Hjo är en av Västra Götalandsregionens mindre kommuner. Dessutom finns de utmed den östra ytterkanten av regionen. När de stora besluten ska fattas som berör hela regionen så befinner de sig vanligtvis i periferin och det får en rad konsekvenser menar Chatrin Hulmarker, kommunstyrelsens ordförande i Hjo kommun.  

Västra Götalandsregionen firar i år sitt 10 års jubileum som region och det är kanske på sin plats att fundera över om vad det haft för betydelse för lilla Hjo. På hemmaplan upplever vi väldigt påtagligt att vi i dag ingår i en storregion och det är när infrastrukturfrågorna hamnar på bordet. Visserligen har Hjo kommun ett nära samarbetet med sina grannar Tibro och Karlsborg genom att dela kollektivtrafiknämnd. Men i Västra Götaland så finns en tendens att allt växer som exempelvis Västtrafik, regionens heltäckande kollektivtrafikföretag, som dels ansvarar för all trafik i hela regionen, dels planeras utifrån så kallade större stråk. I de sammanhangen är risken stor att Hjo kommuns intressen hamnar avsides.
 
Om vi vill göra vår röst hörd så upplevde vi till en början att det var svårt att få gehör in mot regionen. Nu har det blivit bättre med tiden. Om man skulle generalisera så har vi lättare att få gehör för frågor där regionen har ett eget mandat och egna resurser som exempelvis kultur. Handlar det i stället om beslut som kräver nationella medel som exempelvis vid väginvesteringar så har vi mycket svårare att få gehör för våra behov. Å andra sidan har vi ju vårt kommunalförbund, Skaraborg, som dels hjälper oss att driva frågor in mot regionen, dels är ett forum där alla kommuner har samma mandat oavsett storlek och det ser jag som en styrka.
 
Om det är något som jag ser som positivt med att ingå i Västra Götalandsregionen så är det att vi kommuner i Skaraborg tvingast tänka om och börja agera annorlunda. Vi har alla en historia där vi sett till vårt eget och många gånger försökt skaffa oss fördelar på bekostnad av våra grannkommuner. Men när vi gick med i regionen så började vi upptäcka att många nationella satsningar gick oss förbi eftersom vi inte kunde enas hemma i Skaraborg eftersom alla slagits för sina egna projekt. Som kommuner har vi insett att

vi måste tänka lika mycket på vad som är bra för vår delregion Skaraborg som för våra egna hemmakommuner. Vi måste också bli på det klara över vad som är Hjo kommuns unika bidrag till Skaraborg så att vi kan förvalta det på hemmaplan. Viktigast idag för oss är därför att skapa de bästa villkoren för vårt näringsliv och våra entreprenörer så att de kan överleva och växa till.

 
De här insikterna fick oss kommuner att gå samman kring ett gemensamt ställningstagande som vi kallar Skaraborgstad. Det kom till 2006 och detta dokument handlar om vi nu inte längre ska ge oss på varandra utan arbeta för hela Skaraborgs bästa. Här kan man också läsa att vi ser Skövde som vår gemensamma huvudort i den här delen av Västra Götalandsregionen.
 
Det här sättet att arbeta gemensamt över kommungränserna påverkar givetvis både oss politiker och arbetet på hemmaplan. Så här långt har vi inte haft några större diskussioner mellan majoriteten och oppositionen om det här arbetssättet. Alla har varit överens. Men jag kan ju samtidigt se att det inte kan vara helt enkelt för exempelvis en förstagångsväljare att veta vad partierna vill uppnå i det vardagliga arbetet i en sådan här liten kommun och än mindre på en arena så som Kommunalförbundet Skaraborg. Det är ett faktum att oavsett partifärg så måste man som lokalpolitiker vara oerhört pragmatisk och då kommer många gånger partitillhörigheten i skymundan. Det blir lätt politikernas personligheter mer än partitillhörigheten som slår igenom när det tillsist blir val, men det kanske är ofrånkomligt.
 
Något som jag som småkommunspolitiker i en storregion ändå till sist måste påpeka är det faktum att en kommuns kärnverksamheter inte är samma sak för en liten respektive stor kommun. I en liten kommun anser jag att kultur- och fritidsfrågor måste ses som

 

kärnverksamheter. Utan kommunalt stöd till exempelvis kulturevenemangen eller idrottsföreningarna så är risken stor att all sådan verksamhet dör bort och det vore ett dråpslag för en liten kommun. Den risken löper aldrig en större kommun som vanligtvis har ett befolkningsunderlag med så många aktiva att de själva kan bära sina egna kostnader. Drar en större kommun in sitt stöd på dessa områden så löper de inte samma risker. Den skillnaden skulle jag önska fick bli en tankeställare för alla nationella politiker som just nu vill forma politiken inför nästa val.

 
Chatrin Hulmarker, moderat
Kommunstyrelsens ordförande
Hjo kommun
Lämna en kommentar