Om man kastar en blick ner i diket när man passerar tågbron över motorvägen vid Södertälje Syd, kan man se en liten rännil försvinna in i en kulvert. Det var där vikingarna gled fram när de skulle till Birka. Kanske var det också den vägen Ansgar kom när han skulle kristna nordanlanden.

Om du åker tåg kan du nog inte se det där lilla vattendraget försvinna in under SCANIAs stora fabriksområde.  Istället kan du betrakta den stora hamn som ligger en bit bort under bron. För några decennier sedan var där ett välbesökt turistmål. Södertälje Havsbad och hela badortskulturen var en stor del av Södertälje ända fram till mitten av nittonhundratalet, jämsides med den industrikultur som växte fram. Flygplan, lastbilar, glödlampor, tändstickor och mycket annat är exempel på pionjärverksamheter långt innan nuvarande Astras och Scanias dagar.

Södertälje är som en skåra i landskapet som skiljer norr och söder. Det har alltid funnits ett motstånd här – en nödvändighet att korsa gränser och ta sig över trösklar för att nå dit man önskar. Södertälje har alltid varit en plats dit man kommit någonstans ifrån för att nå dit man önskar. Några stannar. Andra fortsätter resan, oavsett om man far vidare eller blir bofast här.  I det Södertälje som växt fram det senaste 150 åren har det alltid funnits gränsöverskridare, oavsett om det gällt politik och samhälle, forskning och industri eller konst och jordbruk.

Här fanns författarna som blev syréntorpare på Mörkö och i Hölö, Bruno Liljefors med sina konstnärsvänner i Järna. På Saltskogs gård samlades kretsen runt Liljewalch ( ja, han med konsthallen i Stockholm.), och Wendela Hebbe, Sveriges första kvinnliga journalist hade sommarbostad vid Snäckviken. Arbetarrörelsen kom med drömmar om ett annat liv, och på sextio- och sjuttiotalen blomstrade konsthall, bibliotek och gästspelsscener med verksamheter som idag ter sig smått osannolika. När jag själv tänker tillbaka på de artister man fick uppleva på Estrad är det nästan så jag undrar om det verkligen är sant. Idag är bredden i det man kan ta del av i och runt Södertälje ändå större än någonsin. Allt är naturligtvis varken inte banbrytande eller gränsöverskridande, åtminstone inte på det stora planet. Vad en konstupplevelse betyder för individen är det nästan omöjligt att veta för någon annan.

Några exempel finns ändå på det som har betydelse både för enskilda och för samhället i stort. Den antroposofiska rörelsen kom för nu ganska läge sedan att slå sig ned i Bruno Liljefors gamla ateljéhus vid Ytterjärna kyrka. Sedan dess har ett en stor verksamhet vuxit fram, med sjukhus, lärarutbildningar, naturbruksskola, kulturverksamheter och mycket mer.  Arkitekturen på byggnaderna är bara den värd ett besök. Störst av dem är Ytterjärna kulturhus (man kan se det från E4an) – en plats för gästspel och aktiviteter på ofta högsta internationella nivå. Här var Batsheva Dance Company för en tid sedan och Cirkus Cirkör brukar uppträda här, för att nämna några exempel.  Förra sommaren presenterades också utställningen See Colour, runt verk av världskonstnären James Turell. Även i sommar kan man ta del av flera av hans verk i utställningen The Light Inside. De handlar på olika vis om vår perception – hur vi uppfattar tillvaron. Upplev Skyspace eller Ganzfeld, och du uppfattning om synen förändras. Hela området  sydost om Järna har präglats av detta sökandet efter andra kvalitéer – Saltå kvarn ligger t.ex. också där. Efter besöket vid kulturhuset fikar man med fördel på Saltå café vid Moraån och handlar i butiken där.

Inne i Södertälje finns Tom Tits Experiment – ett stort science center som startade i en utställning i Södertälje konsthall och nu är världsberömt för sin karaktär – med utgångspunkt i leken som pedagogiskt tänkande, i nyfikenheten och viljan att själv ta reda på och förstå. Inga förklarande skyltar, mycket trä och naturmaterial Men heller inget skyggande för moderna material och teknik. Den stora parken kan få en stel vuxen att bli barn på nytt i vattenlekarna. Upptäcktsresorna i stort och smått väcker förundran. I sommar kan man även se utställningen Body Worlds – en kontroversiell utställning av plastinerade människokroppar.

Tomt Tits Experiment och verksamheterna i Ytterjärna är exempel på banbrytande och gränsöverskridande idéer där konst och vetenskap förenats. De har både mötts av skepticism men engagemang, envishet och tålamod har gjort att de överlevt. De är företeelser som kraftfullt kompletterar och motsäger den mediala bilden av Södertälje som ett enda stort problemområde. För övrigt har väl alltid framsteg och förnyelse bott granne med kaos? New York, London, Wien, Paris, Florens, Venedig, Aten i sina tider har väl inte varit några enbart harmoniska platser, för att nu ta några västerländska exempel på platser dit folk har kommit, och framtiden fötts.

När vikingarna gled fram över det som nu är Scanias fabriker var vattenståndet mer än fem meter högre än idag. På marken närmast motorvägen odlade min morbror Bert potatis för femtio är sedan. Det grävdes en kanal en bit bort i början av artonhundra-talet. Då hade man inte kunnat ta sig med båt in till Mälaren på flera hundra år. Varorna lastades om på vägen ut till Saltsjön och in till städerna vid Mälaren. Det är en intressant analogi för hur vi förhåller oss till erfarenheter och kunskap– man lastar om när färdvägarna grundats upp, tills man får nog och gräver en kanal för att komma framåt. Södertälje idag – komplext och motsägelsefullt, kanske inga självklara framtida banbrytande rörelser. Kyrkorna har stark ställning i många kretsar, nästan alla kristna. Kanske vad staden är i sig – en sörmländsk bad- och industriort som blev ett svenskt folkhem och har välkomnat människor från hela världen. Nu är nära hälften av invånarna från Mellanöstern. Människor har sökt sig hit från förtryck, och för att få ett drägligt materiellt liv. De finländare som kom hit på femtio- och sextiotalet var märkta av kriget, liksom de irakier och syrier som kommer nu. Lyckas vi lösa gåtan om hur vi finner sätt att leva tillsammans och inte i skiljda sfärer – då har vi varit verkligen banbrytande och gränsöverskridande.

FOTNOT. På åttiotalet var jag själv med om att spela stora Shakespeareföreställningar utomhus på friluftsmuseet Torekällberget, Det var på många vis gränsöverskridande och banbrytande. Bland annat ”rev” vi en teater på en halvminut i uppsättningen av Stormen – som vi lät handla om kunskap, teknik och makt över andra. Scenografen blev senare en av centralfigurerna i Tom Tits Experiment.

I Södertälje konsthall visas i höst en utställning med verk av Eva Lange och Hilma af Klint – vars hela produktion finns samlad i Ytterjärna. Hon var också en verkligt nyskapande konstnär. Så unik att hon inte vågade visa sin konst under sin levnad.

Lämna en kommentar