Mat diskuteras bäst i kök, hockey i en ishall och offentliga miljöer bör belysas på en allmän plats. Det ger bättre förståelse och ställer större krav på framställning och debattkonst.

Har offentliga platser en identitet? Hur påverkar det publika rummet och den fysiska miljön de människor som vistas och verkar där? Det var två av frågorna som ställdes vid en examination vid Linköpings universitet förra veckan. Studenter från Samhälls- och kulturanalys, SKA, presenterade analyser av olika platser i den offentliga miljön. Exempel från Norrköping och Katrineholm bildade underlag för vidare diskussioner om människors livsvillkor och välbefinnande.

En genomsnittlig uppsats vid universitet läses av färre än fem personer. Kunskapsspridningen är således försvinnande liten. Att den kunskap som produceras vid våra lärosäten inte tas till vara kan ses som ett slöseri både med tid men också med (skatte)pengar. Seminariet ovan, som ingår i CKS seminarieprogram, vill ändra på detta. Ett led i detta är att man förflyttat både examination och studenter utanför universitetets trygga miljö.  Tjänstemän och politiker från Norrköpings kommun var inbjudna att delta i detta experiment. Syftet var att studenterna skulle få återkoppling, inte bara från andra studenter och examinatorn, utan från människor som dagligen arbetar med dessa frågor. Under dagen gavs flera tillfällen för studenterna och de kommunanknytna att mötas och diskutera de gemensamma beröringspunkterna. Att den offentliga miljön som seminariet handlade om även fysiskt höll till i en publik byggnad och med en publik publik var initiativrikt.

Presentationsformen var även den ovanlig. De sex grupperna höll var sin ”Pecha Kucha” vilket betydde att hela arbetet presenteras i form av ett bildspel, på sex minuter och fyrtio sekunder. Att presentera essensen i en uppsats på några minuter måste även det vara unikt – och tidseffektivt.

Mats Brusman, professor vid Linköpings universitet, sade när Gränsbrytning pratade med honom innan examinationen att det skulle bli intressant att prova nya former och han framhöll mötet mellan studenterna och tjänstemännen/politikerna som extra intressant. Han var också mycket nöjd med experimentet efteråt och tyckte studenterna höll bra presentationer.

Jenny Gosbeck, Frida Vidén och Johanna Journath som tillsammans bildade en grupp hade analyserat Katrineholms stadsbibliotek. De ställde sig frågan om biblioteket fyllde sin funktion som ett offentligt vardagsrum. Ett publik rum, menade de, är en plats där alla kan delta utan att känna någon men ändå uppleva en gemenskap och trygghet.  Gosbecks, Vidén och Journaths Pecha Kucha gav en bild av ett klassiskt bibliotek. Mysiga sittgrupper för lässtunder, barn och lekhörna för de minsta, en kafeteria som lämpar sig som sällskaps – och samtalsplats samt en anslagstavla med diverse information. Alltså blev grundfrågan med ”ja” besvarad.

En av de tjugo bilderna utmärkte sig dock. Det var ett foto på en bokhylla med rubriken ”utländska språk”. En fråga som hade varit intressant att diskutera är när utländska språk blir svenska? Men det är en helt annan historia.

 

Lämna en kommentar