Öresundstinget samlar de tre stora områdena i Öresundsregionen (Skåne, Själland & Huvudstaden) i en tid då alla pressas av inte alltför positiva rapporter om det ekonomiska läget runt Östersjön.  Dr WiliamTompson, från OECD gav en personlig syn på utvecklingen I Öresund och vad han kunde för att gjuta liv i det en så gång spirande samarbetet. Han presenterade några ljusglimtar i sin rapport; stor rörlighet över bron, bra innovationsgrad och en mycket väl placerad flygplats.

Nästan i förbifarten, mellan sina slides, nämner han att Stockholmsregionen har gått om Öresundsregionen de sista 10 åren i utveckling. När vi får en pratstund efter hans föreläsning frågar vi honom varför Stockholm har lyckats så väl. Thomson svarar mycket ärligt att han faktiskt inte riktigt vet. En anledning skulle kunna vara Sveriges större andel av stora produktionsföretag jämfört med Danmarks mer service- och handelsinriktade näringsliv men han vet inte. Hans kollegor på OECD ställer sig lika frågande till varför Stockholm lyckas när andra går bet. Vi frågar Anna Lundgren på Mälardalsrådet men inte heller hon kan ge ett entydigt svar. Hon ger oss däremot några tänkbara förklaringar; Stockholmsregionen har bredare företagsstrukturer och ett gott samarbete mellan instanser som arbetar med utveckling.

Utvecklingen för de båda huvudstadsregionerna är intressant. (Tendens Öresund 2012) Under perioden 2000-2009 har Öresundsregionen en BRP- tillväxt (Bruttonationalprodukt på regional nivå) på 6%, Helsingfors 24 % och Stockholm hela 30% tillväxt. Om vi tittar på den danska sidan av Öresund ser vi en tillväxtökning på endast 3% medan Skåne kommer upp i 13. Eurostat indikerar en fortsatt större BNP-ökning för 2010 och 2011 i Skåne, Stockholm och Helsingfors än i Danmark. Tendensen fortsätter alltså. Danmark drabbades hårt av finanskrisen 2008 och Region Själland har gått och blivit Nordens sydeuropa med en negativ BRP-utveckling för 2000-2009. Finanskrisen 2008 och den pågående EU-krisen har naturligtvis påverkat, och påverkar, även Stockholm och Helsingfors och kriserna kan därför inte ensamt förklara skillnaderna i utveckling i Norden.

Om vi tittar på utgifterna för forskning och utveckling (FoU) ser vi att Hovedstaden och Öresundsrsgionen ligger på cirka 5% andel av BRP medan Stockholm och Helsingfors inte ens kommer upp till 4%. En förklaring till Öresundsregionens högre andel kan vara att regionens dåliga tillväxt skapar en större vilja att agera och därför ökar utgifterna på FoU. Men faktum kvarstår att man får ut mycket mindre för pengarna; man stoppar in mer pengar i systemet men får ut väsentligt mindre i utveckling.

Ser vi till andelen nystartade verksamheter har Stockholm under perioden 2000-2009 haft en ökning på 50% och hamnar 2009 på 15 nystartade företag per 1000 invånare. Den danska sidan av Öresund har inte haft någon ökning alls under samma period och hamnar 2009 på 8 nystartade företag per 1000 invånare.  Det är alltså dubbelt så vanligt att människor startar företag i Stockholm som i Köpenhamn.

Bilden förstärks ytterligare om vi tittar på turismens utveckling. Återigen har Sverige en mer positiv utveckling än Danmark. Antal övernattningar efter krisen 2008 steg i Sverige med 8% medan ökningen i Danmark stannade på 5%.

Vi läser vidare i rapporten Tendens Öresund om att Danmark har problem med produktionseffektiviteten.  (här ökad produktion per arbetstimme). I perioden 2000-2009 har Öresundsregionen en 5% BRP-ökning per anställd, Stockholm 19% och Helsingfors 17%.

Summa sumarum: Stockholmsregionen går utmärkt vilket även Helsingforsregionen gör. Öresundsregionen ger oss inte samma odelade positiva utveckling och den ger oss dessutom två olika riktningar. Skåne har en postitiv utveckling (om än inte i närheten av Stockholms) medan den danska delen av Öresund har en mycket mörkare trend. Och varför det är så verkar ingen riktigt veta.

Lämna en kommentar