SVERIGE / KOMMUNERNA: Umeåregionen är känd för sin långtgående samverkan men nu ska Regionförbundet i Västerbotten ta ett steg till. Under 2010 kommer man agera katalysator och mentor för att ytterligare öka samarbetet. – En av de viktigaste frågorna är att säkerställa kompetensförsörjningen, säger Ewa-May Karlsson, (c), vice ordförande i Region Västerbotten.  

Det var redan i november förra året som regionstyrelsen tog beslutet om att på ett mer aktivt sätt stödja mellankommunal samverkan i länet. Men beslutet innebär att kommunerna genom regionförbundet nu väljer att växla upp ambitionsnivån och tänka mer okonventionellt och kanske våga bryta helt ny mark.
 
Traditionellt – fast omfattande
Hittills har samarbetet i västebotten varit av ganska traditionellt slag även om det varit mer omfattande än på många andra håll. Kommunerna har i många fall gått samman kring drift och underhåll inom områden där platsen för verksamheten har varit av underordnad betydelse.
Ansvariga tjänstemän för IT och näringslivsfrågor träffas exempelvis regelbundet och ansvariga politiker för miljö, bygg, vård och omsorg träffas på liknande sätt för att utbyta erfarenheter och emellanåt göra gemensam sak i olika frågor. Dessutom har man satt upp en särskild delegation för utbildningsfrågor.
Inspirationen till förslaget som Regionförbundet sedan tog beslut om kommer från Ewa-May Karlsson som både är vice ordförande i förbundet men också kommunalråd i Vindeln som är en av regionens minsta kommuner.
– Jag har ju som kommunalråd för Vindeln och därigenom medlem i den mindre Umeåregionen, sett hur vi lyckats vända ett beteende där vi slagits om företagsetableringar till att sedan lång tid tillbaka samarbeta kring allt fler verksamhetsområden och det här förhållningssättet har jag velat ta med in i vårt Regionförbund, säger hon.
 
Några eller alla?
För hennes del så handlar förslaget inte bara om att samarbeta mer utan hon ser detta även som ett klart alternativ till att slå samman kommuner.
– I grund och botten så tror jag inte att sammanslagningar här i norr löser några problem egentligen. Vi har ju kvar de långa avstånden ändå.
Och då förlorar ju ingen på om vi prövar mer av samverkan så långt det går, säger hon.
Men finns det verkligen några hinder på vägen eller upplever ni bara öppna dörrar för att ni tar er för?
– Det skulle möjligtvis vara förvaltningscheferna som sätter sig på bakhasorna. De kan emellanåt peka på kommunspecifika värden som de menar går förlorade. Men det förekommer även att politikerna blundar för situationen och inte vågar ta de nödvändiga besluten, säger Karlsson.
Nu driver ju Umeåregionen mycket av dessa frågor för 6 av länets 15 kommuner. finns det inte risk för dubbelarbete, krockar eller rent av konkurrens?
– Nej det tror jag inte. På den punkten är vi väldigt pragmatiska. Det handlar mer om hur många kommuner som sluter upp kring en idé där de vill samarbeta. Handlar det bara om kommunerna runt Umeå så blir det Umeåregionens sak men vill fler hänga på så tar regionförbudet vid, säger hon.
 
Intern regional fördelningspolitik
Ett av de sista samarbetsprojekten – en gemensam telefonväxel – placerades också i Bjurholm och gav jobb åt flera. Hon menar att liknande regionala fördelningspolitiska aspekter hela tiden finns med när placeringen av gemensamma verksamheter beslutas; de minsta ska inte bara överleva utan också leva.
Kommunchefen i Bjurholms kommun, Kurt-Allan Egelby, ser också vinsterna med upplägget:
– Här i Bjurholm så är nog ökad samverkan ett klart alternativ till att sluta upphöra som egen kommun.
Är politiken inom båda blocken överens i den frågan?
– Ja här finns inga skillnader.
 
Ewa-May Karlsson menar att det mycket väl kan vara dags för att ta samarbetet till nya nivåer. Hon är exempelvis inte främmande för att tänka tanken om gemensamma förvaltningschefer mellan kommunerna.
– Men då vill det till att vi också lyckas utforma tjänsterna på ett sätt som gör dem både möjliga att utföra och attraktiva att söka, säger hon i samma andetag.

 

Ett nationellt kompetenscentrum
Ni som samarbetar så intensivt, har ni i Västerbotten börjat prata om hur de enskilda kommunernas inflytande skulle kunna se ut i en större Norrlandsregion? Västra Götaland och Skåne har ju sina modeller.
– Vi har tänkt tankarna men inte alls satt ned foten. När vi har tittat på de goda exempel som finns så kommer vi nog på hur vi vill ha det själva, säger Ewa-May Karlsson.
Själv är hon övertygad om att det behövs någon närmare form av samverkan mellan kommunerna om en storregion blir en verklighet. Men just nu går hennes egna tankar mer ut på att dra nytta av de erfarenheter som man redan gjort
– Jag skulle kunna se Västerbotten som nationellt centrum dit man vänder sig om man vill få inspiration kring hur kommuner kan samverka. Samma sak gäller om man vill dela med sig av sina egna goda exempel, säger regionstyrelsens vice ordförande.
 
Länk till Region Västerbottens beslut om ökad samverkan:
 
Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Per Holmström
Lämna en kommentar