SVERIGE / RIKSDAGEN: – Min uppfattning är att det överlag råder en stor kunskapsbrist bland oss riksdagspolitiker i frågor som går på tvärs över våra politikområden, inte minst då det gäller EU:s samlade påverkan. De frågorna tappas lätt bort, säger riksdagsledamoten Kent Persson (v).  

I fjol kunde svenskarna se tillbaka på 15 år som EU-medlem. Samtidigt firade Västra Götalandsregionen 10 år som försöksregion. Gemensamt för både EU och Västra Götalandsregionen är att dessa beslutsammanhang påverkat medborgarnas vardag mycket tydligt i den delen av landet. Men vare sig EU eller den nuvarande regionkommunen i väst hade kunnat göra någon skillnad om inte verklig beslutsmakt flyttats från den nationella nivån till den regionala eller europeiska nivån. Ändå har detta knappast satt några tydliga avtryck i riksdagens arbete.   Komplexiteten försvårar EU:s inflytande de senaste 15 åren har inte hållit sig konstant, utan snarast vuxit: För några år sedan gick Sveriges kommuner och landsting gick ut med påståendet om att över 60 % av alla de beslut som fattas ute i kommunerna på något vis berörs av EU:s lagstiftning. Den andelen har knappast minskat med tiden. I och med Lissabonfördraget, på plats sedan 2009, så ändrades spelreglerna för hur EU:s politik skulle utformas. Genom fördraget fick den lokala och regionala nivån en rättslig status (genom den så kallade territoriella dimensionen) som innebar att de också måste konsulteras och har rätt att påverka EU:s beslutsprocesser. Men fördraget innebar också att medlemsländerna därefter måste förhålla sig till ytterligare beslutsnivåer utöver den nationella och europeiska. Därmed blev det politiska beslutsfattandet en angelägenhet för flera nivåer, samtidigt som de måste samordnas. Annars riskerar de olika beslutsprocesserna att lägga krokben för varandra och fälla hela EU-projektet.    Partiernas eget ansvar Den här utvecklingen har inte gått riksdagen spårlöst förbi. Martin Andreasson, riksdagstjänsteman för folkpartiet, menar att de tvärsektoriella frågorna, dit han också räknar EU, debatteras ganska ofta men sällan som ett separat ämne. – EU, liksom regional utvecklingspolitik, kan ju diskuteras utifrån åtminstone tre perspektiv: vad som behöver göras, hur politiken ska utformas samt hur det hela ska organiseras. Och där står vi just nu i exempelvis regionkommunsfrågan, säger han. Samtidigt medger han att man i riksdagen när det kommer till kritan har svårt för att fånga hela systemperspektivet: – Det faller ju till sist på oss i partierna att hjälpa våra riksdagspolitiker att se helheten och därmed fånga systemperspektiven i olika sakfrågor. Inom vårt parti har vi exempelvis alltid kommun- och landstingspolitiken adjungerade i både vår ledning och vår styrelse så att vi inte ska tappa de perspektiven. Samma sak gäller EU-perspektivet, där vår parlamentariker Olle Schmidt alltid har en plats i båda sammanhangen.   Mer av förutsättningslös debatt Då det gäller riksdagens arbetssätt så tycker Martin Andreasson däremot att det finns en hel del övrigt att önska: – Det vore bra om vi kunde få in systemfrågorna i debatten på ett mer förutsättningslöst sätt. Riksdagens har en egen forsknings- och uppföljningsverksamhet där mer skulle kunna göras. Sedan har vi viss utbildning, även över utskottsgränserna, där den här typen av frågor kan komma upp. Sedan har vi ju exempel på tillfällen då Riksrevisionen granskat oss och tagit de stora greppen och det är nyttigt. Men riksdagen har också en unik roll som ett beredande och beslutande organ som ska utöva kontroll och finansiell styrning och det snävar in möjligheterna något. Allt går inte att göra. – Just därför så tror jag mest på den enskilde riksdagsledamoten som är på hugget. Då finns egentligen inga hinder. Hur ser ni folkpartister på de utmaningar som följer med en flernivåstyrning? – Jag är inte säker på om vi formulerat någon uppfattning i den frågan, men min gissning är att bland folkpartister i gemen så är vi pragmatiska även i den här frågan. Men ska en flernivåstyrning fungera så måste alla inblandade ha en gemensam uppfattning om den ömsesidiga roll- och ansvarsfördelningen. Här tror jag att det kan bli aktuellt med olika tillvägagångssätt beroende på vad den aktuella frågan handlar om. I vissa fall kan riksdagen behöva öppna sig mer än annars för att ta intryck och i andra fall göra markeringar för att hålla borta intressen som inte har med saken att göra.      

Demokratins villkor stöps om Vänsterpartiets riksdagsledamot Kent Persson har inte samma optimistiska syn på sakernas tillstånd som folkpartisten Martin Andreasson: – Det här är komplexa frågor. Själv upplever jag efter fyra år i näringsutskottet att kunskaperna om framförallt EU skiftar väldigt mycket, men överlag är kunskapsnivån alldeles för låg. Sedan finns det en utbredd uppfattning bland medborgarna att vi kan besluta i långt fler frågor än vi egentligen kan. Det hela handlar om att demokratins förutsättningar har ändras i grunden och det är jättesvårt att få nå ut med den kunskapen. Kent Person reagerar på att myndigheterna numera agerar som regeringens förlängda arm i EU och tar initiativ i frågor som egentligen skulle behöva gå via politiken. Men på hemmaplan, i riksdagen, så tycker han inte att det sker så mycket: – Det jag kan se är att vi har en EU-nämnd men den är ju organiserad på samma sätt som alla övriga utskott, nämligen som en enskild enhet, och bidrar knappast till att se vare sig helheten eller bidra till ett systemtänkande. Emellanåt får vi å andra sidan jobba i tillfälligt sammansatta utskott och det är bra. Det började vi med under förra mandatperioden. Kent Persson är inne på en mer genomgripande linje: – Jag tror att det skulle behövas ett samlat grepp där man gjorde en översyn av hela riksdagens och regeringens arbete där våra myndigheter och verk också ingick, för att se om den nationella styrningen skulle kunna anpassas och förbättras till de förutsättningar vi har i dag, säger han.    Utredning på gång Han får delvis medhåll från riksdagsledamoten och Kristdemokraten Anders Andersson från Kalmar län: – Det finns helt klart ett antal frågeställningar som inte passar in i de enskilda utskotten. Där kan jag personligen tycka att riksdagen skulle kunna ta intryck av det sätt som kommunerna arbetar, där man ibland har ett allmänt utskott eller ett utvecklingsutskott för frågor som så att säga går på tvärs med övriga nämnder. Här får även sådana frågor en politisk bedömning och medborgarna kan få besked snarare än att sväva i osäkerhet om vad som gäller, säger han. För tillfället ses riksdagens arbetsformer över och remissyttranden från partierna förväntas komma in senast den 18 februari. – Just nu arbetar partiernas riksdagsgrupper intensivt med att gå igenom de idéer som presenteras i ”EUMOT-utredningen”. Bland tankegångarna så finns här förslag på att riksdagens olika sakutskott ska få ett större ansvar för att i första hand hantera internationella frågeställningar. Den här utredningen förväntas vi inom partierna ta ställning till och själva ha en uppfattning om redan den 18 februari så det brinner lite i knutarna, säger Anders Andersson.. Har ni själva hunnit arbeta fram några förslag? – Tyvärr är vi inte ännu framme vid ställningstagande i vår riksdagsgrupp men debatten var uppe så sent som i går på gruppmötet och jag hoppas att vi kan komma fram till några förslag som gör riksdagen bättre rustad att möta både lokala/regionala och internationella utmaningar som går på tvärs över utskottsgränserna, säger han. Sammanfattning om EUMOT utredningen: EUMOT utredningen:  Utskottsarbetet och motionsinstitutet:    Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Per Holmström

Lämna en kommentar