Boverket presenterar Vision 2025.12 bilder tecknas om hur samhället kommer att se ut 2025 för att vi ska nå de nationella målen.

Boverket presenterar Vision 2025; 12 bilder om framtidens fysiska samhällsplanering. Syftet är att peka ut riktningen för det hållbara samhället 2050. Vision 2025 innehåller förutom den självklara visionen också en sammanställning av de nationella mål som kommunerna, länsstyrelserna och regionerna bör ta i beaktning gällande deras egna samhällsplaneringsinsatser.

Det hundratal nationella mål som finns i den lokala och regionala samhällsplaneringen är svåra att hantera och det råder oklarheter kring hur de ska införlivas i annan målsättning. En tydligare samordning och tolkning efterfrågas. Den andra oklarheten är hur frågan kring stadsutveckling ska hanteras. Den urbana utvecklingen och städernas viktiga betydelse som drivkraft för Sverige som nation betraktas fortfarande inte som en nationell angelägenhet om vi ser till de statliga målen. Eftersom staden är ett begrepp som kan vara större än kommunen hamnar stadsutveckling helt enkelt i ett ingenmansland. Ingen äger frågan om Stockholm, Göteborg och Malmö.

Naturligtvis har de berörda kommunerna inom de geografiska områdena ett övergripande ansvar för samhällsbyggande inklusive stadsplanering genom plan- och bygglagen. Kommunerna i Stockholm samverkar när det handlar om större samhällsbyggen och planering och Göteborg och Malmö Stad hanterar sina frågor inom kommunens gränser. De tre städerna ser till att erbjuda attraktiva miljöer och ett gott klimat både för människor och för företag i staden. Däremot hanterar de inte de människor som inte bor i staden men som lever av staden. De hanterar inte de människor som varje dag pendlar in till staden för att arbeta eller studera. Staden är större än kommungränsen.

Även om ansvaret för stadsutvecklingen inte betraktas som en nationell fråga finns det nationella (och internationella) sektorer som direkt påverkar samhällsplaneringensåsom tillväxtmål, klimatmål eller tillgänglighetsmål. Inte sällan krockar motstridiga mål med varandra och avsaknaden av helhetsansvar är tydligt och oroande.

Sverige saknar allså en tydlig och samlad stadspolitik. Både Finland och Norge har sådana strukturer för hur arbetet med stadspolitik ska bedrivas. I Norge antogs redan 2003 en nationell stadspolitik för de större städerna; Oslo, Bergen, Stavanger, Trondheim, Kristiansand och Tromsö. Den norska staten menar att de större städerna har så stor betydelse för landets utveckling att staten måste ta ansvar för att den nationella politiken koordineras och införlivas i kommunerna på ett ansvarsfullt sätt.

Behöver Sverige en nationell stadspolitik för att kunna främja hållbara städer? Skulle den regionala nivån kunna fundera på att lyfta frågan om att införliva stadsutvecklingen i regionfrågan? En ny huvudman kanske inte är svaret på frågan om helhetsansvar men samordningen är inte alltid svaret heller.

Klart är att frågan om staden har intresse för många fler än för kommuninvånarna i städerna. Göteborg Stad är en angelägenhet för Mölndalsborna i lika stor utsträckning som för göteborgsborna. De politiska gränsdragningarna är snäva och står inte i samklang med människors uppfattning om var gränserna går. Det borde de göra.

 

Lämna en kommentar