Den trevande inledningen inför förhandlingar om EU:s strukturfonder och nästa sjuårs-budget är över. Alla parter har nu grävt ner sig i sina positioner inför starten av höstens reella förhandlingar. Diskussionerna färgas i högsta grad av Europas djupa ekonomiska kris.

Att separera förhandlingarna om sammanhållningspolitiken från de förhandlingar som parallellt pågår om EU:s sjuårsbudget, är svårare än någonsin. Kraven på att EU i krisens tid ska skära ned sin budget är allvarligt menade och strukturfonderna ligger närmast till hands att i så fall bantas ned. Sju länder (”Vänner av bättre finanser”) driver frågan om en nedbantad EU-budget hårt just nu, däribland som bekant Sverige. Ett åttonde inflytelserikt land – Frankrike – har just fått en socialistisk president men inte ännu sitt nya parlament (val den 10 o 17 juni)) och ligger därför för tillfället lågt. Tolv andra EU-länder (”Vänner av sammanhållning”) har svarat de sju i ett mycket tufft brev där de kräver att sammanhållningspolitikens budget som ett minimum får ett lika högt belopp som förra perioden (348 mdr euro) och att medlemsländer ges större frihet i hur anslagen används. Debatten om strukturfonderna går i år inte ens att separera från EU:s traditionella budgetgräl om jordbrukspolitik. En nyhet för nästa programperiod (2014-2020) är som bekant att sammanhållningspolitiken ska finansieras ur de fem stora fonderna samordnat: EU:s regionalfond, socialfonden, sammanhållningsfonden, landsbygdsutvecklingsfonden och fiskerifonden.
Den nyheten har godtagits av alla parter. Däremot möter förslaget att det land som missköter sin ekonomi kan straffas med förlorade strukturfondsmedel, häftigt motstånd, framförallt från Öst- och sydeuropa. Även Europaparlamentet (med veto i budgetfrågor) är djupt kritiskt och påpekar att det skulle strida mot själva idén med fonderna, att utjämna regionala skillnader. Ett förslag att den här gången lägga till en ny kategori mottagarländer – de som har en BNP per invånare på mellan 75 och 90 procent av EU-genomsnittet – väcker starka protester från de fattigaste länderna som fruktar att de därigenom skulle få mindre. Samma länder vill inte heller acceptera ett tak för bidrag – aldrig mer än 2,5 procent av ett lands BNP. Däremot tycks alla parter kunna leva med att sammanhållningspolitiken får ett minskat antal prioriteringar och inriktas på Europa 2020-strategin, alltså forskning och innovationer, till jobbskapande och klimatvänlig tillväxt. Likaså godtas upplägget med ett överordnat partnerskapskontrakt mellan varje medlemsstat och EU-kommissionen. De europeiska regionernas protester över att förlora direktrelationen med EU-kommissionen har inte vunnit gehör. Det återstår många smärre gräl om detaljer i regleringen av strukturfonderna i förhandlingarna mellan medlemsländerna och Europaparlamentet men inget av detta utgör egentligen ett hinder för att EU skulle kunna hålla sin tidplan, att nå beslut före januari 2013 så att strukturfondsmedlen kan börja arbeta i tid, 2014.

Vad som däremot kan sätta tidplanen i gungning är oenigheten om EUs sjuårsbudget där sammanhållningsmedlen bara är en del, om än en stor del (cirka en tredjedel). Oenigheten handlar inte bara om hur stor EU:s budget ska vara fram till år 2020: 1 triljon euro som EU-kommissionen och parlamentet vill eller åtminstone 100 miljoner euro mindre, som bland annat Sverige vill. Det riktigt stora grälet står istället kring EU-kommissionens förslag att ändra EU:s intäktskälla. Istället för att ta ut, som nu, avgifter från varje medlemsland baserat på dess välstånd (BNI) vill kommissionen skapa egna resurser byggda på medlemsländernas momsintäkter och en ny skatt på finansiella transaktioner. EU-kommissionen anser att en sådan FTT skulle kunna dra in 57 miljarder euro om året och har sockrat idén med förslaget att medlemsländerna skulle själva få behålla en tredjedel av vad de drar in med två tredjedelar går till EU-kassan. Det slags beslut kräver emellertid enhällighet och Storbritannien, som ser förslaget som en europeisk attack på sin stora finanshandel i City, vägrar ens diskutera saken. Britterna har stöd av många som anser att skatten skulle få kapitalet att fly Europa. Tyskland vill ha skatten men anser att alla intäkter måste gå till statskassan. Tillsammans med Frankrike och sju länder till diskuterar man att gå före och införa en FTT som ett ”förstärkt samarbete” enbart för frivilliga länder. Ordförandelandet Danmark vill göra ett sista försök att diskutera alternativa finansskatter i juni men finansministrarna har sagt ifrån att det blir sista gången de diskuterar saken. När Cypern tar över ordförandeskapet 1 juli ska förslaget dödas, om det inte – mot all förmodan – visar sig någon öppning innan dess.

FOTNOT: Den svenska regeringens mål i budgetförhandlingarna är att behålla svensk medlemsavgift på nuvarande nivå, behålla svensk avgiftsrabatt, att minska utgifterna för sammanhållningspolitiken och jordbruket ”betydligt” och medel styras över till forskning och innovation, gränsöverskridande infrastruktur, rättsligt och utrikespolitiskt samarbete.
Lämna en kommentar