Den teknologiska utvecklingen har gjort att vi inte längre behöver arbeta lika mycket. Detta är en ny verklighet vilken vi har valt att än så länge inte låtsas om.

CC by Elvert Barnes
CC by Elvert Barnes

Kombattanterna i valet 2014 har börjat ställa upp sina stridskrafter. På ena sidan arbetarnas parti, moderaterna med som huvudvapen: Arbetslinjen. På andra sidan arbetarepartiet socialdemokraterna med huvudvapnet: Jobbalternativet.

För det är ju kring frågan om att skapa arbete som valet avgörs, det är alla politiska bedömare eniga om. Få reagerar för det ologiska i dragkampen om vilket parti som kan ”skapa” mer jobb när det egentligen inte tycks ligga ogjorda arbetsuppgifter och vänta.

Våra förfäder fick – med bibelns ord – arbeta i sitt anletes svett för att få mat på bordet och tak över huvudet. Vi vet alla att det inte behövs längre. Maskiner tog för länge sedan över det tunga, fysiska arbetet… och vi fick en 40-timmars vecka samt lagstadgad semester.
Senare teknologiska landvinningar gjorde det överflödigt att betjäna maskinerna med mänsklig arbetskraft. Allt större del av kontorsarbetet sköts numera också av datorer. Ändå har det inte gett utslag i minskad arbetstid – tvärtom.

Hotas välfärden?

Ett mentalt hinder för att diskutera potentialen i att minska våra arbetsinsatser tycks vara övertygelsen att minskad arbetstid måste ge minskad lön eller minskad välfärd.

Detta är skälet till att de svenska fackförbunden som en gång kämpade för 8-timmarsdagen, slår ifrån sig frågan om arbetstidsförkortning varje gång den kommer upp på bordet. För upp på bordet kommer frågan med jämna mellanrum – i de flesta undersökningar som görs bland arbetande svenskar om de föredrar högre lön eller kortare arbetstid, väljer en överväldigande majroitet kortare arbetstid.

Jag menar att arbetstidsförkortning är en politik som motverkar fackliga intressen och i förlängningen försämrar arbetstagarnas situation

kommenterar TCO-utredaren Mats Essemyr. ”Valet blir…att antingen acceptera en motsvarande grad av minskad offentlig service eller att höja skatterna och därmed också få en ännu svagare reallöneutveckling för att betala en oförändrad offentlig service”, uttalar sig LOs sakkunnige Håkan Löfgren.

Svenskt Näringsliv är lika stark motståndare till idén, även om man samtidigt kan leva med att medlemsföretag kräver kortare arbetstid/lägre lön av sina anställda för att möta en nedgång i efterfrågan.

Tre starka argument talar emot – förklarar organisationen: ”Lagstiftning om kortare arbetstid hotar tillväxten, försvårar för småföretagen och undergräver kollektivavtalen.”

Haltande teori

Men stämmer denna nationalekonomiska teori som båda parter på arbetsmarknaden tycks eniga om?  Sociologen Roland Paulsen som studerat ämnet närmare i sin bok ”Arbetssamhället – Hur arbetet överlevde teknologin”, konstaterar att vi blivit dubbelt så produktiva sedan 1970-talet. Trots dessa enorma produktivitetsvinster var reallöneökningen i Sverige lika med noll mellan 1976 och 1996.

Ett problem med denna ekonomiska teori är att den låser in oss i ett ekorrhjul.

  • För att kunna skapa jobb åt alla krävs ekonomisk tillväxt.
  • För tillväxt krävs att vi alla konsumerar mera.
  • För att vi ska kunna konsumera mera, krävs att vi har ett lönearbete.

Vi arbetar alltså för att kunna konsumera så mycket att vi alla kan få ett arbete. Och för att kunna hålla hjulen snurrande tär vi samtidigt på jordens resurser.

Meningsfullt eller meningslöst

Ett annan effekt av att  fortsätta arbeta lika mycket när teknologin gjort det onödigt, är att vi får något som Roland Paulsen kallar tomt arbete, och forskar vidare om. Paulsen har intervjuat tjänstemän som erkänner att de inte kan fylla arbetsdagen med meningsfulla uppgifter.

Undersökningar bekräftar Paulsens tes när de visar att vi tillbringar flera timmar på våra arbeten varje dag med att göra privata ärenden eller kolla på Facebook. Hemarbetande anställda är mer produktiva än de som infinner sig på jobbet – ändå erkänner de att de ägnar sig åt mycket annat än arbete under arbetstiden.

Lyx för arbetande

Minskad arbetstid kan förstås te sig som en lyxfråga för enbart de som är gynnade nog att ha ett arbete. Tiotusentals människor saknar arbete och önskar sig inte alls de konsekvenser som följer med: Förlorad ekonomisk frihet, sänkt social status och bristen på vardagliga sociala kontakter.

Här finner vi att vi begränsat vårt tänkande. Varför har vi tillåtit arbetet att bli samhällets enda fördelningsinstrument – vägen till pengar och social status?
Måste lönearbete vara det enda sättet att få inkomst, social status och dagligt umgänge?

Förslag på alternativ existerar, även om de i den vanliga politiska diskussionen avvisas som orealistiska:
Medborgarlön, arbetsdelning (att dela ett heltidsarbete på två anställda), att börja ersätta frivilligarbete inom idrottsföreningar, osv…

Teknologin existerar för att göra en förändring möjlig. Den mentala omställningen tycks vara desto mer krävande. Det skulle ju innebära att först slakta en helig ko, nämligen lönearbetet som grunden för vårt människovärde.

En kommentar till Tänk om.. vi bara låtsas arbeta så mycket

  1. Stämmer kanske med dina teorier?

    Svara

Lämna en kommentar