Medan några pratar om förändringar är det andra som redan startat. Transition Towns-rörelsen i England är ett exempel. Jan Forsmark, projektledare för den svenska motsvarigheten, ”Omställning Sverige”, berättar här om upplevelser.  

Transition Towns (TT) är en engelsk gräsrotsrörelse som organiserar människor för ett uthålligt samhälle. Rörelsen har sin utgångspunkt i oljekrisen (Peakoil) och klimatförändringarna och fick sitt första fäste i den lilla staden Totnes genom grundaren Rob Hopkins.
 
Det första som slår mig när jag kliver in på TT:s kontor i Totnes är hur ”primitivt” det är med våra svenska kontorsmått. Enkla lokaler, trångt, små sammanträdes/mötesutrymmen, sliten utrustning. Totnes Poundets kassaskåp är t ex ett verktygslåda ! Om detta är den ena polen så är vänligheten, engagemanget och aktiviteten den andra. Under min dag på plats pågår det flera möten, personer är på studiebesök, journalister och studenter hör av sig för intervjuer och intresserade från orter i och utanför England ställer frågor.
 
Det som hela tiden är slående är att personer som engagerar sig i TT inte väntar på att någon annan ska ta itu med frågorna utan tar initiativ själva. Man organiserar sig efter intresse i syfte att minska sin egen och samhällets sårbarhet genom att minska miljöbelastningen och oljeberoendet samt att mobilisera människor, öka den lokala matproduktionen samt minska sårbarheten.
 
När jag sammanställer TT grundmaterial kan jag säga att det existerar. Teorierna och strukturen håller på att realiseras i praktiken. Det är verkligen ett underifrånperspektiv i arbetet. Det möte jag deltog i under min vistelse i Totnes ” Heart and soul” utgick från deltagarnas egna tankar och funderingar på ett mycket aktivt sätt. En metod som också var tydlig på konferensen i april. Genomgående är korta föreläsningar kombinerat med frågestunder/reflektioner, World Cafes, dvs rundabordssamtal utifrån givna eller uppkomna frågor samt/eller Open Space. Open Space innebär att man formar sin egen dagordning och gruppering efter de frågor som publiceras och kring de som vill delta i samtalet. Oftast sker samtalen i öppna cirklar utan bord för att alla ska ges samma utrymme i

samtalen. Ibland förekommer tekniker som ”talking stick” för att fördela ordet mellan deltagarna på ett respektfullt sätt.(Den som har pinnen har ordet och övriga lyssnar aktivt och kan ställa frågor men får inte ta över). Alla dessa samtal dokumenteras för det fortsatta arbetet.

 
Under mina dagar i Totnes skulle ytterligare två grupper träffas, Transport and Traffic samt gruppen som förberedde TTT:s deltagande i Totnes Agriculture show. Det jag då upptäckte var hur viktig styrgruppen är. Det är ifrån den som arbetet initieras och hålls samman, den får inte bygga på någon enstaka eldsjäl som ”ensam” får dra lasset.
 
Medvetenheten om att det är ett långsiktigt tålamodsprövande arbete syns också i både de strategier som finns och i det resonemang som förs på både det lokala och centrala/internationella planet. Det måste vara stabilt i sin grund. Något annat centralt är den kreativitet som man försöker mobilisera i arbetet för att hitta lösningar på de situationer som utgör antingen tanke eller praktiska problem. Man lyssnar, resonerar och frågar för att öka sin förståelse och insikt.
 
Vid mitt första besök, april 2008, slogs jag av de gemensamma jordbruken, CSA (Community Supported Agriculture), som finns i England. Konsumenten äger ett jordbruk som man anställer en bonde att sköta mot lön, man deltar själv aktivt några gånger under året och får jordbruksprodukter i utbyte. Här skapar man gemenskap, aktivitet, engagemang, uthållighet, recilience, alternativ till oljeanvändning mm. Likaså slår det mig hur totalt ”uppochner” företeelsen med den lokala valutan är. Med Totnes Pound kan du endast handla i Totnes hos de butiker som är anslutna.
 
De skillnader jag så här tidigt kan se om jag jämför med den svenska ”miljörörelsen” är att den är mer teoretisk/politiskt och mindre praktisk. Den svenska

 

rörelsen vill påverka systemet medan den engelska går via konkret handling. I Sverige litar vi på politiker och myndigheter. Det gör man inte i England. Engelsmännen har mer av ”vi får göra det själva om det ska bli gjort” medan vi i Sverige lägger över frågan på någon annan, undantaget ”gröna vågen” på 70-talet.

 
När det gäller finansiering av TT i England är ca 20 % finansierat av evenemang och work-shops i den egna organisationen, 20% kommer från fonder medan huvuddelen kommer från stiftelser. Jag har svårt att göra någon exakt jämförelse med min bedömning är att miljörörelsen i Sverige till största del finansieras av bidrag från offentliga medel samt avgifter från privatpersoner. EU-finansieringen i England verkar vara låg medan däremot Skottland har hög EU-finansiering av TT-projekt
 
Den svenska rörelsen har som sagt just kommit i gång. Under första veckan av oktober besökte en av grundarna, Nares Giangrande, Sverige för att föreläsa, göra studiebesök och utbilda ett 25-tal personer i Transitionmetodik. Stockholm, Uppsala, Göteborg, Järna och Sala fick besök under veckan och på samtliga platser fanns det stort intresse för Transition

Towns underifrånperspektiv och metoder. Under resten av hösten pågår lanseringen av den svenska rörelsen via hemsidan och möten. På kort tid har hemsidan fått över 400 aktiva medlemmar, något som bådar gott för det framtida miljöarbetet.

 
Janne Forsmark
projektledare
Omställning Sverige
 
Faktaruta:
Transition konceptet har vuxit fram ur ett arbetet kring permakultur som Rob Hopkins gjorde med eleverna i Kinsale högskola i Irland, 2003. Eleverna studerade, efter insikten om Peak Oil, övergripande kreativa anpassningar när det gäller energiproduktion, hälsa, utbildning, ekonomi och jordbruk som en "färdplan" för en hållbar framtid för staden. En av hans studenter, Louise Rooney, började utveckla det som sedan blev själva grundkonceptet för Transition Towns. Idén utvecklades i september 2006 av Rob Hopkins i Totnes, England med Transition Town Totnes. I november 2008 gav Rob Hopkins ut sin bok The Transition Handbook.
Lämna en kommentar