Hultsfred var och är ett unikt exempel på hur samverkan mellan olika samhällssektorer skapar synergier, mervärden och tillväxt. Runtomkring Hultsfredsfestivalen växte en uppsjö av nätverk och samarbeten fram och Hultsfred blev synonymt med det framgångsrika moderna svenska musikklustret, en industri med jobb, utbildningar och forskning. Nu flyttar festivalen till Sigtuna.

Vad händer när varumärken, likt Hultsfredsfestivalen, som varit knutna till lokalsamhället bryter sig loss? Vilken betydelse får avsaknaden av Hultsfredsfestivalen för musikklustret i Hultsfred? Vilken betydelse får det för regionens framtida utveckling när spelplanen radikalt förändras?

Fenomenet Hultsfred

Berättelsen om Hultsfredsfestivalen är en berättelse med toppar och dalar. Den börjar med skapandet av den första festivalen 1986 som i sin tur skulle ligga till grund för fenomenet Hultsfred, vilket beskrivs på följande vis på Lunds Universitets sida för den nyligen utgivna avhandlingen Rock´n´roll Hultsfred. Ungdomar, festival och lokal gemenskap av forskaren Jonas Bjälesjö;

[…-…] Hultsfred […] skapades från början genom mötet mellan lokalsamhällets trygga föreningsverksamhet och ett gäng musiknördar som knappt var myndiga. Genom vilda idéer, djupa konflikter och heta diskussioner uppstod en alldeles särskild sorts kreativitet på just denna plats. [..-..] En viktig orsak till framgångarna var hur arrangerande Rockparty skapade fenomenet Hultsfredsfestivalen tillsammans med en mängd aktörer och hur de gemensamt skapade föreställningar och myter om denna årligt återkommande begivenhet.

Festivalen och klustret är två parallella framgångshistorier som förstärker varandra. Medan klustret växte i takt med festivalens framgångar, odlade och levde festivalen på myten om den svenska festivalsommaren. Att åka till Hultsfred var synonymt med en pilgrimsfärd, det var en upplevelse väl värd att betala för. I kommodifieringen av Hultsfred låg berättelserna om musiken, stämningen, festivalbesökarna, campingen. Hultsfred var någonting unikt.   Tiotusentals människor åkte till ”obygden” för att campa på en lerig åker och betalade för det. Hultsfred appellerade till festivalbesökare med att vara en unik upplevelse som inte gick att få någon annanstans. Men berättelsen om Hultsfred som den självklara ”äkta” festivalen gick i kras då marknaden svämmades över. Då konkurrens och prissättning gjorde att det inte längre spelade någon roll för festivalbesökare var någonstans den leriga åkern var belägen. I enlighet med marknadens logik avgjorde tillgång och efterfrågan att festivalen 2010 ställdes in på grund av dåliga försäljningssiffror. 2011 såldes festivalen till den tyska festivalarrangören FKP Skorpio och 2012 återuppstod festivalen. Men det året kom bara 17 000 besökare till de småländska skogarna. Återigen såldes för få biljetter, vilket ledde fram till att de nya ägarna tog beslutet att flytta festivalen 2013. Många menade att festivalen nu nått det definitiva slutet med flytten till Sigtuna utanför Stockholm. Att de nya ägarna, FKP Scorpio, i och med flytten, också dödat festivalen. Att de bara brytt sig om det starka varumärke Hultsfred. Men har Hultsfred någonsin varit någonting mer än bara ett varumärke? Spelar det verkligen någon roll exakt var den leriga åkern är belägen?

Upplevelseindustrins logik

Att Hultsfred sakta men säkert gick med allt större förluster och attraherade allt mindre festivalbesökare beror inte på en försämrad kvalitet eller att festivalen fatalt misslyckat med att bli bättre. Det beror på att omvärlden hunnit ikapp, att så många andra festivaler dykt upp på marknaden och att dessa gradvis blivit bättre och bättre. Trots att Hultsfred fortfarande var bland det bästa som en festivalbesökare kunde uppleva, var avståndet till den näst bästa festivalen och likvärdiga alternativ försumbar. Det unika har försvunnit. Festivaler har sedan Hultsfreds födelse blivit mainstream;

Trots att Hultsfred hyllades inför festvalen 2004 av Sveriges musikskribenter […] så tappade festivalen för tredje året i rad. Många menade att den investering i något farligt och annorlunda som en festivalbiljett innebar för några år sedan försvunnit. (Jonas Bjälesjö i Kulturell Ekonomi)

Flytten av Hultsfredsfestivalen är en logisk utveckling i en värld som präglas av en övergång från ett statiskt platsbundet samhälle till ett flödessamhälle där människor, idéer, kapital, varor , tjänster och varumärken rör på sig. Samhällsutvecklingen går från platsekonomi till upplevelseekonomi utifrån en logik som säger; ”Kommer inte folket till Hultsfred så får Hultsfred komma till folket”. I en allt mer globaliserad värld är det en självklarhet att varumärken är platsoberoende, att de söker sig vidare i jakt på konsumenter och vinst. Exemplet Hultsfred visar att festivaler inte är något undantag. Starbucks, Nordic Choice, Disneyland Paris och så vidare är exempel på hur upplevelser förpackas för att kunna placeras och existera varsomhelst, i Hultsfred eller Sigtuna, i Stockholm eller Paris. I upplevelseekonomin är festivaler inte längre platser utan upplevelser och upplevelser är till sin natur mycket mer flexibla än vad platser är. Hultsfredsfestivalen är den första men i allra högsta grad inte den sista festivalen som omformas från plats, till varumärke och upplevelse.

Musikkluster som faktor för regional utveckling

Vad händer med Hultsfred som plats när det inte längre finns en festival? Om människor inte kommer till orten för Hultsfredsfestivalen, hur ska Hultsfred som plats överleva? För kommunen innebär naturligtvis flytten ett bakslag. I åratal har man investerat miljoner i festivalen och på sin hemsida skriver man följande;

Hultsfreds Kommunala Industriaktiebolags insatser under årets festival skulle ha varit 300 000 euro, vilket nu inte kommer att betalas ut till FKP Scorpio.

– ”Nästa steg blir att sätta oss ner med Folkert Koopmans för att diskutera hur båda parter kan fortsätta att förstärka och utveckla varumärket Hultsfred, främst inom utbildningssektorn”, säger Lars Rosander, kommunalråd i Hultsfreds kommun.

Investeringar görs och kommer fortsätta att göras i platsen Hultsfred och i de näringar kopplade till musikindustrin som fortfarande finns kvar på orten. Kvar finns Rockcity, musikklustret som är resultatet av över 25 års festivalliv och musikskapande. Kvar finns fortfarande många av de människor som varit drivande bakom festivalen. Kvar finns de nätverk och intitativ för de kreativa näringarna. Kvar finns också Campus Hultsfred med utbildningar och forskning. Hultsfredsandan är alltså inget som per automatik följer med varumärket, det är inte en upplevelse utan en drivkraft som skapas mellan människor, lokalsamhället, föreningar och näringsliv. Frågan ärom musikklustret kan överleva utan festivalen? Det får framtiden utvisa. Hultsfred har redan sin kreativa infrastruktur, sina nätverk och sina människor. Orten är inte frikopplad från världen (vilket festivalflytten visar).  Det blir nu desto viktigare att ta sig ur tankemodellen om statiskhet och inse att varumärket Hultsfred också innefattar berättelsen om en kommun som frammanat musikkluster och att denna erfarenhet sträcker sig bortom enbart musik. För kommunen finns det mycket fördelar i att fokusera på det som finns kvar; att fortsätta berätta berättelsen om hur kluster överlag fungerar och lära andra hur kluster skapas, växer fram och överlever sina egna produkter är en viktig insikt och förståelse i en komplex värld. Runtom i världen försöker regioner klura ut hur kluster skapas, om klusterbildning går att styra eller om dessa bara är en lycklig slump? I Sverige skapas i detta nu Boomtown i Dalarna, en mångmiljonsatsning. I Kina, i Pinggudistriktet i Penking, läggs grunden för världen största musikkluster – ”China Music Valley”. Dessa och flera andra påbörjar en process som kräver förståelse.

Just den typ av förståelse som Hultsfred potentiellt besitter kan bana vägen för Rockcity och för kommunen att bli en glokal aktör. Att varumärket Hultsfred rör sig bort från orten innebär därför inte ett hot utan en möjlighet; det innebär en spridning av varumärket och det gäller det att rida på den vågen. För även Hultsfreds kommun och dess musikkluster måste kunna flytta på sig, om så inte fysiskt så på alla andra tänkbara sätt, med människor, idéer, kapital, varor och tjänster.  Om världen inte kommer till Hultsfred så får Hultsfred komma till världen.

Referenser;

Aronsson, Lars; Bjälesjö, Jonas; Johansson, Susanne; Kulturell ekonomi. Skapandet av värden, platser och identiteter i upplevelsesamhället. Studentlitteratur. 2007.

 

2 kommentarer till Om världen inte kommer till Hultsfred så får Hultsfred komma till världen.

  1. Ännu en fråga blir då väl vad som händer med ”äktheten” i denna festival, såld till mer penningstarka intressen och fysiskt flyttad från sitt ursprung?

    Svara

    1. Om festivalen upplevs som ”äkta” av besökarna är den rimligtvis också ”äkta”, oavsett var festivalen fysiskt finns eller vem som äger den. En subjektiv uppfattning kommer ju alltid att vara äkta!

      Svara

Lämna en kommentar