Nyss var de avlägsna framtidsscenarios men plötsligt är de nya transportvägarna till Europa redan här. Såväl de svenska regionernas planer för utveckling som svenska statens satsningar, riskerar att vara föråldrade.

I oktober jublade norra Sverige över EU-kommissionens beslut att göra Botniska korridoren till ett högprioriterat projekt. Det ger tillgång till ett ordentligt startkapital för att bygga ut bra förbindelser dels mellan Haparanda i norr och Göteborg i söder, dels en mängd anknytande förbindelser längs sträckan. Det vinnande argumentet för projektet var att gruv- och skogsnäringen i Bergslagen och norra Sverige behöver en led för att kunna förse europeisk industri med nödvändiga rå- och basvaror. Norra Sveriges regionalutveckling kretsar också i hög grad kring just denna satsning och de möjligheter som den ger till företagsetablering, jobb och tillväxt.

Regeringens nationella plan för Sveriges transportsystem bygger på samma resonemang och statliga medel kommer att anslås enligt samma logik. Men den globala utvecklingen ser ut att löpa ifrån såväl de europeiska som de svenska planerna för transportsatsningar. Transbaltic (Östersjöländernas strategiska projekt för transportpolitik) konstaterar i sin senaste policyrapport, att vad som såg ut att vara framtida trender redan är här.

Den stora nyheten handlar om transporter över Nordpolen, via Barents hav och längs Sibirien. Arktis väntades inte smälta så snabbt och nya rutter inte bli operationella så fort. Men redan förra året gick 820 000 ton gods längs den nya, norra vägen till Kina vilket innebar mer än en halverad transporttid, från 45 till 22 dagar. Ryssland är i full beredskap. Nya fartyg konstrueras, Murmansk byggs ut som transportcenter och president Putin talar om Arktis som en seriös rival till Suez-kanalen. Transbaltic citerar bedömare som tror på transportvolymer kring 64 miljoner ton redan inom åtta år. Den andra nyheten är att transporterna landvägen från Kina har förkortats med 40 procent (från 14 till 10 dagar) genom utbyggnaden av ”New Eurasian Land Bridge”. Denna löper delvis längs den gamla Sidenvägen, via Kazakstan och Ryssland för att landa i St Petersburg. Kapital har inte saknat för utbyggnaden, finansieringen kommer dels från Världsbanken men framförallt från tillväxtländerna Kina och Ryssland som bägge är angelägna om att få fram nya transportvägar för flödet av varor. På senare år har den nya rutten blivit extra intressant eftersom Kina hållit på att förflytta en stor del av sin industri från den överbefolkade kusten till det inre av landet där det finns gott om arbetskraft. Att ta in varor i Europa via Kazakstan blir då det givna valet.

Transbaltic-rapporten pekar ut möjliga konsekvenser med utvecklingen. En sådan är att Östersjöregionen får en seriös rival i Barentsregionen (Ryssland och Norge), att polska Gdansk kan vinna i attraktivitet som hamn och Warsawa som järnvägsknut, att de än så länge mindre volymerna av indisk import hamnar i Adriatiska havet där man redan bygger ut och knyter kontakter för detta.

Konsekvensen för svenska regioner kan bli betydande. Norrland kommer fortfarande ha eftertraktade naturtillgångar att erbjuda världen men bulken ska möjligen skeppas ut via norska Narvik eller ryska Murmansk, istället för att gå söderut. Skåne och Blekinge kan bli högintressant i en tät, internationell trafik från St Petersburg. Det här är ett scenario som Region Skåne är väl medvetet om och arbetar hårt på att förankra. Södra Småland var förloraren i den svenska nationella planen liksom i EU:s scenario men Kalmar kan nu bli en mer intressant stad. Rent geografiskt ser kanske huvudstaden Stockholm ut att bli den största förloraren, alltför avlägset placerat i förhållande till nya strömningarna. Även Göteborg kan förlora på vindkantringen. Den nationella planens mycket stora satsningar på Stockholm och Göteborg kan därför visa sig feltänkta. Likaså kan EU:s prioritering av den ”nordiska triangeln” mellan Malmö och Oslo via Göteborg, till Helsingfors via Stockholm, visa sig snabbt bli överspelad.

Fotnot: Transbaltic är ett sjuårigt EU-finansierat projekt inom ramen för Östersjösamarbetet som genom rapporter och analyser ska utarbeta en gemensam transportpolicy för hela regionen. Region Skåne är ledande partner för övriga svenska, danska, tyska, polska och baltiska regioner.

Lämna en kommentar