Den dagen var jag en man på gränsen till nervsammanbrott. Jag visste att min massajpartner Rafael ole Moono skulle behöva köra tidigt från sin hemstad Handeni i Tanzania för att senast klockan 9 vara vid den svenska ambassaden i Dar es Salaam för att hämta ut sitt visum till Sverige.

Detta bara två dagar innan hans flyg till Stockholm skulle avgå och det sista hindret att passera i den visumprocess som hade prövat mitt tålamod till den yttersta gränsen. Om han missade den tiden skulle det vara försent.
 
Klockan 11 hade jag fortfarande inte hört något från Rafael.  Inte klockan 12 heller.  Till sist, 13:15, fick jag ett sms.  ”Leif, I have the visa.  Be calm and stop worrying.   I started to drive 4 AM from Handeni, came on time to pick up the visa and then I was so exhausted so I had to go to sleep for a couple of hours. ”
 
“Så Rafael, när jag trodde att du inte lyckats komma i tid, så låg du och sov utan att sms:a mig först och säga att du hade hämtat ut visumet?”
 
Aldrig mer ska jag klaga över att det tar tid i visumkön när jag landar i Dar es Salaam.  Inte efter att ha fått insikt om vad som krävs för att en partner från Tanzania skall kunna komma till oss, i Europa. 
 
Vi, från Europa, löser visum vid ankomst till flygplatsen i Dar es Salaam.  Det kan ta upp till en timme och kostar 50 dollar.
 
För min partner Rafael är det helt annorlunda.
Ambassaden är öppen för visumansökan bara två timmar om dagen.  Endast 15 personer per dag kan ansöka om visum.  Kommer man för sent eller det är för många i kön före får man komma tillbaka nästa dag.  Formuläret för visumansökan får inte fyllas i på ambassadområdet.
 
För att visumansökan till Sverige/Schengen ska kunna behandlas krävs att ett antal villkor är uppfyllda.  Bland annat: En utställd biljett, en formell inbjudan från företaget eller personen som är värd på blankett från Migrationsverket, ett särskilt personbevis, utfärdat av skattemyndigheten som omfattar sju sidor, kopia av identitetshandling och bankkontoutdrag tre månader tillbaka i tiden som visar på förmågan att garantera uppehälle.
 
Dessa handlingar skall i original bifogas visumansökan.  Kopior eller epost godkännes icke. Frågor angående visumansökan besvaras endast mellan 13:30-14:30
 
För Rafael innebar det denna gång fyra besök på Svenska ambassaden i Dar es Salaam, en stad där vilken resa som helst tar upp emot två timmar.
 
Nu var det här ändå förhållandevis smidigt.  Rafael har varit i Sverige och Norge många gånger tidigare, men då har ansökan gått via SIDA, och de har förstås rutiner för att hantera detta.  Till sist landade han på Arlanda, och nu var porten till Schengen öppen.  Vår resa tog oss till Sverige, Belgien och Norge för att prata om Rafaels idé om ett Maasai Steppe International Competence Center och den gemensamma idéen om ledarskapsresan Metafari.  Samarbetspartner och förebild är Tanga International Competence Center.  TICC startades av ett norskt par, Ruth Nesje & Odd Lund Isaksen som efter att sedan 80-talet ha arbetat med biståndsprojekt frustrerats över byråkrati och korruption och beslutat sig för att driva idéerna om samhällsutveckling genom företagande istället.
TICC som är ett unikt exempel på socialt företagande härbergerar vid varje enskilt tillfälle den största ansamlingen av norska medborgare i Tanzania.  Mellan 50-70 norska studenter vistas här för att under 1-3 månader göra praktik eller skriva sin Bachelor eller masters-uppsats inom olika områden. Nio norska universitet har avtal med TICC om partnerskap.  Detta har byggts upp utan en enda krona i biståndsmedel.  Och trots att det var president Kikwete som invigde centret har det aldrig besökts av norska ambassadören. 
 
Från vårt perspektiv är det lätt att glömma gränser.  Vi tar för givet att det bara är att resa och kommunicera.  Men när jag var tvungen att sätta mig in i inträdesvillkoren för en partner från Tanzania, insåg jag att utgångspunkten för regelverket verkligen inte handlar om gränsbrytningar.  VI rör oss vart vi vill. DE antas stå färdiga för att invadera oss. 
 
 
I antagandena som ligger bakom utformningen av reglerna finns inte idén om ömsesidiga samarbeten på vardagsnivå. Det är som en järnridå. Fast det är vi på utsidan som har byggt den. Folk från Afrika är flyktingar. De kan få komma hit på flyktingkvoter.
 
Efter 8 vistelser i Tanzania så är min erfarenhet av kontakt med svenska myndigheter fortfarande endast processen kring Rafaels visumansökan. Det är möjligt att vi kommer att tvingas leva med regler som, om de inte fanns, skulle låta som ett absurt förslag från Sverigedemokraterna. Att vi måste rätta oss efter Schengens regelverk.
 
Men med lättheten att kommunicera och resa finns det möjlighet för många små entreprenörer hos oss och från t ex Tanzania att hitta möjligheter till samarbete på nya sätt. Småskaligt, ömsesidigt, enkelt. Vi bryter ny väg i detta, och i denna process gör vi också upp med idén om Afrika som en plats med behov och vår del av världen som en plats med resurser. Jämställd utveckling kräver tänkande i helt nya banor.
Det är utifrån denna relation som det blivit möjligt att samarbeta utanför traditionella kanaler och här har min resa fortsatt.
 
Internet, Skype, mobiltelefoner får oss att känna att gränserna upphävs. Jag själv kan hemifrån fortsätta att vara en del av verksamheten på TICC och kan följa med vad som händer på Facebook-sidan. Rafael kunde från Sverige fortsätta att sköta det projekt han leder i Tanzania – 160 massajkrigare anställda för att sköta bevakningen av ett 14 mils kinesiskt vägbygge förbi Handeni – Mobiltelefonen är ständigt på, och från Sverige blev det enklast att använda Skype för att kommunicera med de olika posteringarna
 
Vem är då Rafael ole Moono?
Samtal med Rafael ställer ofta begrepp på ända. ”Hur gammal är du?” var en av mina första frågor till Rafael när vi träffades 2008.
”Du kan inte ställa frågan på det sättet till en massaj. Med ditt sätt att tänka är jag ungefär 40 år. Vi massajer räknar inte år. Jag är en pensionerad krigare; En yngre äldre”
 
Han är en av ytterst få i sin årsklass som gick i skola och lärde sig läsa och skriva. Som ”Community motivator” driver han en ideell organisation i hemstaden Handeni: – Imosut e Purka ”Awareness to all”. Rafael får ofta medla i de konflikter som uppstår mellan nomadiska massajer, bofasta bönder och byråkratiska myndigheter. Kontaktnätet som byggts upp kring olika biståndsprojekt har ett antal gånger fört honom till Skandinavien för utbyten, konferenser och möten. Rafael är med en unik inblick i de olika världarna, sin fantastiska berättarglädje och språkförmåga en unik resurs för den som vill få mer insikt kring vad som händer i Tanzania.
 
LEIF JOHANSSON
 
Gränsbrytaren som började som förskollärare på 70-talet och gled över till persondator-branschen under 80-talet. På 90-talet med internet insåg jag att mänskligt samarbete kommer att förändras i grunden. Under 00-talet har jag intresserat mig för metaforer och organisationsbilder. Vattenhålet, korallrevet, termitstacken är starka symboler för levande system och blev utgångspunkten för mina resor till Tanzania och samarbetet med Rafael ole Moono & Ruth Nesje
 
Leif.josefsson@metaspace.se
www.metaspace.se
Lämna en kommentar