SVERIGE: Kan så kallad följeforskning bli en av nycklarna som bidrar till att svenska regioner lättare anpassar sig till konkurrensen i omvärlden? Det hoppas Göran Brulin, Tillväxtverket, som ser forskning som ett sätt att väva in lärande i större regionala utvecklingsprojekt och program.  

Allt fler regionala utvecklingssatsningar finansierade med medel från EU:s struktur- och socialfonder följs i dag upp på ett nytt sätt. I linje med EU-kommissionens krav på det som kallas ”Ongoing evaluation” så har man under den här programperioden val att satsa på så kallad följeforskning för att utvärdera projekt och program.
Det nya med denna metod är att en forskare fungerar som bollplank till projektledningen under hela programtiden, genom exempelvis praktiska råd och reflektioner kring både måluppfyllelse och metodik. Under tidigare programperioder har utvärderingarna alltid kommit i slutet, och inte varit så inriktade på hur man gått tillväga, utan snarare bestått av uppräkningar av kostnader och statistik. 
 
Så hur pass klarar man att omsätta de goda ambitionerna om lärande genom följeforskning? Återförs erfarenheter och kunskap till genomförandeorganisationen, strukturfondspartnerskapen och de regionala utvecklingsaktörerna? Leder den fortlöpande utvärderingen till förbättringar?
                                
Gillar trenden
Ett av de konsultföretag som i dag anlitas för följeforskningsuppdrag är Rambøll Management i Stockholm. Jens Heed är en av dem som har ansvar för den typen av projekt.
– Just nu rullar vi ett tiotal följeforskningsprojekt. Personligen tycker jag att det här verkar vara ett steg i rätt riktning.
Något som däremot förbryllar konsulten är hur Tillväxtverket tänker sig ta tillvara på allt material som följeforskning bidrar med.
– Det här är ju en jättesatsning, och för oss är det inte solklart hur man knyter ihop påsen nationellt. Förutsättningarna för lärande mellan enskilda projekt och olika programområden måste bli klart begränsat, säger han.
 
Bättre förspänt än andra
Däremot har han bara positiva upplevelser i mötet med de enskilda projekten.
– I vissa fall skriver vi bara rapporter och i andra fall går
vi mer handgripligt in och ger vägledning. Vi har hittills inte haft några svårigheter utan de ansvariga inom projekten har varit öppna för reflektioner och förslag som vi kommit med. – Jag är övertygad om att de som valt den här typen av uppföljning har det bättre förspänt än de som valt bort möjligheten. Jens Heed utesluter inte att de nya följeforskningsuppdragen med tiden kan ge ringar på vattnet
 
Bara början
Jens Heed får medhåll från Märtha Puranen, som är chef i Luleå, på Tillväxtverkets programkontor i Övre Norrland, ett område som täcker in både Västerbotten och Norrbottens län. Puranen har mest positivt att säga om följeforskningen.
– Vi befinner oss i början av följeforskningens era. Därför har vi än så länge inte heller så stora erfarenheter, säger hon.
Programkontoret har på eget initiativ bjudit in till såkallade dialogmöten för projekt där följeforskning ingår och följeforskare är inbjudna. Ett möte hölls december förra året och nu planerar ett ytterligare möte i december i Skellefteå. Då kommer man att presentera följeforskningen som en möjlighet att ge utrymme för dialog och erfarenhetsutbyte.
 
Svårt med överblicken
Tänker du dig att det räcker med information, eller kan dessa möten leda till att man verkligen ändrar sina beteendemönster?
– Jag hoppas att man ska få ut mer än bara information från dialogmötena, men det återstår att se. Däremot vet jag att många fick verkliga aha-upplevelser sist då vi hade dialogmöte för ett år sedan. Likaså kläckte en projektägare en idé om att snarlika projekt skulle kunna dela följeforskare, och på så vis underlätta lärandet mellan projekten.

 

Vad handlade aha-upplevelserna om då?
– Många fick byta ut sina tidigare bilder av forskare som granskar och hänger över axeln mot en mer positiv bild där följeforskarna ger stöd och kan vara aktiva bollplank, en tillgång helt enkelt.

Finns det något du skulle vilja ha hjälp med från centralt håll?
– Det skulle möjligtvis vara att sälja följeforskningen som idé till nya projektägare, och att inriktningen av följeforskningsinsatser på programnivå förankras hos oss programchefer.
 
Lärande genom konferenser
Ansvarig för utvärderingen och följeforskningen centralt inom Tillväxtverket är Göran Brulin. Han berättar att verket redan kört igång så kallade regionala lärkonferenser som ska täcka alla åtta strukturfondspartnerskap (Sverige är uppdelat i åtta större regioner som täcks av partnerskapen, red. anmärk). På dessa konferenser finns både EU:s Mål 2- och Mål 3 – projekt (se faktaruta) representerade, och tanken är att både projektägare och följeforskare delar med sig av sina erfarenheter.  Dessutom planeras en nationell konferens i februari där resultaten av följeforskningen från hela landet ska presenteras.
 
– Vi vill ju framförallt komma åt de stora projektägarna och initiativtagare, som regionförbund, länsstyrelser, högskolor och universitet. Men även kommuner och landsting som både äger, driver och är med om att finansiera nya projekt. Det är ju bland dessa vi vill utvecklar en strategi för lärande, säger Brulin.
 
Regionala innovationsstrategier
Anledningen till att Göran Brulin är så angelägen är att regeringen i sin Forsknings- och innovationsproposition (”Ett lyft för forskning och innovation” 2008/09:50) har flaggat för att regionerna måste ta fram så kallade regionala innovationsstrategier. 
Det är fullt möjligt att den här frågan kommer upp på
bordet redan i slutet av nästa vår i samband med att vi ser över hur insatsområdet Regionala innovationsmiljöer, som står för ca 40 procent av de Regionala strukturfondsprogrammen, utvärderas med en särskild följeforskninginsats (se faktaruta), säger Brulin.
 
Det skulle enligt Brulin varit bra om det funnits tydliga regionala innovationsstrategier, så att projekten kommer in i ett tydligt tillväxtsammanhang ute i länen och regionerna.
– Västra Götaland och Kalmar är två exempel på regioner som redan startat upp det här arbetet, säger han.
– Har man inte en tydligt strategi för innovationsprojekten är det svårt att få dessa att klocka i varandra och få dem att genomföras i ett sammanhang som verkligen skapar dynamiskt mervärde. Målet på sikt måste bli att varje region kan skapa förutsättningar för en egen innovationsmiljö.
Följeforskningen är en viktig pusselbit i det arbetet.
– Regionerna måste se vad de är bra på och hur dessa styrkor kan utvecklas. Används följeforskningen på rätt sätt så kan upptäckterna bli till stor hjälp på den resan, säger Göran Brulin.
 
Fakta:
Följeforskning drivs på tre nivåer. Dels för enskilda projekt, dels för hela program inom de åtta strukturfondspartnerskapen som täcker in hela Sverige samt slutligen för hela genomförandeorganisationen som då omfattar både den regionala (Mål 2) och den sociala (Mål 3) fonden. Mål 2 syftar ökad tillväxt och sysselsättning och Mål 3 syftar till ökad kompetens och motverkar utanförskap.
 
Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Per Holmström
Lämna en kommentar