EU: Ingen vet hur sammanhållningspolitiken efter 2013 kommer att se ut. Men en sak är säker: någon blåkopia av den nuvarande politiken blir det inte. Får EU-kommissionen som den vill så blir politikens utformning en gemensam huvudvärk för den nationella, regionala och lokala nivån.  

I förra veckan höll EU-kommissionen i Bryssel för femte gången ett forum för sammanhållningspolitiken. Under två dagar skulle representanter från alla nivåer och sammanhang få chansen att säga sin mening om hur sammanhållningspolitiken bör utformas efter 2013.   Vänta med debatten Redan under inledningsanförandet flaggade Ungerns premiärminister Viktor Orbán, som också håller i EU:s roterande ordförandeskap, att debatten om den framtida sammanhållningspolitiken borde invänta debatten om nästa långtidsbudget. – Vi är inne i en mycket känslig period och om vi inleder diskussionerna för tidigt så finns risken att vi inte kan skydda euron. Som ordförande i ministerrådet uppmanar jag alla parter att ta den här debatten först efter juni 2011, då vi planerar vara färdiga med debatten kring budgeten, sade han. Samtidigt poängterade han att han ansåg att sammanhållningspolitiken var viktig och som "trots kritik ger positiva resultat" Han konstaterade också att debatten om sammanhållningspolitiken måste inkludera Kroatien, som väntas bli EU-medlemmar snart.   Starkast stöd för sammanhållningspolitiken kom från Polens premiärminister, Donald Tusk. Han menade att Polen är ett exempel på att politiken fungerar, givet att landet sköter sin ekonomi: – Det faktum att Polen på ett mycket målmedvetet sätt har omsatt politiken regionalt är ett av skälen till att vi kom så lindrigt undan finanskrisen, sade han i sitt tal.   Glöm inte solidariteten Efter lovord om den tid som varit flyttades fokus till de förändringar som föreslås i den femte sammanhållningsrapporten.   Den mest påtagliga föreslagna förändringen är att koppla ihop sammanhållningspolitiken med EU2020-strategin, som har ett tydligt fokus på innovation och ”smart” tillväxt, vilket i EU-termer är detsamma som hållbar tillväxt. Att detta var något bra rådde det enighet om, men frågan är ändå inte okontroversiell: Omsvängningen öppnar ju per automatik för frågan om vad som händer med de mest utsatta. Flera talare poängterade vikten av ”solidaritet” och vissa gjorde anspelningar på 1930-talskrisen och vikten av att extrema politiska grupper inte ska få ökat fotfäste.   EU-kommissionären för sysselsättning, socialpolitik och inkludering Lázló Andor tog upp samma tråd och poängterade hur viktig sammanhållningspolitiken kan bli på det sociala området. Europa behöver också en bättre fungerade arbetsmarknad. – Sammanhållningspolitiken måste stå som garant för att en europeisk utvecklingspolitik blir heltäckande. Rätt utnyttjad kan socialfondens medel bli en hävstång för en effektivare närings- och tillväxtpolitik, sade han.  

En politik för samhällsinvesteringar En annan springande punkt är själva processen. Sammanhållningspolitiken måste stöpas om för att bli ett politiska ”verktyg” för tillväxt. EU-kommissionens föreslår att skräddarsy kontrakt med varje medlemsland om en investeringsstrategi som EU:s olika fonder ska bidra med att finansiera. Strategin ska kunna följas upp utifrån både generella men också unika kriterier som bäst speglar de förändringar varje nation och region står inför och förväntas klara av under nästa programperiod. – De här förändringarna måste föra med sig att även städerna får obligatoriska program, blir inbjudna att påverka det nationella kontraktsskrivandet och att våra behov också märks i budgetinstrumenten, sade Hanna Gronkiewicz–Waltz borgmästare i Warzawa och ordförande för det europeiska storstadsnätverket Eurocities. Enligt Gronkiewicz–Waltz blir det inte mycket av alla fina målformuleringar om de inte backas upp av Europas städer, dit en allt större andel av befolkningen flyttar. – Vi får inte glömma att om städernas samlade potential ska kunna tillvaratas så måste vi arbeta mer flexibelt, eftersom våra stadsdelar kan vara i behov av väldigt olika insatser.   In- och utfasningar På forumet om den framtida sammanhållningspolitiken blev det också mycket debatt om kommissionens förslag om nyttan av en mellanfas för de länder som precis är på väg att kvalificera sig från en konvergensregion till en konkurrensregion. En av förespråkarna för kommissionsförslaget var Mercedes Bresso, Regionkommitténs ordförande. Hon mötte motstånd från Peter Hintze, statssekretare i tyska Finansdepartementet: – Vi tror inte på en mellankategori för dessa medlemsländer. Nya finansiella instrument kan ställa till det ytterligare. Däremot kan de nuvarande stöden anpassas så att länderna inte riskerar att halka efter i sin utveckling, sade han. På den punkten fick Hintze medhåll från EU-parlamentariern Danuta Hübner, som motsatte sig nya politiska instrument med kommentaren att ”nytt skapar krångel innan det är på plats”. Av samma skäl argumenterade hon för att avstå en ökad sektorisering, alternativt slakta sammanhållningspolitiken: – Förbättra istället det som redan finns, sade hon och fortsatte: – Det absolut bästa vore om alla fonder hölls samman och förvaltades under ett och samma tak. Tyvärr så månar varje kommissionär och varje nation om sitt och vill hålla på sitt inflytande, så därför kommer detta aldrig att ske. Men detta vore en sann förenkling! För denna kommentar fick Danuta Hübner konferensen enda spontana stående applåd.   Länk till videoupptagningar från Forumet:     Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Per Holmström

Lämna en kommentar