Fysisk planering är på väg att ta en central plats i samhällsutvecklingen, långt utöver att anvisa utrymme för cykelstigar. Globaliseringen har stigit in i kommunernas vardagsrum och nu gäller det att vänja sig vid en ny verklighet som kallas ”polycentrisk”.

Den kommun eller region som ännu inte vaknat upp till behovet av en betydligt mer sofistikerad fysisk planering knuffas nu på från flera håll. Regeringen har införlivat idén om en flernivås ”rumslig utvecklingsplanering” i den nya plan- och bygglag som trädde i kraft i maj 2011. Där ställs krav på en koppling mellan det regionala tillväxtarbetet och den (vanligen kommunala) fysiska planeringen.
Det är bara början.
I maj 2011 klubbade EU ”Europas territoriella agenda” varav det bland annat framgår att fysisk planering som tar höjd för bredare vyer än den rent kommunala, är på väg att bli en naturlig del av strukturfondsarbetet.

Den svenska regeringen ingick självklart bland de 27 EU-regeringar som antog agendan men köper inte för den skull alla delar av det europeiska styrdokumentet.
Sverker Lindblad, näringsdepartementets ansvarige för territoriella frågor, säger att Sverige visst kan använda sig av delar av agendan:
”… de grundläggande principerna och prioriteringarna… till exempel den om att säkra regionernas globala konkurrenskraft med utgångspunkt i starka lokala ekonomier. Att förvalta ekologiska värden och en hållbar utveckling kan vi också ställa upp på.”

När det gäller den centrala delen, prioritet nummer ett i EU-agendan, är det däremot inte något för Sverige, förklarar Lindblad:

”Men det som ofta framhållits som det mest viktiga: att främja den polycentriska utvecklingen, dvs en utveckling mot flera centrum eller kärnor, är inte helt lätt att förhålla sig till från en svensk horisont,” säger han.

Sverige liknar nämligen inte Europa, anser Lindblad:
”När man tittar på Europas karta, ser man att Centraleuropa har väldigt många stora centrum med över en miljon invånare, alltså en stor grad av polycentricitet. Men i Sverige ser det ju inte alls ut så.”
Istället uppdras de svenska företrädarna i EU-diskussionen att framhålla hur glesbebott Norrland är.

 Nytänkande på flera plan

Lätt att förhålla sig till eller inte – polycentritet står för ett nytänkande, inte bara i den fysiska planeringen men i hela samhällsplaneringen. Det handlar om mycket mer än stora städer.

Polycentritet är ett hett begrepp inom forskning och samhällsplanering, en term som innebär flera beslutscentra som är formellt oberoende av varandra.
Skärgårdsturism skulle kunna vara ett exempel på polycentritet – en kollektiv tillgång för samhället men vars utformning kommer att bero av flera, av varandra oberoende, beslutscentra.

Vi svenskar borde möjligen vara lite mer bekanta med begreppet än andra, eftersom vi tilldelade en kvinnlig forskare Nobelpriset i ekonomi för just ”polycentritet” så sent som i december 2009 – Elinor Ostrom.

Så här sa Elinor Ostrom i sitt nobelpris-tal:
”På 1900-talet gick det dominerande vetenskapliga arbetet ut på att försöka få världen att passa in I enkla modeller och att kritisera institutionella arrangemang som inte passade in.
Begreppet polycentritet infördes av forskare som försökte förstå om aktiviteter av en hel rad offentliga och privata aktörer i syfte att leverera och producera offentliga tjänster i tätorter var kaotiska – enligt den gällande vetenskapliga teorin – eller potentiellt produktiva arrangemang som var oberoende av varandra.”

Multipla nivåer

Och jo, konstaterade forskarna – inte minst nobelpristagaren Ostrom själv – det existerar fler och bättre alternativ ute i verkligheten som levererar kollektiva nyttigheter, än å ena sidan marknaden med sin efterfrågan och tillgång, å andra starkt centraliserade regeringsorgan.
Vattenförsöjningen i Kalifornien visade sig skötas mest effektivt i ett polycentriskt system där lokala myndigheter, mindre företag och brukare funnit en balans utan centralregeringens styrande hand.
På kartan kan det se kaotiskt ut, i terrängen fungerar det, tack vare mångfacetteringen hos oss människor.

Ekonomer och samhällsforskare har idag övergett de förenklade modellerna av samhället där utgångspunkten alltid var den rationella människan, för att istället studera hur människor faktiskt beter sig. Det är sällan enkelt. De bosätter sig, arbetar, studerar och lever inte alltid enligt det mönster som samhällsplanerna har tänkt sig.
”Om vi ska lösa kollektiva problem effektivt måste vi tänka nytt hur vi ser på marknaden och regeringsorgan. Vi behöver analytiska infallsvinklar som rimmar med en offentlig sektor som uppmuntrar mänsklig utveckling i många, olika nivåer,”ansåg Ostrom i sitt tal.

Låt oss ta ett inte alltför ovanligt exempel, skolnedläggning. Att lägga ned en skola på en liten ö av finansiella skäl kan se rimligt ut för kommunens ekonomidirektör. Ur synvinkeln skärgårdsturism kan det däremot vara ett riktigt dumt beslut som i förlängningen kostar kommunen mer än det smakade.

Nya plan -och bygglagen

Vintern 2011-2012 organiserade Reglab en seminarieserie för att ge tillfälle att diskutera och utbyta exempel om fysisk planering utifrån den nya plan- och bygglagen. I den skrift som sammanfattar serien berättar Marcus Smedman från Örebro, hur man börjat sitt planeringsarbete med att analysera varför vissa delar av länet hade tillväxt men andra inte. Det ledde till slutsatsen att urbanisering och regionförstoring var två fenomen som Örebro kommun var tvunget att förhålla sig till och planera för.

Satsningarna som blev resultatet var effektiva eftersom de följde invånarnas beteende men gick stick i stäv med kommunalpolitikernas känsla för ”rättvisa” mellan orter och var inte enkla att besluta om.

I Region Skåne upptäckte man politikernas dilemma på ett annat sätt. Här har regionen samarbetat med kommunerna i flera år och bland annat tagit fram underlag i form av kartor som åskådliggör verkligheten.
Alla kommuners översiktsplaner lades samman i ett trendscenario:
”Vi såg något väldigt intressant: regionens målbild är att utveckla en flerkärnig struktur, men vi planerar för en utspridd (struktur) och utvecklingen går mot en en- eller fåkärnig, berättar Therese Andersson, tf enhetschef i Region Skåne, i samma skrift.

Den polycentritet som de svenska statstjänstemännen inte anser finns i Sverige, dyker alltså upp i Region Skånes utvecklingsplanering.

Gränsöverskridande

Vad som inte framgick av Region Skånes kartor är skåningarnas ogenerade utvidgande av ”sin egen” region till norra Danmark. Med tusentals skåningar som dagligen arbetar eller roar sig på den danska sidan och tusentals danskar som bor och shoppar på den svenska sidan, har medborgarna själva valt polycentritet.
Den gränsöverskridande faktorn angår fler svenska kommuner och då inte bara Strömstad och Haparanda men också en stad som Karlstad, som behöver orientera sig inför det faktum att kineserna intresserar sig för malm från Norrland som skeppas från norska hamnar.

Polycentriteten sticker också upp i Östergötland. En utomstående konsult tog sig en titt på den lilla storstaden Norrköping och den stora småstaden Linköping och drog en uppenbar slutsats – städerna borde slå samman sina utvecklingsplaner för att ge medborgarna fler möjligheter.
Städerna kallar sitt projekt ”Den Fjärde Storstadsregionen” och har som ett resultat utökat sina egna och sina medborgares resurser och valmöjligheter kraftigt.

Flerstadsregioner

Näringsdepartementet skulle också kunna upptäcka polycentritet i sitt eget närområde. Hela Mälardalen håller på att växa ihop till ett enda stor tätbefolkad region med gemensamma transporter, shopping, uteliv och arbete.

Att stora städer brer ut sig och växer samman med mindre städer i sin närhet är en oerhört stark trend, världen över. Inte minst i Europa saknar länder som Holland, Belgien och snart även Danmark helt en landsbygd i vår svenska mening av ordet.
Gränsen mellan stad och förort är flytande i alla länder, gränsen mellan stad och stad är vag, mellan stad och landsbygd svår att urskilja.
Samtidigt tillbringar vi allt mer tid med aktiviteter där vår fysiska placering inte spelar någon roll.

Hur definierar vi då våra behov, individuellt och kollektivt, var drar vi gränserna för ansvar, rättigheter och skatteplikt, vem tillhör vilken plats?
Samhällsplanering måste snart ha tillgång till en oerhörd mängd data om var och en av oss, för att kunna reda ut organisationen, skriver analytikern Michael Batty vid brittiska Centre for Advanced Spatial Analysis.

Det är just komplext, flexibelt och polycentriskt vi alla måste tänka, när gränsöverskridandet och globaliseringen förändrar vår vardag och den fysiska planeringen utgår från helt andra variabler.

 

Lämna en kommentar