Identiteten med hembygden är stark i norra Sverige, men det är svårt att tala om ett enhetligt Norrland. Och hittills har invånarna sagt nej till regioner över länsgränserna.

Planerna på ett Stornorrland sprack, likaså en uppdelning av Norrland i två regioner. Politikernas beslut tycks spegla medborgarnas syn ganska väl. – Ställer man en direkt fråga till norrlänningarna om de vill ha en större region säger de flesta nej, säger Anders Lidström, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet. Tillsammans med en grupp forskare från Mittuniversitetet, Luleå tekniska universitet och Umeå universitet har han undersökt vilken betydelse medborgarnas uppfattningar har för möjligheten att bilda regioner i norra Sverige. Basen i arbetet är en enkätundersökning, där 65 procent av 4000 slumpvis utvalda personer i de fyra länen svarade. Jämförelser med tidigare studier visar att medborgarnas intresse före regioner har dämpats, men norrlänningarnas nej är inte hugget i sten. – Folk har en insikt om att en regional kraftsamling är bra för konkurrenskraften, men anser att den har sitt pris. Om de geografiska avstånden ökar blir det svårare att påverka politikerna. Demokratin missgynnas, säger Anders Lidström.

Inte bara Umeå Bakom motståndet finns också en misstanke att Umeå skulle gynnas på andra metropolers bekostnad. – Att Norrland är mångkärnigt innebär en speciell utmaning som regionbildarna inte tog tillräcklig hänsyn till. Nästa gång bör man på förhand reda ut var ansvaret för olika funktioner ska ligga. Umeå kan ha kvar ansvaret för regionsjukvården, medan till exempel den regionala utvecklingsfunktionen skulle kunna ligga i Luleå, turistkontoret i Östersund och kulturkansliet i Sundsvall. Det övergripande administrativa centret kan ligga i Örnsköldsvik eller Skellefteå.

Nästan 900 000 människor bor i de fyra nordligaste länen som tillsammans täcker 52 procent av Sveriges yta. Kulturella rötter, näringstraditioner och en stark känsla för hembygden bidrar till en påtaglig norrländsk identitet. Bryter man ner invånarnas inställning på länsnivå ser mönstren däremot olika ut. Forskargruppens studier visar att länsidentiteten är starkast i Norrbotten. Svagast är den i Jämtland, trots att jämtarna till och med har utropat en egen republik. Norrlands särprägel märks också i politiken. I det senaste riskdagsvalet höll Socialdemokraterna ställningarna trots att partiet tappade mark i resten av landet. Forskarna ser också att skillnaden i röstvanor mellan norrlänningar och framför allt storstadsbor i södra Sverige ökar över tid.

Sakfrågor förenar Trots att norrlänningar röstar olika än väljare i andra landsändar tycker de som övriga svenskar i de flesta sakfrågor. Den enda fråga där norrlänningarna skiljer ut sig är EU, där motståndet i allmänhet är större. – Att det i norr finns ett relativt starkare stöd för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet än i övriga landet beror bland annat på att partiorganisationerna är starkare och bidrar till åsiktsbildningen mer än vad som gäller i övriga landet, säger Anders Lidström. De politiker som ändå hoppas att det ska gå att bilda regioner i Norrland får nu avvakta till nästa mandatperiod. Moderaternas motstånd både på riksplanet och regionalt har varit avgörande för den svaga uppslutningen, men det är inte den enda förklaringen, konstaterar Anders Lidström. Meningarna om nyttan av regioner är tudelade i flera av de övriga partierna. Istället för större regionbildningar finns ett visst intresse för att bilda regionkommuner med det egna länet som bas. – Det ger en möjlighet att driva regionala utvecklingsfrågor, men det blir inte den kraftsamling som behövs. Skapar man inte större regioner än det egna länet förfelas tanken, säger Anders Lidström.

Ett delat Norrland – på väg mot regioner? ingår i serien Forskningsrapporter i statsvetenskap vid Umeå universitet ( 2012:1 ISSN 0349-0831).

Ett tiotal forskare vid Mittuniversitetet, Luleå tekniska universitet och Umeå universitet granskar möjligheterna att bilda regioner i Norrland, ur ett medborgarperspektiv.

Projektledare och redaktör är Anders Lidström, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet. De övriga författarna forskar i ämnen som ekonomisk historia, jämställdhetspolitik, kulturgeografi, samt medie- och kommunikationsvetenskap.

Lämna en kommentar