Ann-Sofie Jeppson är arkitekt och planerare på WSP i Göteborg. Tillsammans med Anna Olsson har hon skrivit boken Att integrera sociala aspekter i den fysiska planeringen. I boken pekar de på hur förhållningssättet påverkar planeringen.  

Komplementbyggnader, gatusektion, kvartersmark, strandskydd, riksintresse, va-utredning, allmän plats, prickmark, kollektivtrafik, gestaltningsprogram, Albin 3 år,… Va, vänta, vänta, stopp. Var kom han ifrån? Just när allt verkade ha fallit på plats.   Han finns naturligtvis med någonstans – som en diffus del av gruppen barnfamiljer. Så småningom blir han del av gruppen studenter för att avsluta sin karriär som människa med att platsa i kategorin äldre. Men han behöver få ge avtryck som den lille kille han är. Hur långt orkar han åka till dagis? Var ska han lära sig cykla? Har hans mamma nära till jobbet?    Som planerare i kommuner, på regionkontor och konsultbyråer tror jag att livet skulle vara lättare och mer meningsfullt om vi började med Albin. Om vi förstod och tog oss rätten att utgå från människan på ett mer direkt sätt än vi oftast gör. Vad behöver människor i olika åldrar och vilka är de aspekter som vi kan och måste säkerställa i den fysiska planeringen? Vi kanske också måste erkänna att vi inte vet allt om vad Albin och hans föräldrar vill. Det finns andra kompetenser att bjuda in i arbetet. Och det finns framförallt anledning att fråga huvudpersonerna själva vad de tycker. Det är förvånansvärt ofta inte samma sak som vi tror. Självklart säger du, men det är det inte mitt i vardagen. Vi har andra uppdragsgivare som pockar på lydnad: byggare som vill göra vinst, politiker som vill väl på många motsägelsefulla sätt samtidigt, stressen, kulturen, naturen. Vad som ibland saknas är förståelsen för att arbetet måste vara tydligt och transparent. En annan svårighet är att veta på vilken planeringsnivå frågorna ska väckas och på vilket sätt man kan styra mot målet social hållbarhet.   I ett hållbart samhälle ska det vara balans mellan ekonomi, ekologi och socialt liv. Utan en av pelarna rasar bygget. Nu håller de sociala frågorna på att få en renässans. En ny era för grannskap, kvarter och närservice. Kanske det till och med så att dessa frågor utgör den viktigaste bärande delen och att ekonomi och ekologi bara är stödfunktioner. Hisnar det?   För mig var insikten som när åskregnet faller efter en tryckande sommardag. Det blev så tydligt och klart. Vi står på samma ställe men olika saker får sitta rätta värde och hamnar i rätt belysning. Det underlättar i beslut om samråd, i frågor om närhet till butiker, när det gäller bygglov för en ny dörr, uppföljning och återkoppling… men framförallt handlar det om meningen med planeringsarbetet: att skapa rättvisa. Det blir ett roligare och mer meningsfullt arbete för mig och för dig om människan är fokus! Men det är inte säkert att det blir enklare. Men vem har sagt att det ska vara enkelt.   Ann-Sofie Jeppson Arkitekt och planerare WSP i Göteborg

Lämna en kommentar