största farorna som riktas mot demokratin – dålig journalistik ger oinformerade väljare.

    Svara

Lämna en kommentar