GLOBALT: Den nödvändiga kapaciteten till en snabbare omställning mot ett hållbarare samhälle finns ute i regionerna. Det slår OECD-tjänstemannen Soo-Jin Kim fast i en presentation om trender i regional utveckling i OECD-länder. Men regionernas kapacitet står och faller i hög grad med hur nationalstaterna och regionerna lyckas kroka arm, menar hon.  

Det var under konferensen ”Renewable Energy and Clean Tech – Tools for Regional Development” i den svenska staden Östersund i Jämtland i juli i år som Soo-Jin Kim fick möjligheten att presentera vad Organisation of Economic Co-operation and Development (OECD) nyligen kommit fram till. Där pekade hon på den regionala nivåns unika bidrag men också på att nationalstaterna går väldigt olika tillväga för att brygga över de gap mellan samhällsnivåerna som blir allt mer uppenbara i alla länder.
 
Nödvändiga insikter
Enligt Soo-Jin Kim finns det en rad områden mellan den nationella och regionala nivån där det i dag uppstår ett naturligt växande gap. När regionerna gått i nationalstatens ledband så har det inte heller funnits något gap. Men idag krävs att båda parter bidrar till ett fungerande samspel.
 
Gapen kan vara av olika slag. Allra först informationsgapet. Det behövs först och främst en fungerande överföring av relevant information mellan nivåerna. Att det fungerar är inte självklart.
En annan fråga är kapacitetsgapet. Statens sätt att utforma sitt stöd till regionerna, samt tillräckligt mycket kapacitet, är helt avgörande för att klara konkurrensen på sikt.
En tredje närliggande problematik handlar om finansieringsgapet. Här kan staten välja att utveckla formerna för finansiering av olika regionala utvecklingsprojekt som gör det möjligt för regionerna att bli mer eller mindre delaktiga i själva investeringen.
Ett fjärde gap handlar om administrativa gränser som inte nödvändigtvis sammanfaller med funktionella regioner. Slutligen pekade Soo-Jin Kim på policygapet, som innebär att den vertikala ansatsen inte tillåter ett effektivt sektorövergripande perspektiv.
Ökar behovet av aktiva insatser
OECD:s erfarenheter är att det behövs mer aktivt ledarskap i existerande nätverk, menar Kim. Den regionala nivån har också lättare att agera om den har tillgång till egna finansiella resurser genom exempelvis en egen skattebas eller öronmärkta statliga medel. Likaså har all form av kommunövergripande samordning kring offentlig service visat sig vara en styrkefaktor i sammanhanget. Soo-Jin Kim poängterade till sist hur viktigt det var att följa upp alla former av initiativ kring alla de gap som hon nämnt.
 
Olika länder, olika angreppssätt
Det finns ingen genväg eller något huvudalternativ för hur dessa gap kan bryggas över på bästa sätt.
– Olika länder har gått tillväga på lite olika sätt, påpekar Kim.
Länder som Japan, Polen och Portugal har valt att satsa på en mer effektiv integration av sektorspolitiken inom sina respektive centralförvaltningar.
En annan väg är den kanadensiska där man valt att anpassa sektorspolitiken till specifika regionala behov. En tredje väg hittar vi i de nordiska länderna, framförallt i Sverige och Finland, där man valt att utforma de nationella målen på ett sånt sätt att de uppfylls genom att de regionala konkurrensfördelarna stärks.
– De olika vägarna utesluter inte på något sätt varandra, utan kompletterar och överlappar delvis varandra, menar Soo-Jin Kim som också tyckte att dessa länder har allt att vinna på att låta sig inspireras av de olika vägvalen.
 
Läs mer:
 
Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Per Holmström
Lämna en kommentar